Vår igår, kallt idag

Igår på när jag cyklade så kunde jag känna hur solen värmde min rygg, idag kunde jag känna hur de fjorton minusgraderna försökte beröva mig känseln i mina tår. Men det är vackert också när det är kallt. Måste vara solen som gör att allt blir så vackert nu.

Igår hade jag faktiskt inte ont i min mage. Muskeln som jag haft ont i känns dock spänd och stram, men det smärtade aldrig under gårdagen. Lite svårt att förklara känslan, det känns lite som ärrvävnad i magen när jag testade att sträcka lite på mig. Ska prova att åka lite skidor idag, kanske jag kan göra illa mig igen.

Tog ett par bilder när jag gick till dagis, för er skull. Ni kan gissa vilken kamera jag använde för bilderna. En lycklig vinnare får en godis.

Livskvalité på en vinterhoj

Mycket bättre förhållanden än idag blir det inte för vintercykling; -2, mycket snö i naturen, en strålande sol som dessutom nu har börjat värma lite igen och pigga ben. Vi går mot vår. Ronya skickade iväg mig på en tretimmarsrunda idag och jag beslutade mig för Enviken-Svärdsjö-Toftbyn-Sundborn-Skuggarvet. Hade lite dålig koll på hur lång tid rundan tar på vintern, men det gick ju ganska bra med facit i hand. Gick lite långsamt inledningsvis då jag skrev ett ganska långt blogginlägg i de inledande motluten och tvingades stanna för en frambromsjustering och pisspaus. Men efter det rullade det på ganska bra och första timmen hade jag en snitthastighet av 25.5 km/h. Utnyttjade det faktum att jag är motionär och åt en energibar redan efter 1.45 och hällde i mig all sportdryck (0,5 l.) jag hade med mig under passet också.

Mellan Enviksbyn och Linghed plockade jag fram Sation och brände av ett par foton:

Från 1 timme till 1½ timme hade jag ett snitt på 26.4 och när två timmar passerades var totala snittet på 25.8 km/h. Men då närmade jag mig Sundborn och hade jag de fruktade Skuggarvsbackarna framför mig. Gjorde ett försök att videoblogga i sista backen, men blev inte nöjd med resultatet så ni slipper se det. Hade en liten svacka på 15-30 min under passet men i övrigt var det en ganska bra kropp som fick njuta av vintercykling när den är som bäst.

Träningsfakta:
Tid: 2.51
Distans: 68,9 km
Snitthastighet: 24.2 km/h
Höjdmeter: 555
Väderförhållanden: - 2 och strålande sol

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
30 timmar 52 minuter skidor (383.5 km på 22 träningar och en tävling)
17 timmar 28 minuter cykel
4 timmar 26 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Mina 'nya' Fischer RCS

Jag har cyklat och ska skriva om det. Senare. Under tiden ni väntar kan ni väl spana in skönheterna ovan. Samma modell som vann femmilen på VM 1982. En ren tävlingsskida alltså. Fick dom av Lasse, det tackar vi för!

Lämnar Falun bakom mig

Bakom mig ser ni en bro som använts några gånger på långa lugnet. Annars används den i princip inte. Tanken var nog god när man planerade och byggde den. Men sedan tog det stopp. Det går liksom ingen cykel eller gångväg från bron. Det är bara en bro med små stigar till och från. Av mig länge ansett som en av de sämsta investeringarna i kommunen. Men nu när man planerar två eller tre nya hoppbackar på Lugnet, för många miljoner som inte finns, så verkar ju en bro för några hundra cyklister och ett och annat rådjur som en riktigt bra investering.

Vad är grejen egentligen?

Varför vill barnen somna sent och vakna tidigt? Filip tycks ha ställt sin inre väckarklocka på 20 i sju då han vaknat ungefär den tiden flera dagar i rad nu. Jag vet att 06.40 inte är dödstidigt, men för en morgontrött rackare som mig är det flera timmar för tidigt. Igår fick jag förresten ett par skidor att träna på och leka med. Ett par Fischer RCS. Så nu har jag två par skidor och fem och två halvor stavar. Vem kunde tro det i somras?

CX i Sverige 2010

Efter en lång förmiddag så var jag på möte med en man angående CX-frågor. Hos cykelförbundet har man  startat en projektgrupp som ska ta hand om CX i Sverige. Något som givetvis vore något för mig, eftersom jag ju är väldigt förknippad med sporten. Men jag har varit, och är, osäker på om jag kan lägga den tid som krävs för en projektgrupp. Ska jag göra något, så vill jag ju göra det bra.
Hur som helst. Efter att ha varit diktator i fyra upplagor av min diktatur, CX-Cupen, så ska jag nu släppa in annat folk i styrningen av cupen. Det är fortfarande mitt barn, och jag har vårdnaden. Men jag ska liksom släppa in några bonusföräldrar. Så kanske jag kan uttrycka mig.
Jag gör det inte för att jag känner att jag måste göra det, eller att jag inte klarar av jobbet. Utan för att cupen ska vara en del av någonting större. En CX-familj. Exakt hur det kommer se ut återstår dock att beslutas om. Jag kom faktiskt på en riktigt bra idé för cupen nu i veckan. Som jag tycker är en bra idé alltså. Utan att tveka skulle jag införa detta om allt hade varit som förr. Om jag var diktator. Vissa har kallat mig general, vilket ju varit kul... Men nu lär jag nog hålla käft ett tag, bolla idén med bonusföräldrarna och låta dem vara med och bestämma.
Ni förstår ju själva vilken skrämmande värld jag kastar mig in i. Allt går snabbare och är enklare om man är ensam om beslut, men för sportens skull är det bättre om vi är fler. I annat fall kan jag alltid gräva ner mig i en spindelhåla, gömma mig där och låta Förbundet ta över min diktatur...

Jaja. Hur som helst så har vi varit hos min mor under eftermiddagen/kvällen där vi åt mat och roade oss, och jag har nyss lagt Filip i sin säng. Skulle träna i kväll, men dels blev det ju väldigt sent. Och det är något så förgrymmat kallt ute. Hade jag kunnat åka skidor eller springa så hade det inte varit några större problem med minus sexton grader. Men när man cyklar så fryser man mer än vid skidor eller löpning. Så jag vilar. Igen. Nu har jag inte tränat sedan stan brann, så imorgon får jag väl riva av ett sjujäkla pass helt enkelt.

Tänk om...

Tänk om man hade det så här bra.
Min dag har varit annat än toppen, men halva dagen är ju kvar! Har mer ont i magen idag än jag hade igår. Kanske beror det på att jag råkade nysa igår kväll. Det. Var. Inte. Kul.