Shimano XTR 2011

Det här inlägget är tillägnat Henrik Andersson, som har namnsdag idag. Bilden visar Shimano XTR 2011. 10-delat och möjlighet att välja två eller tre klingor fram. Förutom att orange kommer bli en populär cykelfärg 2011 så var det väl inga konstigheter med detta?

Mario Cipollini + Team ISD Neri = sant

Blir tydligen ett par cykelnyheter i bloggen idag. Ber om ursäkt för det, men jag pluggar och det är inte så kul att skriva eller läsa om. Så håll till godo.

Före detta spurtfantomen Mario Cipollini visade upp sitt nya cykelmärke MCipollini igår när Team ISD presenterades. Super-Mario är konsult hos Team ISD och förser inte bara teamet med cyklar utan har också designat deras kläder, som ni ser i bakgrunden. Hoppet på tävlingsbanan står främst till José Rujano och Giovanni Visconti.

Gillar man den gula färgen, (som ser ut att kunna lysa i mörkret...) så kan väl detta vara ett kul köp kanske. Men färgsättningen faller mig inte riktigt i smaken. Vad tycker ni om kejsarens nya cyklar?

SRAM 2011

SRAM kommer med 10-delad XO grupp 2011, men det där visste ni väl redan?

Jag känner mig stum. Trött, sliten och seg. Ronya och Emily är på sina skolor och barnen på dagis. Perfekt dag för studier och kanske ett besök i förorten alltså. Men först, frukost!

Räddad av en stump blå extra

Egentligen hade jag redan förra veckan räknat ut att idag skulle inte vara någon bra dag för träning. Jag misstänkte, helt riktigt, att jag skulle vara ganska sliten efter distanspasset. Så planen var att åka i distanstempo också idag, eftersom kroppen ändå inte skulle klara av att prestera på topp. Lägg lite klen sömn på det och ni förstår hur läget ligger. Eftersom Ebbah nu blev hemma från dagis idag försvann alla distansplaner. Det bästa hade nog varit att vila idag. Men jag har drabbats av lite träningspanik, så jag stack ut ändå i kväll.

Kände redan när jag cyklade dit att kroppen var sliten efter gårdagen. Gav mig ut i spåren på skidor som jag inte vallat sedan senaste turen, som gick i kallföre. Nu var det minus fyra i luften och jag var som Bambi på blankpolerad is, fast med uppförsbackar att forcera. Gled lika bra framåt som jag gled bakåt och i sidled. Diagonalåkning fanns inte på världskartan. Spåren var mjuka och slitna och humöret var inte på topp. Tog mig till Stångtjärn och kikade in i vallaboden i hopp om någon kvarglömd vallastump, hittade också en och la på ett par lager. Fick inget monsterfäste, men jag kom upp för backarna utan att behöva grina i alla fall. Av någon dum anledning så hade jag bestämt mig för stakintervaller, trots att jag känt mig klen (slten?) i armarna de senaste dagarna. Kroppen var inte direkt alert, men jag tog mig framåt i två korta och en lite längre stakintervall. Pulsen var inte speciellt hög, föga förvånande.

Passerade någon som såg ut som en riktig skidåkare, iförd Falu IK-klädsel. Han var väl ute och höll blodet i cirkulation efter någon hård tävling i helgen, jag gav allt. Andades ett par sekunder bakom honom innan jag kastade mig stilfullt över till det andra spåret och passerade honom (tänk; långtradare som kör om annan långtradare på motorvägen). Han tog kraftiga staktag och gled långt på varje stavtag, jag som helt saknar styrka hade minst den dubbla frekvensen och skvätte så gott jag kunde med stavarna i snön. Men jag passerade och åkte ifrån honom.

I och med dagens pass har jag nu avverkat 20 mil på skidor i vinter. Trots en riktigt (och förväntad...) urusel dag på skidorna, så vill jag sammanfatta den på följande vis:

Henrik Öijer - Falu IK
           1 - 0

Träningsfakta:
Distans: ca: 12.4 km
Tid: 1.00.15
Snitt/maxpuls: 139/177
Höjdmeter: 120
Väderförhållanden: -4, lätt snöfall

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
16 timmar 06 minuter skidor (200.1 km på 11 träningar och en tävling)
12 timmar 25 minuter cykel
3 timmar 7 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Makeover

Så här såg jag ut 14:08 idag. Nu har jag kortat ner håret till någon enstaka millimeter och rakat bort ansiktsbehåringen. Tog ett kort på resultatet för att visa skillnaden. Men fan, när jag tittade på bilderna och jämförde så insåg jag att jag såg bättre ut innan jag gick loss med trimmer och rakhyvel. Hur gör jag nu? Det går ju inte direkt att trycka på någon ångerknapp.

Nyvakna

Nu har vi nyss vaknat från vår middagslur. Ebbah sov nästan två timmar och jag ungefär en.  Nu vankas Ronyas special-lasagne, som inte ens är någon lasagne egentligen.

VAB

Förhoppningen på denna måndag var att jag skulle kunna plugga mycket och kanske också åka skidor i dagsljus. Men Ebbah är fortfarande inte 100% sedan grissprutan förra veckan. Så jag får istället en härlig hemmadag med dottern. Vet ni förresten, när hon vaknar på kvällarna/nätterna så ropar hon pappa. Det gör mig riktigt stolt faktiskt. De flesta barn ropar nog efter sin mamma vid sådana tillfällen, men Ebbah är pappas flicka.
Men det här med att sova för lite är inget för mig, verkligen inte. Tror jag just avverkat femte natten i rad med för lite sömn. Det känns verkligen i kroppen nu, gårdagens hårda träning gjorde mig inte piggare direkt. Måste slänga mig i säng när alla barn somnat i kväll och ta till vara på varje minut med sömn som jag kan få. Det är väl egentligen ingen större fara med mig, men vill man träna och ha bra kvalité på passen så ska man vara pigg och alert, inte gå runt i en dimma. Det går inte speciellt lätt att plugga i dimman heller faktiskt. Ebbah ska sova middag idag, det gör jag också göra.