Banmarkering

Åh, så roligt. Extra kul att ingen av klubbens 5-7 häftpistoler fanns i förrådet. Fokus ligger alltså på plastband denna sträcka. Släpade med mig några färdiga pinnar med pilar på och några få pilar som jag ska spika upp. Dags för PP.

Ideellt arbete

Bild från igår kväll då barnen "läste" lite för sig själva innan läggdags.

Idag skall jag fixa lite med banan för Långlopps-SM. Markera lite, kasta bort pinnar och liknande. Det är ett ganska tungt jobb för en tanig cykelkille det. Plastband och pilar väger en hel del. Jag har en sträcka på 12 kilomoeter att styra upp, så det blir ju ett par pilar och några plastband som skall upp. Är man med i en idrottsförening så bör man också ställa upp för den. Jag hoppas att ni också gör det. Ställer upp för era föreningar.
Minns när jag som junior var ute och markerade Långa Lugnet med bland annat Darvell. Vilket jobb vi gjorde, med ungdomlig iver dessutom. Någon sa till Stefan Carlsson, som nog var banchef, att det såg ut som julskyltning på slutet. Vi hade givetvis markerat slutet. Det kan inte bli för tydligt markerat.

Använde systemkameran idag

I brist på spydigheter och elakheter följer här några kort på mina barn. Inget som inbjuder till näthat direkt.

Gårdagens vurpa

Internet är fantastiskt. Igår stod en man ( Leif Wigert, tack för bilderna! ) med en kamera ute i Ludvikaskogen och väntade på cyklisterna. Jag föll, och idag har jag bilderna. Givetvis får ni se bildserien på min vurpa. Se och njut:

Skicklig elitåkare, som jag är, så rullar jag nog bara över den där stenen.


Not!


Nylandad. Gillar hur benet är vridet eftersom skon fortfarande sitter kvar i pedalen.


När jag skulle vrida foten ur pedalen så satte jag mig vackert i den där vattenpölen, direkt till vänster om mig på fotot.


Avslutar med ett stiligt porträttfoto.

Långloppscupsmatematik

Om Darvell vinner Bockstensturen och Westergren är tvåa, så vinner Westergren totalt (440 mot 435 poäng). Om Darvell vinner Bockstensturen och Westergren är trea, så vinner Darvell totalt (435 mot 430 poäng).
Om Darvell är tvåa på Bockstensturen och Westergren är trea, så vinner Westergren totalt (430 mot 425 poäng).
Om Darvell är tvåa på Bockstensturen och Westergren är fyra, så får de lika många poäng och Darvell borde vinna totalt, i och med att han har en seger (båda 425 poäng).
Om Darvell blir trea eller sämre så vinner Westergren totalt.

Tror jag. Om jag räknat rätt.

Dagen efter

Glömde skriva igår att när jag gjorde min idiotiska farthöjning, för att eventuellt komma ikapp en framförvarande grupp, så var det motvind också. Riktigt fostrande.
I natt vaknade jag klockan fyra, med kramp i vaden. Så skönt. Ni har väl alla fått uppleva den känslan? Fick ingen kramp igår, så det var väl tur att jag fick det till slut.
Av korten som Jan Ruthström tagit så valde jag att inte visa ett där jag ser lite mindre energisk ut. Om fler har fotat mig så får ni gärna skicka dom till mig. Hoppas bland annat att mannen med en kamera vid lerbadet fick någon bra bild på mitt dyk.
Idag har Falu CK en arbetsdag på LLSM-banan. Ronya ska jobba från 10:45 till 21 i kväll. Så jag blir ensam med barnen. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på, har ni något bra förslag?

Foto: Jan Ruthström.
Vet inte riktigt vart bilden är tagen, men jag gissar att det inte är under de första tre milen...

Läs om Finnmarksturen på Falukurirens hemsida.
Kollade igenom cykelsidorna också, men ingen har tydligen hunnit rapportera från Finnmarksturen än. Det kommer väl...

Rapport och bilder från Finnmarksturen

Titta, kändisar! Jag gillar ju Innebandy, som ni kanske vet. Och har följt IBF Falun i ganska många år nu. Här är två bröder, som är riktiga IBF-profiler. Andreas Pernhall och Fredrik Olsson. Båda var ganska hetlevrade som aktiva. Fredrik spelade förra säsongen men har nog lagt av nu, igen, till årets säsong. Andreas kunde man ganska lätt höra från läktaren i vintras.
Vem som var snabbast? Andreas vann brödrakampen på tiden 8:24:00 mot Fredriks 8:29:35. Det är imponerande att folk orkar cykla så länge ändå. Själv tyckte jag att loppet aldrig tog slut. Och då var jag "bara" ute i 4:48:10.

En kass motsolsbild på prispallen tog jag med mobilen också.

Fick några bilder från Jan Ruthström på mejlen nu i kväll. Har beskurit några:



Inte konstigt att Jens lyckades bli tvåa trots dålig form, skadat knä och förkylning. Med den hjälpryttaren. Jag hoppas dock att alla som fotograferade idag stod under loppets första tre mil. Efter det hände inget spännande ändå.

Loppet då?
Jo. Jag hade tänkt hålla mig kall och lugn och vänta till slutet med "dumheter". Men mina konkurrenter vet ganska lätt när jag har bra ben, för då står jag på. Så jag körde direkt det gick utför, efter avverkade startbackar. Körde på rätt länge till det var 12-15 man kvar i täten. Sen gick gruppen runt lite innan jag körde på igen i någon backe och på efterföljande stig och gruppen blev nio man stor.
Innan vätskekontrollen i Sunnansjö ( 3 mil in i loppet...) är det ett långt stigparti där jag började känna av sura ben. Släppte förbi en del cyklister för att inte vara i vägen. Kom ut ur skogen och var rätt stum. Seglarn kom förbi vid vätskekontrollen och jag tänkte hänga på. Men han bara flög förbi. Stefan Carlsson kom ikapp lite senare och jag hade ett kortare sällskap med också honom innan jag fick ge mig. Ruskigt stum var jag. Tynell och en till kille var strax efter Stefan, och dessa två hängde jag på en bit.
Till backen efter man passerat Näcken. Där blev jag stående några minuter med kedjan innanför kassetten. Där dog alltså tävlingen helt. Kom iväg med en grupp men kände mig lite för stark för den. Visste dock att man inte vill åka själv allt för mycket innan slutet på Finnmarksturen. Men nära första bergspriset frågade jag några i publiken om det var nära till nästa grupp och de svarade, i kör; Ja. Så jag gasade. Kom till bergspriset där man kan se en bit framåt i banan. Ingen grupp. Tog i ännu mer för att köra ikapp så snart som möjligt. Fort i skogen, ut på grusvägsrakorna. Ingen grupp. Efter en lång lång jakt kom jag ikapp en ensam cyklist. Sen en till. Nu var vi i alla fall en trio som kanske kunde samarbeta lite. Tyvärr hade jag gått på rött för mycket i min jakt. Så jag dog för andra gången under Loppets första 6-7 mil. Efter andra bergspriset fick jag bada lite i den obligatoriska leran. Där är det blött även om det är torrt i resten av landet. Idag var hela banan blöt. Gick över styret först och satte mig sedan i en djup pöl.
Trion sprängd i molekyler och som bonus såg jag att gruppen jag stuckit ifrån två mil tidigare nu var på väg ikapp.
Satt på deras rulle till Grängesberg där det är tre mil kvar ungefär. Där släppte jag och gav upp dagen. Hade lite sällskap med Ola Hellström ett tag. I depån innan Galgbacken (17 km kvar?) stannade vi och åt bullar. Jag åt många. In i backen ville Ola lätta på trycket och undrade om jag ville vänta med honom. Det gjorde jag.
Sen ljög Ola något om att han inte kunde åka på lätta växlar och körde ifrån mig.
Släppte glatt förbi allt och alla till Krabobacken var avklarad, runt milen kvar till mål då. Där kom nämligen Jonatan "Jone" Steen ikapp. Där någonstans gick alltså gränsen. Så han och jag hade sällskap mot mål. Det hela kom att avgöras i en spurt där båda fick samma tid. Jag lyckades dock avgöra duellen med 10 meter kvar och vann med en decimeter eller två.
Så det får ju anses som en lyckad dag ändå.