Är kanske bara en töntig pappa. Men barn gör föräldrar stolta. Se bara, hon bygger med klossar! Och är inte ens 10 månader gammal. Nog töntat, nu ska vi hämta storebror.
2009-03-26
Jag blir stolt
Är kanske bara en töntig pappa. Men barn gör föräldrar stolta. Se bara, hon bygger med klossar! Och är inte ens 10 månader gammal. Nog töntat, nu ska vi hämta storebror.
Hårdhet
Det var bättre förr, eller inbillar jag mig bara? Jag vill att det ska bli lite hårdare på vintrarnas distanspass. På tävlingar väntar ingen på någon som blir efter. Varför ska vi lära våra unga juniorer och nykomlingar felaktigheter? Nej, fostra juniorer och nykomlingar så de blir väl förberedda på den hårda verkligheten. Att vara "curlingledare" eller "curlingcyklist"[googla curlingförälder för förklaring] stjälper nog mer än det hjälper i slutändan.
Samlingen
Om vi börjar där passen börjar, samlingen. Förr väntades det inte i onödan. När kyrkans klocka slutade klämta så rullade sällskapet iväg. På söndagar innebär det dock att man med lätthet kan vara fem minuter sen då klockan bara slår, slår och slår. Så vill jag att det ska vara nu också. Visst, jag med mina ständiga förseningar skulle vara en av de mest "drabbade", men hur ska man annars få alla(mig?) att komma i tid? Nu för tiden har ju alla mobiltelefoner. Är man sen så ringer man bara någon i sällskapet och frågar i vilken riktning de färdas.
Sedan kör man ikapp. En grupp människor ska inte behöva vänta på en försenad individ.
Tempo och distans
Det inledande tempot bestämmer den eller de starkaste i gruppen. För även de måste få ut någonting av träningen. Är man lite svagare än starkaste cyklist så får man bara ta kortare förningar i spets. Är man mycket svagare än starkaste cyklist så talar man tydligt om för gruppen att man väljer att sitta på rulle. En cyklist som setat på rulle i fyra timmar bör inte höja farten sista timmen. Hjälp enbart till med farthållningen utan minsta antydan till tempoökning. Alternativt spara krafterna och hjälp till med dragjobbet på efterföljande distanspass. Vill/orkar inte alla åka lika långt som den/de starkaste får dessa avvika efter en stund. Vill man klättra några steg i distanskörningshierarkin gör man detta genom att sätta sig i respekt. Långa och hårda förningar, göra sitt jobb och ta skyltspurterna eller varför inte bara ställa av kamraterna i backarna. Distanspass på vintern är ingen lek. Distanspass på vintern handlar om att skaffa sig respekt, överlevnad och att befästa sin plats i gruppen. Tappar någon lite i en backe så bör inte gruppen stanna och vänta in, håll normaltempo efter backen så den som tappat får chansen att köra ikapp.
Pisspauserna
Det ska märkas rervir i tid och otid. Vi som inte har några större problem med urinläckage blir drabbade. Förr (åter igen, vill jag minnas...) så stannade man med någon annan nödig.
Sedan kör man ikapp. Stannade man ensam fick man alltså en jobbig resa tillbaka till gruppen. På detta vis förebygger man onödiga stopp. För en Krångelpelle lär sig snart att det kostar att stanna.
Trötthet
Blir man trött får man sitta på rulle. Orkar man inte hålla rullen så får man åka ensam. Den som tvingas släppa bör dock inte på något vis hånas utan kanske erbjudas fickgodis eller en peng till läskeblask på nästa mack. Om personen i fråga inte har haft förstånd nog att ta med eget. Tröttingen har ju trots allt kört slut på sig, och bör därför hyllas för sina insatser. Att åka och putta en trötting är ju något som hela gruppen förlorar på. Om man inte är så pass nära hembyn att det bara gäller över sista krönet.
Dessa förhållningsregler, som jag önskar, gäller givetvis endast för tävlingscyklister, juniorer, elit och veterancyklister med ambitioner. Motionärer och ungdomar bör ha trevligt.
Inspiration från Björn Fredriksson:
"Det började med att Fredric klev fram och började köra i Härryda. Karlsson fick nog av trissandet och vek in på andra hjul, en tydlig signal till övriga: ta honom, någon! Aussie gick fram och tog en förning, växlade bort Fredric och fick fram mig, nytänd på socker. Tillsammans öste vi på en stund innan Kongo tog vid. Turbo-Tellow och Thander visade också fina ben och trummade på. Niko stötte från sista hjul i backen upp mot Mölnlycke varefter Fredric gick fram igen för att göra livet surt för Kongo genom ett solklart fall av ”halfwheeling”, något av det värsta man kan råka ut för efter fyra timmar.
Något av en ”ge-igen-för-gammal-ost- mentalitet” hade fötts i gruppen och min sista insats för dagen hade två syften, halvhjula Kongo i slakmotan och utmana Aussie i backarna vid Stensjön. Min avslutande kraftfulla attack strax innan krönet hade ingen som helst verkan och saken var klar, liksom jag. "
Samlingen
Om vi börjar där passen börjar, samlingen. Förr väntades det inte i onödan. När kyrkans klocka slutade klämta så rullade sällskapet iväg. På söndagar innebär det dock att man med lätthet kan vara fem minuter sen då klockan bara slår, slår och slår. Så vill jag att det ska vara nu också. Visst, jag med mina ständiga förseningar skulle vara en av de mest "drabbade", men hur ska man annars få alla(mig?) att komma i tid? Nu för tiden har ju alla mobiltelefoner. Är man sen så ringer man bara någon i sällskapet och frågar i vilken riktning de färdas.
Sedan kör man ikapp. En grupp människor ska inte behöva vänta på en försenad individ.
Tempo och distans
Det inledande tempot bestämmer den eller de starkaste i gruppen. För även de måste få ut någonting av träningen. Är man lite svagare än starkaste cyklist så får man bara ta kortare förningar i spets. Är man mycket svagare än starkaste cyklist så talar man tydligt om för gruppen att man väljer att sitta på rulle. En cyklist som setat på rulle i fyra timmar bör inte höja farten sista timmen. Hjälp enbart till med farthållningen utan minsta antydan till tempoökning. Alternativt spara krafterna och hjälp till med dragjobbet på efterföljande distanspass. Vill/orkar inte alla åka lika långt som den/de starkaste får dessa avvika efter en stund. Vill man klättra några steg i distanskörningshierarkin gör man detta genom att sätta sig i respekt. Långa och hårda förningar, göra sitt jobb och ta skyltspurterna eller varför inte bara ställa av kamraterna i backarna. Distanspass på vintern är ingen lek. Distanspass på vintern handlar om att skaffa sig respekt, överlevnad och att befästa sin plats i gruppen. Tappar någon lite i en backe så bör inte gruppen stanna och vänta in, håll normaltempo efter backen så den som tappat får chansen att köra ikapp.
Pisspauserna
Det ska märkas rervir i tid och otid. Vi som inte har några större problem med urinläckage blir drabbade. Förr (åter igen, vill jag minnas...) så stannade man med någon annan nödig.
Sedan kör man ikapp. Stannade man ensam fick man alltså en jobbig resa tillbaka till gruppen. På detta vis förebygger man onödiga stopp. För en Krångelpelle lär sig snart att det kostar att stanna.
Trötthet
Blir man trött får man sitta på rulle. Orkar man inte hålla rullen så får man åka ensam. Den som tvingas släppa bör dock inte på något vis hånas utan kanske erbjudas fickgodis eller en peng till läskeblask på nästa mack. Om personen i fråga inte har haft förstånd nog att ta med eget. Tröttingen har ju trots allt kört slut på sig, och bör därför hyllas för sina insatser. Att åka och putta en trötting är ju något som hela gruppen förlorar på. Om man inte är så pass nära hembyn att det bara gäller över sista krönet.
Dessa förhållningsregler, som jag önskar, gäller givetvis endast för tävlingscyklister, juniorer, elit och veterancyklister med ambitioner. Motionärer och ungdomar bör ha trevligt.
Inspiration från Björn Fredriksson:
"Det började med att Fredric klev fram och började köra i Härryda. Karlsson fick nog av trissandet och vek in på andra hjul, en tydlig signal till övriga: ta honom, någon! Aussie gick fram och tog en förning, växlade bort Fredric och fick fram mig, nytänd på socker. Tillsammans öste vi på en stund innan Kongo tog vid. Turbo-Tellow och Thander visade också fina ben och trummade på. Niko stötte från sista hjul i backen upp mot Mölnlycke varefter Fredric gick fram igen för att göra livet surt för Kongo genom ett solklart fall av ”halfwheeling”, något av det värsta man kan råka ut för efter fyra timmar.
Något av en ”ge-igen-för-gammal-ost- mentalitet” hade fötts i gruppen och min sista insats för dagen hade två syften, halvhjula Kongo i slakmotan och utmana Aussie i backarna vid Stensjön. Min avslutande kraftfulla attack strax innan krönet hade ingen som helst verkan och saken var klar, liksom jag. "
2009-03-25
Topp 7 besvikelsestäder i mars.
Igår listade jag topp 10 bland städer som genererar flest besökare. Det finns många som gör mig besviken också, en hel del Stockholmsförorter där det borde finnas intresserade bland annat. Här listar jag några av mina besvikelser denna månad:
84. Rättvik 13
96. Skara 8
103. Vårgårda 7
126. Mölndal 3
127. Uddevalla 3
137. Eksjö 2
181. Kvänum 1
För att inte vara allt för negativ avslutar jag med tre städer som överraskar positivt på mig i statistiken:
12. Umeå 198
13. Östersund 170
15. Arvika 131
84. Rättvik 13
96. Skara 8
103. Vårgårda 7
126. Mölndal 3
127. Uddevalla 3
137. Eksjö 2
181. Kvänum 1
För att inte vara allt för negativ avslutar jag med tre städer som överraskar positivt på mig i statistiken:
12. Umeå 198
13. Östersund 170
15. Arvika 131
Inte välkommen
Tänkte köra mitt årliga träningspass i friidrottshallen idag. På Bögskolans testcyklar. Brukar hälsa på där upp en gång per år för att se hur många watt jag drar på deras vita springare. Hörde mig för hos ett par rutinerade killar om hur det stod till med lås och pedaler. Hade redan packat väskan och tänkte att det skulle vara skönt att slippa morsans källare.
När jag var på väg upp till Lugnet så tänkte jag att jag ringer väl högsta hönan för cykelhögskolan. Först hade jag något gammalt nummer, men letade upp ett nytt nummer som han inte svarade på. I röstsvaret angav han ett annat nummer. Först tänkte jag att jag skiter väl i att fråga. "Alla" andra kör ju där uppe och jag ville ju bara testa ett pass. Men så ringde jag ändå och frågade. Fick som svar att jag "helst inte" skulle köra där. Det är trots allt högskolans cyklar och dom är där för deras elever. Och det kan jag ju inte argumentera emot.
Jag var ändå nästan framme så jag tänkte kika in. En röst i mitt huvud försökte få mig att köra där ändå. Väl utanför mötte jag Jens Westergren och vi diskuterade skor, pedaler, vintercyklar och lite skvaller. Utanför hallarna stod Skara Cykelgymnasiums bil. De var där på LIVI och kollade hur svaga de var, nu så här strax innan säsong. Gick upp och tog ett snack med Långloppscupens Lasse Strand som håller till ett stenkast från de aktuella testcyklarna. Där dödade jag också en del tid med cykelsnack, alltid lika trevligt. Tittade in i hallen där testcyklarna stod. Ett par friidrottare satt och strechade (vad annars?). I övrigt öde. Men jag gav mig iväg.
Bort, till morsans källare igen. Där smiskade jag 30s till jag blev blå. Alltså sju stycken. Fy fan. Livet är inte lätt när det är svårt.
När jag var på väg upp till Lugnet så tänkte jag att jag ringer väl högsta hönan för cykelhögskolan. Först hade jag något gammalt nummer, men letade upp ett nytt nummer som han inte svarade på. I röstsvaret angav han ett annat nummer. Först tänkte jag att jag skiter väl i att fråga. "Alla" andra kör ju där uppe och jag ville ju bara testa ett pass. Men så ringde jag ändå och frågade. Fick som svar att jag "helst inte" skulle köra där. Det är trots allt högskolans cyklar och dom är där för deras elever. Och det kan jag ju inte argumentera emot.
Jag var ändå nästan framme så jag tänkte kika in. En röst i mitt huvud försökte få mig att köra där ändå. Väl utanför mötte jag Jens Westergren och vi diskuterade skor, pedaler, vintercyklar och lite skvaller. Utanför hallarna stod Skara Cykelgymnasiums bil. De var där på LIVI och kollade hur svaga de var, nu så här strax innan säsong. Gick upp och tog ett snack med Långloppscupens Lasse Strand som håller till ett stenkast från de aktuella testcyklarna. Där dödade jag också en del tid med cykelsnack, alltid lika trevligt. Tittade in i hallen där testcyklarna stod. Ett par friidrottare satt och strechade (vad annars?). I övrigt öde. Men jag gav mig iväg.
Bort, till morsans källare igen. Där smiskade jag 30s till jag blev blå. Alltså sju stycken. Fy fan. Livet är inte lätt när det är svårt.
Live stream från Dwars door Vlaanderen & Vuelta a Castilla y León
Dwars door Vlaanderen live stream: http://fr.justin.tv/hoarau_tvhd
Tack PO för tipset.
Gillar man sol och värme bättre sänds också denna tävling just nu:
Vuelta a Castilla y León live stream: http://www.justin.tv/satis
Tack PO för tipset.
Gillar man sol och värme bättre sänds också denna tävling just nu:
Vuelta a Castilla y León live stream: http://www.justin.tv/satis
Ibland är livet för härligt
På (om)väg hem från dagis finns denna fantastiska maskin. Filip säger att vi ska gå till den, och inte raka vägen hem. Där står han och ojar en stund. Pekar på de stora hjulen imponerat och ger ifrån sig ett tydligt; oj! Sedan tittar han ner i diket de grävt och säger; ner. Idag stod maskinen stilla vilket var annat än vi hoppats på. Kanske imorgon, kanske imorgon...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)