Räddad av en stump blå extra

Egentligen hade jag redan förra veckan räknat ut att idag skulle inte vara någon bra dag för träning. Jag misstänkte, helt riktigt, att jag skulle vara ganska sliten efter distanspasset. Så planen var att åka i distanstempo också idag, eftersom kroppen ändå inte skulle klara av att prestera på topp. Lägg lite klen sömn på det och ni förstår hur läget ligger. Eftersom Ebbah nu blev hemma från dagis idag försvann alla distansplaner. Det bästa hade nog varit att vila idag. Men jag har drabbats av lite träningspanik, så jag stack ut ändå i kväll.

Kände redan när jag cyklade dit att kroppen var sliten efter gårdagen. Gav mig ut i spåren på skidor som jag inte vallat sedan senaste turen, som gick i kallföre. Nu var det minus fyra i luften och jag var som Bambi på blankpolerad is, fast med uppförsbackar att forcera. Gled lika bra framåt som jag gled bakåt och i sidled. Diagonalåkning fanns inte på världskartan. Spåren var mjuka och slitna och humöret var inte på topp. Tog mig till Stångtjärn och kikade in i vallaboden i hopp om någon kvarglömd vallastump, hittade också en och la på ett par lager. Fick inget monsterfäste, men jag kom upp för backarna utan att behöva grina i alla fall. Av någon dum anledning så hade jag bestämt mig för stakintervaller, trots att jag känt mig klen (slten?) i armarna de senaste dagarna. Kroppen var inte direkt alert, men jag tog mig framåt i två korta och en lite längre stakintervall. Pulsen var inte speciellt hög, föga förvånande.

Passerade någon som såg ut som en riktig skidåkare, iförd Falu IK-klädsel. Han var väl ute och höll blodet i cirkulation efter någon hård tävling i helgen, jag gav allt. Andades ett par sekunder bakom honom innan jag kastade mig stilfullt över till det andra spåret och passerade honom (tänk; långtradare som kör om annan långtradare på motorvägen). Han tog kraftiga staktag och gled långt på varje stavtag, jag som helt saknar styrka hade minst den dubbla frekvensen och skvätte så gott jag kunde med stavarna i snön. Men jag passerade och åkte ifrån honom.

I och med dagens pass har jag nu avverkat 20 mil på skidor i vinter. Trots en riktigt (och förväntad...) urusel dag på skidorna, så vill jag sammanfatta den på följande vis:

Henrik Öijer - Falu IK
           1 - 0

Träningsfakta:
Distans: ca: 12.4 km
Tid: 1.00.15
Snitt/maxpuls: 139/177
Höjdmeter: 120
Väderförhållanden: -4, lätt snöfall

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
16 timmar 06 minuter skidor (200.1 km på 11 träningar och en tävling)
12 timmar 25 minuter cykel
3 timmar 7 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Makeover

Så här såg jag ut 14:08 idag. Nu har jag kortat ner håret till någon enstaka millimeter och rakat bort ansiktsbehåringen. Tog ett kort på resultatet för att visa skillnaden. Men fan, när jag tittade på bilderna och jämförde så insåg jag att jag såg bättre ut innan jag gick loss med trimmer och rakhyvel. Hur gör jag nu? Det går ju inte direkt att trycka på någon ångerknapp.

Nyvakna

Nu har vi nyss vaknat från vår middagslur. Ebbah sov nästan två timmar och jag ungefär en.  Nu vankas Ronyas special-lasagne, som inte ens är någon lasagne egentligen.

VAB

Förhoppningen på denna måndag var att jag skulle kunna plugga mycket och kanske också åka skidor i dagsljus. Men Ebbah är fortfarande inte 100% sedan grissprutan förra veckan. Så jag får istället en härlig hemmadag med dottern. Vet ni förresten, när hon vaknar på kvällarna/nätterna så ropar hon pappa. Det gör mig riktigt stolt faktiskt. De flesta barn ropar nog efter sin mamma vid sådana tillfällen, men Ebbah är pappas flicka.
Men det här med att sova för lite är inget för mig, verkligen inte. Tror jag just avverkat femte natten i rad med för lite sömn. Det känns verkligen i kroppen nu, gårdagens hårda träning gjorde mig inte piggare direkt. Måste slänga mig i säng när alla barn somnat i kväll och ta till vara på varje minut med sömn som jag kan få. Det är väl egentligen ingen större fara med mig, men vill man träna och ha bra kvalité på passen så ska man vara pigg och alert, inte gå runt i en dimma. Det går inte speciellt lätt att plugga i dimman heller faktiskt. Ebbah ska sova middag idag, det gör jag också göra.

Tack alla för en riktigt fin tur

Kiss/återsamlingspaus efter att Cykelklubben.se's grundare och delägare vurpat i en av dagens snabbaste utförslöpor. Allt gick väldigt bra dock, som det ju gör när man cyklar snabbt.

Juniorskärmproblempaus i Bjursås, här valde vi att dela upp oss i en tretimmarsgrupp och en som skulle cykla långa rundan. Junioren Martin Eriksson lyckades senare med att förlänga en timme till 90 minuter, genom en väl utförd väggning.

Efter delningen var vi sju cyklister från fem olika klubbar som åkte långa rundan. Jens hade en Lanterne rouge på hjälmen.

Lite bengymnastik på toppen av dagens längsta backe. Appropå backar.. I mitt inlägg från träningen så kanske ni fick intrycket att jag var hyfsat stark. Det var jag inte när det lutade uppför fick jag erfara. Gissar att jag tappat en del cykelmuskler denna höst/vinter.

Även om Jens inte tränat så bra sedan CXSM så rullade hans Zippförsedda cross ganska bra.

Så här ser då jag som har den här bloggen ut. I fall ni undrade.

I Leksand blev det ett mackstopp för att ersätta isen i flaskorna med vatten och köpa koffeinrik läskeblask.

På den kuperade vägen mot Rexbo, Jens ser lite hängig ut här faktiskt.

Det var ju det där med uppförsbackar... Här har jag nog runt 180 i puls, en ganska vanlig puls för mig i backarna idag. Det positiva i eländet var att jag aldrig behövde släppa ensam, utan hade alltid sällskap.

Efter ungefär en och en halv timme började det bli jobbigt för mig idag, testade det där med att dricka och åt en bit marsipan. Slet mig med till Leksand där jag åt en energibar och drack mer när de andra var inne på macken. Strax efter Leksand så blev det en till marsipanbit. Efter ungefär tre och en halv timme så började det överraskande nog kännas bättre igen. Under mina tuffaste två timmar så kändes det som kaffesyra* i benen när det lutade uppför, pulsen rusade och jag hade det riktigt jobbigt. Det var dock skönt att "komma tillbaka" lite sista timmen och kunna assistera med farthållningen och slippa att släppa i backarna. Fick till och med ge bort mina sista två marsipanbitar. Till Falun var vi tre cyklister som anlände samtidigt, det vi pratade om innan våra vägar skildes åt var givetvis vad som skulle ätas vid hemkomst. Av oss sju som åkte långa rundan är jag ganska säker på att alla var rätt möra när vi kom hem igen efter en lång dag i sadeln.

Det var brutalt uppenbart idag att jag saknar en del lokal kapacitet. Har ju tränat ganska så lite sedan Långlopps-SM och även sedan 100 dagar kvar till Vasaloppet. Inför idag hade jag 28 träningstimmar på 50 dagar, det är inte skrämmande mycket. Ungefär fyra timmar i veckan alltså. Men nu har jag ju iaf kommit igång bättre med skidåkningen, så nu ska jag börja skicka på lite mer på dom passen, samt så lägger jag nog in ett intervallpass på cykel varje vecka för att hålla liv i benen. För ska jag orka Vasaloppet på under sex timmar så måste jag inte bara kunna tekniken för att staka, jag måste vara i bra form också.

Träningsfakta:

Distans: ca: 115.8 km

Snitt/maxhastighet: 25.0/55.2 km/h

Tid: 4.39.08
Snitt/maxpuls: 156/185
Höjdmeter: 975
Väderförhållanden: -4.

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
15 timmar 06 minuter skidor (187.7 km på 10 träningar och en tävling)
12 timmar 25 minuter cykel
3 timmar 7 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Jag skulle vilja skriva lite om det mycket tuffa passet idag

Men jag är upptagen med att spela energigelshockey på köksbordet med mina barn.

Inte 7-8000

Men väl 12 tappra vintercyklister. Vi har varit ute i en dryg timme nu och delat oss i en tretimmarsgrupp och en som kör långa vändan. Jag har setat i dragposition i ca 55 minuter. Enbart för att sätta mig i respekt och lura de övriga att jag är starkare än jag egentligen är. Nu sitter jag på sjunde och sista plats i gruppen och bloggar. Om jag lyckas maska i tre timmar så kanske jag kan sprätta lite igen sista kvarten. Jens har 160 i puls på 160 watt. Rätt ostark kille. Men han kör cross med Zipphjul, så han borde ju kunna rulla med ändå.