Att åka tjuniner i skogen är ju en fröjd för alla som gillar att ta sig fram med sin cykel. Härligt grepp i de allra flesta situationer kombinerat med en större känsla av trygghet och stabilitet. Även när underlaget är blött som idag. Visst, med en 29:a är det lite mer jobb med att slänga cykeln runt tajta svängar och den är inte lika snärtig som en 26:a. Men för en motionär som gillar att njuta av skogsturer från cykelsadeln finns nog ingen anledning att inte köpa en 29"-MTB. Ska man istället tävla på hög nivå så får man nog fundera lite mer. Bäst är ju att ha en cykeltyp för varje bana, men det blir ingen billig satsning. Dags för UCI att gå in och styra upp MTB-sporten snart, eller ska elitcyklister tvingas ha minst tre fyra MTB-cyklar?
Dagens cykling var egentligen bara för att justera gaffeln, det var också årets första pass i stökig terräng. Har en sådan där fin SID XX-gaffel men jag skulle ljuga om jag sa att vi klickar direkt. Själva cyklingen i terrängen fungerade bra men jag behöver mer än 29 minuter för att få till det där sista med inställningarna. Behöver sadelstolpen sågas av någon millimeter till tro? De vita handtagen som Bianchi sätter på sina MTB-cyklar skall bytas ut också. För hårda för mig och inte vita längre.
Cyklingen var en fröjd och jag längtar till nästa MTB-pass.
