Nyfiken i en strut

Ser att det ramlar in en del besökare från Funbeat. Gissar därför att någon skrivit något om mig där. Och jag vill veta vad. Så, berätta nu för mig. Nu. Tack på förhand

Förlåt

Jag kunde inte hålla mig. Tänker inte skriva elakheter, bara visa er hur det såg ut när de bästa i Falu 3-dagars fick pris. Det räcker väl så?

Cykellycka

Idag upplevde jag äkta cykellycka a la Gävles Endorfin-Lina. Allt gick så lätt, allt var så vackert, allt var så roligt. Det fanns inga problem, det fanns möjligheter. Styrka, harmoni, balans och tekniken satt som en smäck. Jag såg spårval på stigarna som aldrig förr och jag satte nästan vart enda spår. Jag var ett med cykeln. Hade flow, helt enkelt. Klarade att cykla en uppförsbacke som jag aldrig tidigare hade klarat. Bara en sådan sak.
Turen började givetvis hemma hos mig, efter ett par kilometer började stigarna. Kom in på blåa spåret som leder till Stångtjärn.
Blåa milspåret i Stångtjärn bjuder nog på den bästa, uppmärkta, stigcyklingen i Falun. Kan jag varmt rekommendera. Inget för nybörjare kanske, men gillar du att cykla på stigar och gillar du stenar och rötter så är denna helrätt. Bitvis ganska svår. Det finns utmaningar också för vältränade och tekniskt skickliga elitcyklister. Lite blöthål och några träd som fallit över stigen efter 2-3 kilometer sänker upplevelsen en aning. Men i övrigt. Guld.
Nåväl, tog mig alltså till Stångtjärn och därifrån via stigar ut mot Källslätten. Ett par kilometer innan Källslätten låg det massor med nedfallna träd och trädtoppar på stigen och runt om i skogen. Lite synd. Från Källslätten på lite endurospår, provade på några svåra backar. En satt som en smäck, den andra får jag ta vid annat tillfälle. Såg massor av spår från vildsvin, skogen var väldigt sönderbökad. Stannade till en snabbis, vill gärna se ett vildsvin någon gång. Saknas i meritlistan.
Helt sjukt bra dag. Svårt att beskriva. Sådant driv, ett med cykeln, fantastiska däck, fantastisk gaffel, härlig natur. Igår hade jag en riktig rasdag då allt var misär, och så idag kom plötsligt detta.
Kom tillbaka till Stångtjärn, hade en del tid kvar innan låsen skulle bytas ut där hemma. Så jag åkte in på den andra delen av blå spåret. I sista långa utförsåkningen känner jag att jag hamnat i cykelhimlen. Grym fart, vassa stenar kommer överallt men jag lättar cykeln i precis rätt ögonblick, sätter varje spårval. Flow.
Det planar ut och jag rullar några meter innan jag ska ut på motionsspåret. Då hör jag ljudet alla cyklister känner igen, punktering. Men inte ens det gjorde något. Jag tog det med ett skratt. Skrattade lite extra åt min värdelösa pump. Den är liten, väldigt lätt och väldigt snygg. Men värdelös.
Lätt och snygg. Det är väl ändå viktigare än att åka runt med en sådan där ful sak som vissa tvingar ner i ryggfickorna? Man ska ju ändå inte punktera.

Så idag kände jag att det fanns hopp. Det var fantastiskt. Ville inte att det skulle ta slut, samtidigt som jag inte ville fortsätta tills det övergick till annat än lycka. Tre timmar var en perfekt tid idag.


Blå spåret, dagens första pisspausplats förevigad.


Blå spåret, lite småknivigt.


Blå spåret, underbart.


Inte ens snö eller tjällossningen kunde dämpa mitt humör idag.


Som jag tidigare skrivit, så har vintern varit hård mot stora delar av skogarna i Falun. Det blev en del trädklättring idag tyvärr.


Mitt ute i mörka granskogen finns dessa vitsippebeklädda ängar. Källslätten kallas platsen. Åk dit någon gång, ta med familjen och grilla ett par korvar vettja.


Här har Novemberkåsan gått ett år. Då stod jag i mörka skogen med ett par kompisar och såg enduroåkarna komma med sina hyfsade strålkastare...


Ibland är det inte svårt att känna glädje.


Branten några meter bakom cykeln är cykelbar, utför. En gång i tiden erbjöd jag Darvell 5000 om han klarade att cykla den uppför.

Livet leker

Nu ska jag utför branten som finns strax bakom cykeln. Den är grym, cykeln alltså.

[Öijers cykelskola] Det här med lagtempo...

I fredags bjöds det ju på lagtempo här i Falun. Eller Sundborn då, men i Falu Kommun. Kanske inte så publikfriande tävlingar, men en skön tävlingsform. Lagtempo är dessutom en väldigt bra träningsform då man lär kroppen hög fart. Dessutom kan man pressa lite mer än vanligt när man tar vind, eftersom man får "vila" strax därefter. Något alla cykelklubbar, team och övriga träningsgrupperingar bör öva lite på. Om man vill bli bättre på att cykla det vill säga. Annars kan ni strunta helt i lagtempo. Ta en fika eller nåt.

Jag har märkt i kommentarer och genom mejl att många där ute inte är fulländade cyklister, utan skulle uppskatta tips och trix för att bli bättre cyklister. Har länge tänkt på detta och att jag skulle vilja lära er det (lilla) jag kan. Har ett par saker jag kan och skulle kanske kunna lära er via bloggen. Har bara inte tagit mig för att börja skriva det.

Men så läste jag följande hos svenska mästarn i tempo...:
"...det subtila och finkänsliga samarbetet åkarna mellan är svårt att bemästra.

Att lyckas tajma det hela så att laget drar nytta av varandra på ett optimalt sätt samtidigt som alla når samma utmattningsnivå precis vid mål är en konstform som är extremt svårt att fullända."

Inte så konstigt att han inte har Protourkontrakt, han har ju inte en stavelse rätt. Jag har tränat en del lagtempo, aldrig tävlat i det dock. Det närmsta jag kan komma är väl en partempotävling. Det gossen Fredrik Ericsson inte tycks ha förstått, är att det är under lagtempon man har chansen att sätta sig i respekt hos kompisarna(läs: konkurrenterna). Genom att trötta ut sina kompisar vinner du deras respekt. Kör du i en klubb eller ett team så kommer lagkamraterna tala om för andra hur stark du är. Du får alltså ett gott rykte och dina kompisars respekt genom att förnedra dem. Snacka om win-win. Det goda ryktet sprider sig och du får bättre spons/lön/kontrakt/roll i laget. Eftersom alla vet att du är en elakt stark jävel. Tänk om Fredrik hade skrotat Lucas och Christofer i Sundborns lagtempo. Folk hade viskat om det länge. Hur stark Fredrik var som hade Steve och Lucas på hjul på slutet och tvingades vänta på dem i backarna. Nu lekte Fredrik "schysst lagkompis" genom att tala om hur jämstarka de var och vilket lagarbete det var. Så svenskt.

Men hur gör man då för att slakta polarna, undrar säkert ni. Det fina med lagtempo är att du faktiskt inte behöver vara starkast för att skrota kompisarnas ben. Men det är givetvis bra om du har svaga individer med er på träningen/tävlingen. Flera gånger har jag varit starkast under lagtempoträningar, utan att för den sakens skull haft bäst fysik. Men med mina knep behöver man inte samma fysik. Det tråkiga är väl kanske nu att jag kommer få smaka på min egna medicin i framtiden.
Här kommer några tips(grundläggande cykelsportskunskaper kan vara nödvändiga för att förstå följande tips):

1. Placeringen i gruppen.
Jävligt viktig punkt och därför tar jag upp den först. Sätt dig inte bara bakom någon. Tänk till. Hamnar du bakom den där 55-kilosräkan så kommer du få så mycket fartvind i fejset att förkylningen kommer som ett brev på posten. Nä, leta upp en stor kille att sitta bakom. Det behöver inte vara den största. Men han ska ha stor frontalarea. Alltså sitta upprätt och vara väldigt bred. Sitter du som i ett vindskydd så är du garanterad många bonuswatt när du väl hamnar först.
Du bör inte heller sätta dig direkt bakom den allra starkaste. Helst ska du ha någon mellan dig och den starkaste. Den som sitter mellan er två kommer få ett helvete, mer om det senare.

2. Kraft i förningarna.
Har du hört ordet stötförning? Om inte så har du nog aldrig kört lagtempo. Stötförningar är värdelösa, för dina kompisar. Och alltså bra för dig, om det är du som utför dom. När det blir din tur att ta vind, dra i lite extra. Du ska inte spurta. Dels blir det för uppenbart vad du sysslar med och dels slösar du för mycket energi. Det bästa är här om du släpper en halvmeter till en meter på killen framför och sedan suger in det avståndet precis när du ska upp och dra. Det här momentet kräver lite rutin/träning, men är väldigt effektivt för att få fart in i förningen. På så sätt får du nämligen gratisfart upp i spets eftersom du utnyttjat framförvarande cyklists "drag". Det finns flera syften med detta. Dels kommer du snabbt förbi personen som växlat, så du själv kan växla snabbt om så behövs. Och den person som är "på väg ner" och skall in i ledet igen får ta i lite extra för att komma in på rulle. Med lite tur kommer den personen att vara smågrilad redan vid sin nästa förning eftersom han fick slösa mycket kraft bara för att komma med. Efter ett par stötförningar är du troligtvis av med honom.

3. Växla i backe.
Hörde Cykelcity prata i Sundborn om hur bra det var att de inte växlade frontman i uppförsbackarna. Också ett gäng döskallar som inte fattat poängen alltså. Sitter du på andrahjul inför eller in i en backe så har du bra läge att grilla frontmannen. Går ni in i backen så kan du utnyttja farten(igen, släpp en halvmeter och sug dig förbi). Killen som nyss har legat först har nu dragit på sig syra så det räcker och blir över, och din stötförning in i backen tvingar honom att avsluta sin förning med en spurt i uppförsbacke. Du kan kosta på dig ett flin. Om ni redan är i en backe kan du också passa på att växla. Två syften här; dels för att göra det jobbigt för den som skall in "på hjul" och dels har kompisarna inte lika stor nytta av din rulle i uppförsbacke. Eftersom vindmotståndet sjunker då farten sänks.

4. Välj dina förningar.
Om du läst punkt 3 så kan du det här med att höja farten i uppförsbackar. Då hade inte dina kompisar lika stor nytta av att ligga bakom för vindmotståndet bla. bla. bla. Nu till bonuspoängen med att passera krönen först. Du får sitta på rulle utför. Där rullen hjälper som mest. Ännu en gång; win-win. Du skall alltså sikta på att dra i uppförsbackar och vara sist i gruppen när det går utför. Vet du att det kommer en backe snart så tar du jättekorta förningar för att spara dig till backen, där du slaktar gruppen. Först mot slutet av lagtempopasset/tävlingen tar du långa monsterförningar. Detta för att det man oftast minns är just slutet av passet/tävlingen. Vem som var starkast i början på passet är väl skit samma. Den som avslutar starkast är ju bäst. Det vet alla. Alltså, korta förningar i början på passet och inför backar. Och monsterlånga stötförningar i slutet.

5. Vid växlingar av frontman.
Om du tror dig vara starkare än personen som skall ta vid efter dig. Se till att behålla farten när du går åt sidan. Halvhjula honom, om möjligt (alltså sitt med ditt framhjul ett halvt hjul framför den andra personens hjul). Detta kan knäcka vem som helst. För ökad "psykfaktor" ska du skicka en förvånad blick mot honom som säger; "kommer du inte förbi?". När du själv växlar från frontposition, gör det snabbt och gå tydligt åt sidan. Låt ingen jävel suga sig förbi dig med en stötförning. Om det är din tur att avancera till spets och personen framför dig är ett monster så säger jag bara, stötförning, stötförning, stötförning. Personen i fråga kan komma att halvhjula dig så du måste förbi, så fort som möjligt. I värsta fall kan du tvingas med ett klassiskt "höftdrag" då du helt sonika tar tag i personens höftben och drar dig fram. Det här är föklaringen till varför du vill ha någon mellan dig och den starkaste. Den mellan dig och den starkaste blir först halvhjulad av monstret och sedan avlöser du den trötta stackarn med en stötförning. Öppet mål.

6. Undvik vind.
Visst lagtempo kanske är en lagsport. Men cykel är en individuell sport. Sitt i bocken. Kryp ihop när du går upp i spets. När du växlar och ska ner för att gå in på rulle igen, glid ner så nära dina lagkamrater som möjligt. Sväng gärna lite in i ledet när du är på väg ner. Detta tvingar de andra, som skall upp, ut i vinden och du får mer lä. Win-win för dig igen. På så sätt kommer du lättare in på sista hjul igen. Och detta är viktigt för en snabb återhämtning. Återhämtar man sig inte mellan förningarna i ett lagtempo så är man rökt. Se därför alltid till att dina kompisar inte kan återhämta sig.

7. Psykningar.
Det jag saknar mycket i cykel, främst MTB då, är möjligheten till psykningar. Detta är nämligen något av det jag är bäst på. Eller var, då jag spelade innebandy. Berätta gärna innan passet om hur hårt du tränat dagarna innan, eller kanske samma dag som ni ska köra. Då blir kompisarna extra imponerade; "han hade kört sju timmar dagen innan och backintervaller på morgonen, ändå körde han skiten ur oss". Du kan därmed vinna extra många respektpoäng.
Några användbara fraser till svagare individer:
"Du såg ut att ha svårt att komma förbi mig när vi växlade."
Detta eftersom du givetvis halvhjulat stackarn som nu bara kommer tänka på hur jobbigt det är att ta sig upp i spets.
"Du såg ut att ha svårt att komma in på rulle igen."
Detta eftersom du givetvis kört stötförningar, gärna i backar, när han var på väg ner. Och nu funderar han på om han kommer hänga med nästa intervall/mot slutet eftersom det är så svårt att komma in på rullen..
"Det känns sådär idag."
Du slaktar dina kompisar totalt, och får veta att du ändå inte är i toppform. Att du i själva verket känner dig som en kung behöver ingen veta, mer än du själv.
Några användbara fraser till eventuellt starkare personer:
"Va klen Kalle[byt ut Kalle mot valfritt namn] var idag"
På så sätt får du och starkingen ett starkare band mellan er. Han känner igen sig i dig som upplevt hur svag Kalle är. Det gäller för dig att hitta en gemensam fiende, så du själv inte blir offret för starkingen.
"När du växlar, slå av lite mer på farten."
Den frasen bör du vara sparsam med, du blottar dig nämligen något oerhört mycket. Men om du har svårt att ta dig förbi honom, trots stötförningar var och varannan gång, så måste du påverka honom på något vis.
"Backintervallerna i morse sitter kvar i benen."
Detta förmedlar att du egentligen är starkare än vad du visar. Han ska fan inte tro att han är något bara för att han råkar vara starkare än dig.
Om du blir anklagad:
"Det går så sakta idag och jag vill ha mer fart."
Om någon anklagar dig för något så vidrigt som stötförningar...
"Ska jag behöva bromsa mig ner? Stå över någon förning istället om du är trött."
Om någon anklagar dig för att halvhjula ,så vänder du på det hela, och påpekar på ett fint sätt för personen att den är svag.

Nu lär jag sluta med dagens lektion. Blev lite läsning för er det här. Jag ska ut och träna, kanske fyller jag på denna lektion senare med mer info. Om jag kommer på någon.

11 månader

Grattis grattis!

Idag vill jag cykla lugnt och nöta lite stig. Det blir ett distanspass i skogen. Tror faktiskt att det kan vara bra för mig. Mina pass brukar vara hårda, men ett lugnt pass är nog bra för både ben och huvud. Lite favoritstigar för att få in tajmingen och glädjen i kroppen. Jag tror på det här.

Jungfruberget TT imorgon, är någon sugen på att vara med? Förslaget är 17.00, utan uppvärmningsvarv. Så värm upp på vägen dit.

Kraftlös

Ingenting, så mycket fanns det i min kropp idag när jag skulle hem. Skitkroppen var helt slut och jag klev av cykeln i en backe. En asfalterad backe som säkert var 150-200 meter lång. Ett par gånger till var jag väldigt nära att stanna och kliva av på väg hem. Hade jag inte haft familjen så hade det blivit en lång hemresa.
För jag var verkligen slut som artist. Hade lika gärna kunnat lämna cykeln där ute och gått hem och lagt av med all tävlingscykling. Frustrerande är förnamnet.
Men ni vill inte höra gnäll. Det vet jag.

Har fått ett erbjudande om att köpa en begagnad digitalkamera via mejl. Hade tänkt mig att köpa nytt, för då är den min, bara min. Och jag vet att allt är fräscht. Men nu har jag chansen att få ganska mycket kamera för lite pengar. De begagnatannonser jag själv kollat på ligger inte så mycket lägre än nypriser hos näthandeln. Så därför hade jag tänkt nytt. Så plötsligt idag fick jag ett till erbjudande. En kompis som skall sälja sin begagnade. Så nu har jag två kameror att fundera mellan. Som om jag inte var nog velig redan innan...
Kameror och telefoner har jag tydligen väldigt svårt att bestämma mig för. Är det någon annan som vill skänka bort sin digitala systemkamera?