Tio najs och en halv bajs

Emily sätter betyg på Amy Diamond.

Bilderna från gårdagens skoterspårstur

Kvalitén på filmen blev ju jättebra på bloggen..
NOT!
Så nu får ni tillfälle att njuta av bilderna istället.

Klossbygge

Glömde väga mig före frukost idag, tror ni att ni kan förlåta mig?
Försökte återinföra gemensam frukost i familjen idag. Så jag tränade med småbarnen när Emily och Ronya åkt till Emilys skola. Tyvärr har det blivit lite så att de flesta äter var och en för sig. Och gärna med en TV eller dator framför ögonen. Så ska det ju inte vara, eller? Är det så man ska leva i framtiden? Nåväl, Filip tyckte väl inte det var speciellt roligt i början. Blev dock bättre mot slutet, så hopp finns inför fortsättningen. Får se hur det går med fru och fröken morgonhumör imorgon. Lilla fröken får nog svårast att anpassa sig.
Apropå morgonhumör, Ebbah trodde det var morgon kl. 4 i natt. Vid 5 hade jag lyckats få henne att somna om. Klockan 7 stod hon i sin säng och skrek ut sina glädjetjut över att det äntligen var morgon igen. Hon är härlig med sitt glada humör, men klockan 4 klarar jag mig faktiskt utan det härliga humöret...

Hjälp mig

Internet är stort. Jag håller på att samla skrytmaterial för CX-Cupen. Skulle behöva tips om blogginlägg och liknande där folk talar om hur kul/bra/spännande det är med CX-Cupen. Hajar ni?
Leta reda på några sidor där glada människor uttrycker sin glädje över att ha blivit pissblöta, leriga, trötta och kalla. Och så slänger ni in en länk i kommentarsfältet. Se så!

Vad har ni gjort idag?

Jag har varit ute och lekt. Skippade träningsprogrammet idag och roade mig istället. Kastade in lite fartökningar för att rasta systemet lite bara.

Första skoterspåret för dagen var 700 meter långt och tog mig 12 minuter att slita igenom. Sedan hittade jag några bättre spår, tog lite kort och några filmsnuttar, som ni kan se.

God morgon alla otränade

Filip vet hur man äter en macka. Man börjar givetvis i mitten och sedan äter man bara det som är på brödet.

Beach 2009 har fallit bort lite, jag ligger över strecket. Det är illa, väger idag 68,1 kg. Men jag har hamnat på rätt spår igen. Måste se till att följa min plan med två viktiga punkter; stor frukost och någon liter saft om dagen.

Om jag ska vara ärlig med er så är jag i en djup svacka just nu. Det var det jag tänkte gnälla om igår. Sedan bilkrocken har jag knappast briljerat på träningarna, tvärtom. Inte nog med att jag är kass, kroppen är trött också. Kan ju kanske höra ihop... Igår sov jag en halvtimme på dagen, inte en och en halv som jag yrade om. Var sedan jättepigg i någon timme. Men lagom till träningen var all energi borta. 30-40 sekunder in i första intervallen gav jag upp. Grymt frustrerad och förbannad visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, ta med all grinighet hem ville jag undvika. Hade det inte varit för att det var Darvells hoj jag satt på så hade jag bjudit den på en ordentlig flygtur. Inte för att det var fel på cykeln, utan för att avreagera mig. Jag är vanligtvis en väldigt lugn person, men inte igår. Eller jag tog det lugnt utåt. Men på insidan var jag allt annat än lugn. Nu trampade jag runt en stund och funderade på livet innan jag åkte hem igen. Att vara kass i början av mars är ju ingen katastrof. Men ändock väldigt frustrerande. Inte så konstigt heller kanske, med tanke på att jag precis hade kommit igång bra med träningen då jag blev förkyld, hann precis komma igång igen och krockade då med en bil. Jag har ca 20 dagar med ofrivillig vila, bara under 2009. 20 dagar ofrivillig vila på tolv månader skulle vara för mycket. Så visst ligger jag lite efter, och jag kommer komma ur svackan. Det är bara en väldigt jobbig väg upp. Dessutom har jag en del måsten och saker, jag bör göra, att ta tag i. Ett ordnat liv, bra mat, sömn och träning är vad som krävs för att prestera. Dags att ta tag i det hela, och släpa mig ur svackan.

Tänkte gnälla i bloggen denna afton

Men sedan läste jag Fredrik Ericssons blogg. Helt galet sjukt träningsprogram. Tur att de är proffs så de inte behöver klaga, de får ju för fan betalt för att lida åtminstone.
När återhämtningspassen ser ut så här:
"Torsdag: 4 timmars återhämtningspass på tempocykel med 3min max och 2x20min lagtempo"
Då vet man att man är proffs. Satan, jag hade tänkt skriva om funderingar på överträning, men nu håller jag käft. Läs hans blogg. Sen sätter ni er på cyklarna och håller käft ni med. Och känns det jobbigt någon dag kan ni ju sticka ut 4 timmar och slänga in 43 minuter intervaller för att återhämta er.