Seger på Ingarvet GP

Okej, jag vann kanske inte totalt. Men jag vann i alla fall ett av de tio spurtpriserna. Och det är inte så illa pinkat med tanke på den formsvacka jag är född i. Inte nog med det, jag tog en andraplats också och två fjärdeplatser. Totalt 11 poäng skrapades ihop, vinner man allt får man 55 poäng. Vet faktiskt inte vem som vann idag dock. Sådant är inte så viktigt, det viktiga är att ha kul givetvis. På mina två tidigare försök har jag väl fått en eller två poäng. Och då var det ändå många fler med idag. Lite drygt 20 startande tror jag att det var faktiskt.

Ett förväntansfullt gäng på Ingarvet. Några behöver gå en häng-skola i hur man poserar vid sin cykel, men vi skippar väl elaka kommentarer om det? För er som undrar så ska man inte stå över ramen med båda fötterna i marken. Patrik Stenberg i röda Cykelcitykläderna och de längst till höger i bild är ganska bra exempel på stilfullt häng. Nåväl, det var ju inte hängandet vi tävlade i idag...

Efteråt var vi några som rullade ur runt sjön Varpan. Det var David Mayer (Borlänge CK) Adam Steen, Lisa Ström (Falu CK), Stefan Snell (Falu CK) och Peter Vingstedt (Östersund CK).

Trodde att jag tappat bort cykelnyckeln...

Men den satt i låset. Kanske är cykellåset det bästa stället att förvara en cykelnyckel på. Den är där man behöver den, och man slipper fundera.

Klena knän

Igår kom jag ju hem runt tio över fyra med en ny lånehoj. Skulle egentligen vara på stan halv fem ombytt och klar men det hann jag tyvärr inte riktigt. Var väl kanske 10 minuter sen. Hur som helst, det gav mig inte mycket tid till att justera sittställningen. Höftade till sadelhöjden här hemma, satt för lågt hela vägen till Borlänge där jag höjde sadeln lite till. Fick lite känningar i mina knän ungefär 20 minuter in i racet och på kvällen gjorde det ganska ont. Så också idag. Lite fjolligt det där. Hur lätt och snabbt man kan få ont i sina knän.
Vägde 67.3 kilo i morse, så dagens stora mål blir att äta pizza.

Lite kort om TCT

Direkt efter jag tagit den här bilden funderade jag på vad jag egentligen höll på med. Matthias Wengelin satt längst fram i klungan, vi var på väg mot en backe och jag satt längst bak i klungan och såsade med mobiltelefonen i högsta hugg. Kom över backen, med klungan, men det gick inte lätt idag.

En liten bit av Dalarna. Jag har faktiskt en till bild. Men eftersom många, inklusive han själv, tror att Roberto Vacchi aldrig attackerar utan bara sitter med och väntar på spurten så tänker jag inte förstöra den myten genom en bild som visar något annat.

- Det finns många snabba cykelgubbar i Dalarna.
- Jag är ingen snabb motionär.
- Jag hade tänkt släppa gruppen på slutet för att undvika möjligt spurtkaos, men slapp släppa frivilligt.
- Samtliga cyklister, utom en, på ovanstående bilder körde ifrån mig.
- Noterade den högsta pulsen på fyra år. I tre år har jag trott att min maxpuls är 195, nu tror jag att den är 196.
- När jag cyklade hem tog jag två gel med ungefär milen kvar, bara för att ta mig hem. Helslut.
- Jag var den enda med benvärmare och långärmad tröja.
- Nio träningstimmar på två dagar, det brukar annars ta mig ungefär två veckor att nå den mängden.

Det gick tungt på TCT idag

Men jag kan inte skylla på Stevenscykeln..

På besök hos Stemaa Cycle Group

Hämtar lånehoj. Om någon tävlingscyklist vill låna hjulen så finns möjligheten att köra dom några veckor.

Twitter i bloggen

Som ni säkert redan har märkt, så har jag lagt till min Twitterfeed här till höger i bloggen. Vad tycker ni om detta? Är det en krydda i bloggtillvaron, ska jag hålla Twitter separerat från bloggen eller ska jag bara lägga ner skiten? Se till att följa mig på Twitter nu, Kim Magnusson har ju tolv fler följare än vad jag har och så kan vi givetvis inte ha det.