Man kan inte bli mycket mättare än vad jag har varit i kväll. En av fördelarna med att åka Vasaloppet var ju att jag hela veckan inför loppet kunde hänvisa mitt enorma kaloriintag till Vasaloppsuppladdning. Fick jag en frågande blick kunde jag bara konstatera att "Jag ska ju åka Vasaloppet". Nu efteråt har jag försökt med "Jag har ju åkt Vasaloppet i helgen", frågan är bara hur länge jag kan leva på Vasaloppet när det gäller energiöverkonsumeringen. Vägde 69.3 i morse, fortfarande inte för mycket för cykling och fortfarande för tunn för skidåkning.
I bästa elitcykelform borde jag väl egentligen väga runt 67. Men än är det bara mars och jag är faktiskt motionär nu. Dessutom har jag faktiskt fått lite mer muskelmassa på överkroppen av skidåkningen. För vanliga människor och skidåkare ser jag fortfarande ut som någon som lider av mask. Men jag ser och känner skillnad. Mage, rygg, axlar och lite armar har fått större muskelmassa. Härligt vad lite skidåkning kan göra för en tunnis.
Funderar på vad jag ska sätta som mål för nästa års Vasalopp. Tror att jag med bättre startposition (och därmed färre omkörningar...) hade kunnat åka 20-25 minuter snabbare bara i år. Och då tagit mig runt på 5.20-5.25. Med lite mer grenspecifik träning borde jag snart ha kapacitet för att klara fem timmar. Som motionär borde väl sub5/topp500 kanske vara en lämplig målsättning. Men då måste jag givetvis dels vara frisk och dessutom ta mig tiden att träna. Och framförallt så behöver jag ha kanonskidor också under nästa års Vasalopp.
Men nu ser vi fram emot sommaren ett tag tycker jag. Står faktiskt i dagsläget som ägare till noll cyklar och våren är på gång. Har tänkt åka något långlopp i sommar så jag ska se över cykelbiten lite. Just nu har jag ett par cyklar som jag inte äger och tänker träna lite på dom innan dom försvinner. Dessutom så har Falu Cykelklubb i veckan fått i ordning några testcyklar. Kanske sätter jag mig på en sådan igen. Skulle vara kul att se om det finns några krafter kvar i surbenen.
Barnen vill självklart också ha fina skidkläder på sig när de åker skidor. "Man vill ju inte se ut som ett fån i spåren."
Vet inte riktigt om det är stavarna som är för långa eller barnen som är för korta...
Men framåt går det.
Filip provar riktiga skidspår för första gången och det gick ju som på räls.
Filip och jag sträcker ut lite och Ebbah kommer med synpunkter på min teknik.
Så här glad blir man av skidåkning.
Ebbah tyckte det var för dålig fart på oss i spåret så hon tog på sig skidorna igen och jagade oss.
Ebbah har utvecklat en ny träningsmetod för att stärka mitt axelparti inför nästa års Vasalopp. Hon säger att det kommer bli mycket av denna träning nästa vinter.
Vi tog fram Emilys gamla skidor och musmesslen (skruvmejseln) och justerade bindningen så Ebbah kan ha skidorna. Filip styrde arbetet med järnhand och nu kan ingen skylla på materialet. Vi har kolhydratladdat och skall strax upp till Lugnet för att köra några timmar distans. Eller kanske ett varv runt stadion, vi får se hur det utvecklas.
