Denna förbannade kyla

Jag har försökt ha tålamod med denna kyla, försökt uthärda den och gilla läget. Men nu står jag inte ut längre. Enligt prognoserna måste jag överleva till på måndag då det bara skall vara tolv minusgrader. Fy katten! När ska vi göra en löp/cykeltunnel med 20 grader varmt året om? Om man kan samla löpare och cyklister i en och samma tunnel borde det gå att finansiera, med tanke på att skidtunneln ju bevisligen går runt. Om vi gör tunneln tillräckligt bred kan vi ha ett MTB/CX-spår, en asfalterad del för landsvägscykling och ett löpspår. Nu kör vi, vilka är på?

Träningen fryser inne

Det får bli en innedag med barnen idag istället för träning ute.

Idag hade jag chansen att träna lite längre än den där klassiska timmen som det brukar bli. Men. Det är minus 25 idag igen och barnen är hemma från dagis. Inte otpimala föhållanden för träning alltså. Tur då att det är fredag och jag ska inleda min nya tradition med styrketräning på fredagar och måndagar just denna dag. Men styrketräning är inte skidåkning, styrketräning är inte löpning och styrketräning är inte cykling.
Ni minns att jag gjorde 24 push ups vid senaste maxtestet? Jag har inte gjort en push up sedan dess. Det är slut med mig, jag är slut som artist. Vi får väl se på dagens styrketräning hur det går, kanske blir ett comebackförsök på push ups-biten.
Vägde mig idag, förstår att ni är intresserade. 68.4 kilo vägde jag nu. Lite mer än senast alltså, antagligen bara muskler. Nu har barnens mormor kommit på besök så jag ska gå ut i kylan för att handla lite. På återhörande.
Avslutningsvis lite trevliga svenska cykelnyheter, Kessiakoff som kapten i Giro d'Italia: http://www.cyclingnews.com/news/kessiakoff-eager-to-prove-himself-at-garmin-transitions

Comeback i spåren

Den här sträckan har jag redan utvecklat en ganska stark hatkärlek till. Ca: 550 meter långt, rakt och platt. Det är väl egentligen den här typen av terräng jag måste behärska till Vasaloppet. Och då kommer jag inte vara ensam, så det ska nog gå bra. Men när jag åker själv här slår jag gärna av på takten då och då.

Idag var planen att åka en del diagonalåkning, eftersom jag är tämligen värdelös på den växeln. Dessutom övade jag lite på att byta växel då det inte har gått helt smidigt alla gånger. Hade ingen speciellt hög intensitet under passet, men med tre vilodagar så vill ju hjärtat slå ett par extra slag. I några backar tog jag i för att testa att åka diagonalåkning snabbt, och för att få upp lite värme i kroppen.

Det var minus 17 i Bojsenburg idag, räknade med minus 12 i Stångtjärn men fick till min stora besvikelse se att det också var minus 17 där. Blev lite kallt om tårna på slutet faktiskt, skoöverdrag kanske är någonting att satsa på när det är kallare än femton. Hade en buff på huvudet som jag gjort till brett pannband, var kanske också på gränsen en dag som denna.

Kilometertid på 4.38 idag, och då latjade jag bara runt. Det tar sig. Nu har jag dessutom åkt ett helt Vasalopp i total skidåkning i vinter. Och detta på en tid av 7 timmar och 37 minuter, som ni kan se av träningslistan i slutet av detta blogginlägg.

Träningsfakta:

Distans: 11.4 km

Tid: 52.52

Snitt/maxpuls: 156/174

Höjdmeter: 145

Väderförhållanden: -17

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)

7 timmar 37 minuter skidor (90.7 km)

7 timmar 46 minuter cykel
3 timmar 7 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Nygammal kamera

Före de två senaste kompaktkamerorna vi haft i familjen, så hade vi en som vi verkligen gillade. En gammal Sony. Men blixten slutade att fungera och batteritiden sjönk plötsligt till några få minuter. Så den lades åt sidan. Här om dagen plockade jag fram den och laddade batterierna, kanske den kan duga som träningskamera. Något som jag inte behöver vara så rädd om och det inte är hela världen om jag ramlar på den så den går sönder. Provtog några kort, och de blev ju helt okej. Om jag får säga det själv.

Orgasm girl

Emily satt vid Ronyas dator och bad mig komma för att översätta vad som stod på en spelsida. Ibland spelar hon spel där informationen är på engelska, men de små onlinespelen är sällan komplicerade så hon kan ju spela dom utan att kunna engelska.
- Vad står det här, sa Emily.
- Orgasm girl, svarade jag med viss oro.
- Vad betyder det, frågade Emily då.
- Det spelar ingen roll, för den här sidan får du inte vara inne på, svarade jag när jag läst vidare på sidan.
Övriga spel var; Pumpa Bröst, Night Fight och Sex Positions. Ingenting för en åttaåring att spela, om ni frågar mig. Där hade jag lite tur ändå; att jag bara kunde förbjuda sidan med hänvisning till att det inte var för barn, istället för att behöva förklara vad det betydde. De där sakerna får hon ta med Ronya.
Vart hittar man dom spelen, undrar säkert ni?
Här: Jesper.nu

Daniel Rickardsson for president

Text är överflödigt i detta inlägg.

Mer om dopingen

Men snart får det fan räcka, det är ju ändå gårdagens nyheter.
Givetvis har jag ägnat en hel del tankar åt denna händelse och reaktionerna som följer ett positivt dopingprov. Funderade lite på vad det egentligen är som förlöser allt hat.
Idrott väcker känslor, så är det. Idrott ger glädje, spänning och besvikelser. Vissa talade om döden för cykelsporten i landet när Nicklas åkte fast förut. Sporten dog inte. Istället har vi tagit två OS-silver sedan dess och haft Thomas Lövkvist i ledartröja på Giro d'Italia. Vissa tror att det blir svårt att rekrytera barn och sponsorer till verksamheten, men det krävs mer än en enskild fuskare för att stoppa rekrytering eller sponsorer. Tror ni friidrott, fotboll, ishockey och längdskidåkningen inte får nya ungdomar eller sponsorer?
Att svenska cykelförbundet har svårt att få stora sponsorer handlar inte om Nicklas Axelsson, det kan jag lova er. Tyvärr är kunskapen väldigt låg hos väldigt många när det kommer till doping och idrott. Cykelsporten får ta mycket skit, så är det. Både okunskapen och att cykelsporten får axla mycket av dopingproblematiken är skrämmande tydlig hos svensk media. Varje dopingfall i cykel, oavsett från vilket land cyklisten kommer får stor uppmärksamhet i svensk media. Men avgörs någon stor tävling eller någon svensk gör ett bra resultat utomlands nämns det sällan. Hos Aftonbladet handlar åtta av de tio senaste cykelnyheterna om doping eller dopade cyklister, en om Voigts fruktansvärda vurpa under touren och en om Cadel Evans VM-guld.
Men att det inte handlar om de enskilda fuskarna blir ganska tydligt om man jämför med friidrotten där väldigt många bevisligen dopat sig. Jag kan på rak arm namnge tre dopade, svenska, friidrottare; Ludmila Engquist, Linda Haglund och Ricky Bruch. Och bara en svensk cyklist. Att cykelsporten i Sverige har svårt med rekrytering och sponsorer handlar mer om traditioner och frånvaron av stora framgångar, än en enskild fuskare.
Visst kan cykelsporten ha fått det lite tuffare på den högsta nivån när det gäller sponsringen. Men vi måste också komma ihåg att det ekonomiska läget är tuffare än på länge och att det i de flesta fall är just på grund av den dåliga ekonomin som det är svårt att få nya sponsorer.

När jag funderade på fuskare så kom jag också att tänka på westernfilmerna, där fusk i pokerspel ofta kunde leda till dödsskjutning på plats. Och nu skall jag vara fördomsfull...
För westernfilmer är ju någonting väldigt amerikanskt, och just USA är ju ett land som förknippas mycket med doping. Ett land som genom åren gjort allt för att nå framgång och inte gärna tar fusket på så stort allvar. Så slog det mig; amerikanerna har bara tagit åt sig av skjutandedelen av westerfilmerna, och inte så mycket anledningen till skjutandet.