
Detta inlägg har givetvis föregåtts av ångest, oro och obeslutsamhet. Nummer tusen måste ju vara någonting spektakulärt, häpnadsväckande och fantastiskt. Genom dessa inledande meningar har jag nu förstört hela poängen med inlägget. Nåväl.
Filip, Ebbah och jag har varit ute en stund på förmiddagen. Ebbah fick sova lite och jag fick montera skärmar på Emilys mountainbike. Vi har nyss ätit här hemma och jag har bläddrat i fototidningar. Jag går från att tänka saker som att de billigaste systemkamerorna duger, till att jag inte vill köpa skit. Så jag tittar på dyrare alternativ. Men så tänker jag; varför ska jag köpa en halvbra kamera när en helbra bara kostar några tusen mer? Sen har vi nästa problem; det är inte kameran som gör bilden bra, inte heller fotografen, det är objektivet som gör skillnaden. Så då måste jag ju givetvis ha något att skryta med också där. Ett objektiv räcker inte heller tyvärr. Eftersom nu kostnaden för objektiv drar iväg så börjar jag åter kolla på enklare kameror. Och vips så är cirkeln fullbordad.
Nu ska jag ut och cykla med mitt raka styre. Det blir mumsigt. Har nya sponsorer på gång också, mer om det när allt blir klart.

