Chill

Filip och jag har tagit bussen till farmor. Vi har byggt med lego och just nu tittar vi på Nalle Puh på Disney Channel. Strax dags för mat och sedan väntar hemresa igen. Jag försökte studera lite där hemma, men jag har svårt att koncentrera mig med så mycket liv och rörelse. Att flera av bokens exempel inte fungerar i verkligheten gör det hela ännu jobbigare. Svårt med böcker om sådant som är föränderligt. Kodning och träning till exempel.

Sovmorgon och utelek

Det är ungefär vad jag hunnit med idag. Låg i sängen till 11. Helt otroligt, jag vet. Direkt efter uppstigning skulle jag ut och valla barnen i snön. Ebbah är, som ni kanske kan ana av bilden, inte speciellt road av utelekar ännu. Hon förstår inte riktigt tjusningen av snö och mycket kläder. Enligt henne är allt bara svårare och tyngre. Inte ens åka pulka är kul någon längre stund. Ut vill hon ändå, men hon ångrar sig ganska snart.

Filip gillar utelekarna i snö. Han är lätt med allt som har med lek att göra.

Här hemma talas det mycket persiska dessa dagar, inte direkt det språk jag behärskar bäst. Men det är härligt ändå. Kul med besök och trevligt att fira jul med andra än oss själva.

Till min, och säkert också er, stora besvikelse så har jag inte ont från gårdagen. Inte mer än lite i högra skinkan som dämpade ett av mina fall. Igår var det mestadels stakning, om jag skulle ha diagonalåkt så hade jag nog haft mer ont. Överkroppen är ju vältränad, som ni säkert vet vid det här laget.

Funderar på om jag skall försöka komma ut och åka lite idag också. Smida medan järnet är varmt liksom. Och jag behöver ju varje minut med skidåkning som jag kan få. Runt nollan ute nu. Inte så bra för nybörjarskidåkning. Dessutom tycks den här delen av landet vara den som fått minst snö. Nere i Skåne, till exempel, har man ju runt halvmetern om jag förstått det hela rätt. Här har vi nog en decimeter nere i byn, säkert lite mer på höjderna runt stan. Kollar nu Yr.no och enligt deras prognos så skall det börja snöa om ett par timmar och sedan snöa i mer eller mindre ett dygn. Det blir ju perfa. Så spåren kan bli lite bättre.

Nu är det dags för en persisk brunch.

Här kan ni se aktuellt snödjup i Sverige

73 dagar kvar, Skidpremiär

Elljusspåren i Stångtjärn blev platsen för min comeback på längdskidor.

Hade alltså inte stått på ett par längdskidor sedan någon friluftsdag i högstadiet. Och högstadiet gick jag ut våren 1998. Det var ett tag sedan alltså. Känslan jag har i mitt undermedvetna av att åka längdskidor är att det går ganska lätt att ta sig fram ändå, även om det givetvis är skitsvårt att åka fort. Den känslan infann sig inte riktigt idag, om jag säger så. Fram till kanske -96 så åkte jag ganska mycket skidor. Men när högstadiet kom försvann längdåkningen. Tyvärr.

Jag hade hoppats på att ha egen utrustning i tisdags, men den hann inte fram i tid så jag har nu lånat lite från Adam Steen och min mammas sambo, Lasse. Det var också Lasse som fick nöjet att se mig åka skidor igen. Lasse är en motionär som åker skidor, cyklar och springer. Idag fick han åka sakta och vänta på mig.

Jag åkte sakta, men inte på så låg intensitet. Så att säga. Kunde varken hänga med utför, på platten eller uppför. Började skratta åt mig själv några gånger då jag verkligen tog i och försökte hänga med, och Lasse bara stakade ifrån mig i något motlut där jag knappt kom upp.

Eftersom jag inte riktigt har någon känsla för vad som är bra fäste och bra glid så var ändå min uppfattning att jag hade dåligt glid och dåligt fäste. När jag kom in en backe så tog det liksom stopp, men när jag skulle ta mig uppför den så gled jag bara. Men det var kul, tro inget annat. Men oj så långt ifrån sex timmar på Vasaloppet jag är. Just nu är nivån på att ta mig runt. Förhoppningsvis lär jag mig dock det här inom ett par veckor eller så. Måste gå tillbaka i bloggen och kolla inlägget, med filmer, som handlade om teknik, för jag har lite "detaljer" att putsa på. Försöka se hur de gör och göra likadant. Tänkte stapla omkring i skogarna nu en 5-6 gånger och sedan försöka åka skidor efter det.

Hann med att ramla två gånger också, succén blev därmed total. I Stångtjärn så åker man längs med bergets lutning på ett ställe, men med ett par korta backar ner och sedan upp till samma nivå igen. I två högerkurvor i hög fart föll jag. Det är inte helt lätt att få med sig sina två meter långa fötter, som dessutom glider lätt, när man skall trampa runt en sväng utan riktiga spår. I alla fall inte för en nybörjare som mig. Men det där kommer nog snart det med. Hoppas jag. Att vara ute runt 21-tiden på julaftons kväll var inget annat än ett taktiskt drag, vi mötte inte någon ute i spåren så förnedringen stannar inom familjen.

Kul var det, jag skrattade både åt mig själv och att det var härligt att åka längdskidor.

Träningsfakta:

Distans: 6.4 km

Tid: 35.49

Snitt/maxpuls: 154/172

Höjdmeter: 95

Vad har ni fått för julklappar?

Här har vi redan ätit maten och öppnat klapparna. Strax börjar Anna Ankas Kalle Ankas jul på TV. Julklapparna öppnades med stor iver, alla nöjda och glada. Jag fick bland annat ett vallajärn, så nu kan jag smälta paraffin. Ronyas mamma, bror, syster med man och två barn är här och firar jul. Sex extra personer i hemmet några dagar alltså. Fullt ös.

Ebbah fick en nalle i sin egen storlek.

Filip fick bland annat en grävmaskin.

Emily var hyfsat nöjd över att ha fått en TV till sitt rum.

Från oss fem till er alla

Vi önskar er en riktigt God Jul!

Och jag vill också tacka er för att ni läser min blogg.

Äntligen!

Nu har det hänt, jag har tränat igen. Konditionsträning alltså. Sprang 50 minuter, eller tja, jag försökte i alla fall. Efter ungefär 30 minuter märkte jag en ganska tydlig försämring av både energi och intensitet. Så här går det om man vilar för mycket. Sex dagar utan riktig träning har gjort mig ganska så kass. Det går snabbt utför, så att säga. Jag har sagt det förr, men säger det en gång till för säkerhets skull. Jag MÅSTE komma igång bättre med träningen, jag vill ju hålla mig i god form, ställa av kompisar på cykelträningarna och ta mig igenom Vasaloppet med hedern i behåll. Då kan jag inte ha ett konditionspass i veckan. Nej, minst fyra pass skulle kännas bättre.
Idag blev jag i alla fall trött. Stack ut och körde riktig gråzonsträning i halvfart. Tänkte att det skulle vara bra för något nu när jag åter igen skall försöka komma igång. Insåg sedan vad jag sysslade med och maxade några gånger uppför Kullen.
Tid: 49.41
Snitt/maxpuls: 158/182 (195 i cykelmaxpuls)

Osnabb kille på plogad cykel och gångväg.

Backen och trapporna upp till Tingshuset. Här sprang jag några korta och väldigt intensiva intervaller. Långsamma, men intensiva.

Tittade förbi på Lugnets Riksskidstadion men såg inte en enda skidåkare. Kanske är det den tiden på dygnet som gäller för en skygg nybörjare som mig...

Det tråkigaste med julafton

Imorgon är det den 24:e december, väldigt få personer missar det datumet. Även jag vet vad det innebär. Nämligen kraftigt ras i antal besökare på bloggen. Det verkar som om den 24:e december får folk att göra annat än att sitta vid datorn. Vad vet jag inte, men efter några år med internettrafikmätningar vet jag vad som väntar. Att blogga imorgon är lite som att fisa i rymden, inte många som lägger märke till det. Men jag bloggar ändå, kanske någon där ute känner lukten.

Istället för statistiksiffror imorgon så får jag läsa klart januarinumret av Cosmo.

Tänkte skriva något roligt om den ansvarige utgivaren av Eniros kartor. Men eftersom den Christer Pettersson som jag tänker på dog 2004, så blir det inte så kul som jag skulle vilja.