Innan passet så tänkte jag: "idag startar jag på 360 watt och tar det därifrån". Tyvärr saknar jag ju någon viktig koppling mellan hjärna och ben så jag startade med 368 watt och kände att det var ganska tufft. Att det är ganska tufft i första intervallen brukar betyda att det blir för tufft mot slutet, men varför göra något vettigt av det? Har jag startat på en effekt så vill jag gärna fullfölja så även den andra körde jag på 368 watt. Höll på att gå av på mitten där så i den tredje så nöjde jag mig med 364 watt. Tittade på klockan när jag trodde att det hade gått en minut av den tredje intervallen och det hade då gått 24 sekunder. På den nivån. Inför den avslutande intervallen så tänkte jag att oavsett hur sprängd jag är så är detta den sista intervallen och man kan alltid köra den sista intervallen för efteråt är det över och man får vila. Tyvärr sprack det ganska tidigt.
Nåväl, jag kanske har lärt mig något av detta. Annars kan jag ju alltid skylla på Festive 500 och att mina lår och knän gjorde ont redan innan dagens pass och därför tro att det ska gå bättre nästa gång...
Apropå Festive 500 så körde jag ett Åstrand-test som uppvärmning och fick då 140 i puls på 250 watt, att jämföra med 151 i puls på samma belastning den 15:e december. Skaplig förbättring tack vare distansnötande, sliten kropp och ökad blodvolym.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar