Vad är grejen egentligen?

Varför vill barnen somna sent och vakna tidigt? Filip tycks ha ställt sin inre väckarklocka på 20 i sju då han vaknat ungefär den tiden flera dagar i rad nu. Jag vet att 06.40 inte är dödstidigt, men för en morgontrött rackare som mig är det flera timmar för tidigt. Igår fick jag förresten ett par skidor att träna på och leka med. Ett par Fischer RCS. Så nu har jag två par skidor och fem och två halvor stavar. Vem kunde tro det i somras?

CX i Sverige 2010

Efter en lång förmiddag så var jag på möte med en man angående CX-frågor. Hos cykelförbundet har man  startat en projektgrupp som ska ta hand om CX i Sverige. Något som givetvis vore något för mig, eftersom jag ju är väldigt förknippad med sporten. Men jag har varit, och är, osäker på om jag kan lägga den tid som krävs för en projektgrupp. Ska jag göra något, så vill jag ju göra det bra.
Hur som helst. Efter att ha varit diktator i fyra upplagor av min diktatur, CX-Cupen, så ska jag nu släppa in annat folk i styrningen av cupen. Det är fortfarande mitt barn, och jag har vårdnaden. Men jag ska liksom släppa in några bonusföräldrar. Så kanske jag kan uttrycka mig.
Jag gör det inte för att jag känner att jag måste göra det, eller att jag inte klarar av jobbet. Utan för att cupen ska vara en del av någonting större. En CX-familj. Exakt hur det kommer se ut återstår dock att beslutas om. Jag kom faktiskt på en riktigt bra idé för cupen nu i veckan. Som jag tycker är en bra idé alltså. Utan att tveka skulle jag införa detta om allt hade varit som förr. Om jag var diktator. Vissa har kallat mig general, vilket ju varit kul... Men nu lär jag nog hålla käft ett tag, bolla idén med bonusföräldrarna och låta dem vara med och bestämma.
Ni förstår ju själva vilken skrämmande värld jag kastar mig in i. Allt går snabbare och är enklare om man är ensam om beslut, men för sportens skull är det bättre om vi är fler. I annat fall kan jag alltid gräva ner mig i en spindelhåla, gömma mig där och låta Förbundet ta över min diktatur...

Jaja. Hur som helst så har vi varit hos min mor under eftermiddagen/kvällen där vi åt mat och roade oss, och jag har nyss lagt Filip i sin säng. Skulle träna i kväll, men dels blev det ju väldigt sent. Och det är något så förgrymmat kallt ute. Hade jag kunnat åka skidor eller springa så hade det inte varit några större problem med minus sexton grader. Men när man cyklar så fryser man mer än vid skidor eller löpning. Så jag vilar. Igen. Nu har jag inte tränat sedan stan brann, så imorgon får jag väl riva av ett sjujäkla pass helt enkelt.

Tänk om...

Tänk om man hade det så här bra.
Min dag har varit annat än toppen, men halva dagen är ju kvar! Har mer ont i magen idag än jag hade igår. Kanske beror det på att jag råkade nysa igår kväll. Det. Var. Inte. Kul.

Kvällens stora fråga

Cykellampor som är bra, finns det? Och då talar jag inte om strålkastare, utan bara något som man syns med. Riktigt dyra lampor som man kan blända långtradare med tror jag säkert är bra. Men jag är ute efter något som duger för vägcykling i mörkret. Som inte kostar massor av hundralappar. På vinden ligger flera lampor med trasiga fästen, någon hel framlampa där fästet är så uselt att lampan vrider sig om vägen inte råkar vara helt slät. Baklampor brukar vara okej, men framlampor brukar inte överleva länge i min ägo.
Hade tänkt träna ikväll. Nu när ungarna somnat. Så jag var mentalt förberedd och hade skickat ut resultatlösa träningssällskaps-sms när jag råkade titta på termometern för att avgöra klädseln. Det är minus S E X T O N grader ute. Det betyder noll träning för mig idag. Tanken var annars att överge denna varannandag-träning som jag bedrivit ett tag nu. Vore fint med två dagar i rad någon gång så det blir lite power i kroppen.
Nu ska jag fundera på om den perfekta cykellampan finns, och hur jag ska träna inför nästa helgs skidtävling som jag måste åka överjävligt fort på. Ö V E R J Ä V L I G T fort. Hör ni det?

Två sjuka barn

Emily är magsjuk och har haft kräkfest sedan klockan ett i natt. Filip kom hem, såg Emily i soffan och blev akut avundSJUK.

Borlänge

Är i grannbyn och har utökat stavsamlingen. Ett par nya diamond storm och ett par One way 940. Tog mina 940 fem centimeter längre än jag haft/har på mina diamond storm. Bara för att prova på lite längre stavar och se hur det känns. Blir det skit så behöver jag bara plocka fram sågen. Magen är inte helt bra än, men känns bättre. Kan kanske bli en skidtur på söndag.

Dagens stora fråga

Jag har haft denna fundering i många år, och jag tror nog att de flesta av er som läser här också har funderat över detta. Med tanke på hur många som faktiskt läser min blogg dagligen så kanske det också kan finnas någon i denna stora skara som också sitter på ett svar.
Varför sjunker gammal O'boy så mycket långsammare i mjölken, än ny O'boy?