Slaktad

Och då har jag inte ens tränat idag. Det har gått i ett sedan jag slog upp ögonen och fram till nyss. Nu ligger nämligen småbarnen i sina sängar och jag har hällt i mig ett par glas Coca Cola i ett desperat försök att sparka igång kroppen. Behöver ut och röra på fläsket.
När ungarna hade ätit så somnade jag sittandes på golvet med överkroppen i soffan. Filips matsked i handen och våra tre barn plus en kompis till Emily här hemma. Jodå, det är jobbigt att vara hemmapappa. Och nu ska jag försöka träna. Det blir kanske inte årets bästa pass. Men en dålig träning är bättre än ingen träning. Vilade ju i förrgår och igår körde jag fem sycken trettiosekunder långa spurter. Visserligen var jag ute i en och en halv timme igår. Men jag gristränade inte direkt. Det var mycket mysåka vill jag lova. Och nu. Nu är jag ju en aning trött. Domartornsbacken är nog bästa alternativet eftersom jag inte kommer upp, om jag inte tar i. Åker jag i lättare backar kommer nog skallen bromsa kroppen.
Ett glas Coca Cola till, sen byter jag om. Heja!

Jag har frågor till er

1. Hur många cyklar har du och vilken gillar du bäst(motivera gärna)?
2. Om du skulle skaffa en till cykel, vilken skulle det då vara?
3. Varför cyklar du och vad vill du få ut av din cykling?
4. Hur länge har du varit cyklist?
5. Har du någon förebild inom cyklingen, vem?
6. Har du någon hemsida? Länka gärna.
7. Vad skulle du vilja läsa mer om på min blogg?
8. Vilket är ditt bästa cykelrelaterade minne?

Frågor?

Vi kör en omgång frågor igen. Ni ställer frågor i det här inlägget. Jag svarar i kväll. Okej? Sveriges näst största blogg (www.kenzas.se) hade frågestund här om dagen och fick 200 frågor på 10 minuter, jag förväntar mig en liknande respons från er.

3 vurpor

Idag hann jag med tre vurpor. Varav en i uppförsbacke, riktigt rutinerat. Trots detta skulle jag vilja påstå att stigåkningen går bättre än någonsin. Vet inte om det beror på cykeln, mig eller om det är en kombination. Självförtroendet är grymt stort när jag åker stig nu för tiden. Troligtvis därför också som jag börjat vurpa lite mer ofta. Försöker nämligen klara sådant som jag tidigare inte ens skulle försöka klara. Nu stannar jag inte ens innan svårigheten och tittar hur det ser ut. Jag försöker först och tittar sedan. Dagens andra vurpa var läskigast då den var i en brant utföråkning. Framhjulet kanade iväg och jag klarade inte att parera. Men det gick bra. Några nya skrapsår bara.
Kolmårdsbikens bana ska innehålla 28 km stig/löpspår och 32 km grusväg. Mycket stig alltså, borde passa mig. Har sett en del bilder därifrån, och det ser ju ut som här hemma. Alltså passar det mig. Nu ska jag bara hoppas att alla uppförsbackar är slakmotor på asfalt och att tävlingen börjar på hög höjd och slutar långt ner. Alltså mer utförsåkning än uppför. Stig utför och på platten. Då kan det nog gå bra.
Att det går lite dåligt på tävlingsträningarna, och att formen inte känns hundra, har jag börjat skylla ifrån mig på att jag har tyngre hjul och tyngre cykel. Det känns bättre så än att inse fakta. För visst gör en 2 kilo lättare cykel med mycket lättare hjul en halv till en minut i åktid, på en bana som tar 8 minuter att cykla? Visst är det så? Jag är övertygad.

Idag mår jag bra

Årets bästa rubrik

Ja, inte min då. Utan rubriken på Johan Lindgrens blogg. Han fick ju inte vinna sista etappen på Hammarö. Och inte vann han totalt heller, så nu var han tvungen att tänka till. Och det blev succé.

Nä, nu är det dags att "träna". Fördelen med trötta ungar är att de somnar snabbt och tidigt på kvällen. Vi hörs!

Dirt

Just nu är vi i kvarterets dirt. Japp, Bojsenburg har en egen dirt. Vi behövde lite frisk luft efter allt jobb där hemma. IKEA-kartongerna var inte dagens största uppgift. Nejdå. Utan idag skulle vi flytta runt nästan alla möbler här hemma också. Filip flyttar nämligen in till Emilys rum tillsammans med Ebbah, som är stor nog att slippa oss vuxna nu. Emily flyttar in till vårt sovrum och vi vuxna hamnar i Filips rum. Inget litet projekt alltså. Tur att jag som cyklist har begåvats med en kraftigt byggd överkropp med tillhörande muskulösa(muskel-lösa?) armar.. Flytten av alla möbler har gått ganska bra ändå. Men Emilys nya rum är lite svårmöblerat, speciellt med tanke på mängden möbler hon har.
Det blir några spännande kvällar nu framöver när småbarnen ska somna i samma rum. Ebbah brukar ju somna runt 19-snåret och är ju lättväckt som ingen annan. Filip är inte alltid snabb på att somna och brukar lägga sig senare än Ebbah. Tror nog det blir bra när allt 'satt' sig.