Ryggont = ryggfan

Den är inte bra än. Gjorde mitt specialutvecklade test i morse; Jag hoppade en gång. Ryggen gör nämligen inte ont hela tiden. Inte när jag lyfter barnen, inte när jag böjer mig och jag känner ingen smärta i ryggmuskulaturen. Tyvärr. Igår kunde jag stå med raka ben och böja mig framåt och sätta handflatorna i golvet. Så rörligheten i ryggen är inget besvär. Jag får bara ont om jag hoppar, springer eller böjer ner hakan mot bröstet och drar huvudet nedåt.
Detta gör ju att jag blir lite oroligare än om jag skulle känna smärtan i en specifik muskel. Muskler kan ju ändå återhämta sig relativt lätt.

Vi får se hur det blir med löpningen idag, jag provar nog några steg i kväll när barnen somnat. Får jag ont så vänder jag hem igen. Men jag vill ju gärna ut. Det är nästan lite extra skönt att springa sent på kvällen. Det är ju bara andra likasinnade galningar ute då.

Hur många bullar?

Vad ligger ni på för bullantal nu? Jag har fått ner nio, kommer givetvis klara tvåsiffrigt innan det blir måndag. Känner mig lite stolt faktiskt. Som om jag faktiskt presterat någonting betydelsefullt.

Kanelbullens dag

Man kan nästan säga att det är min dag, helt enkelt. Har förstått att en del föredettingar håller igen. Väldigt dumt då det är som föredetting som man kan njuta utan att ha dåligt samvete.

Protein recovery bar

Ber om ursäkt för den suddiga bilden, men budskapet är tydligt: här hemma har vi förstått betydelsen av protein efter träning. Trots att kakan har viss bismak av, ja protein, så älskar ungarna den. Men de får givetvis bara småbitar, de kan komma tillbaka för en hel kaka när de sprungit kilometerlånga backintervaller.

Heija pappa!

Hemma hos supportrarna igen, efter en timmes träning med tre backintervaller. Sprang den kilometerlånga Teletornsvägen med Robban. Första intervallen gick på personbästa, 5.06. Robban och jag sprang sida vid sida hela vägen upp. Det kändes bra och som att vi skulle komma en bit under fem, men så blev det alltså inte. Vi gick ner, eftersom min rygg inte är riktigt bra. När vi skulle upp igen startade Robban i ett rasande tempo med sina två decimeter långa duracellkliv, jag tvingades vika ner mig nästan direkt. Han kom upp på under fem och jag hade 5.26 på klockan. I sista intervallen ville jag inte ge honom någon lucka, men jag klarade inte heller denna gång att hålla hans tempo. Han fick en lucka som sedan stabiliserades, jag försökte flera gånger växla tempo för att komma ikapp. Men varje gång jag försökte, fick jag snabbt slå av på takten igen. Efteråt sa Robban att han också försökt växla tempo flera gånger. Det var nog därför inte luckan blev så mycket större. För varje gång jag sprang mig stum gjorde han samma sak, fast några sekunder framför mig i backen. 5.10 blev tiden för mig. Robban under fem igen. Han är snabb.
Snittpulsen i intervallerna blev: 178, 172 och 177. Totalt var jag ute i en timme och tre minuter med en snittpuls på 142. Maxpulsen blev sköna 187.
Bäst av allt: på slutet kunde jag jogga även där det var svagt utför. Finns hopp om ryggen med andra ord. Träningsvärken är också den bättre än igår, om än långt från borta.

En riktig höstdag

Grått, kallt och blött. Har ni samma yttre förutsättningar? Vid en första anblick kan det verka högst oinspirerande för träning, men när man väl kommit ut är det lika härligt som alltid att träna. Ska ni ut och träna idag?
För de som körde Vista mountain igår och firade säsongen i Skaratrakten blir det nog ingen träning idag...

Live stream wereldbeker cross Treviso

Eller på ren svenska; här kan du se morgondagens världscup i cyclocross, direkt från Treviso. Med Jens Westergren till start:
http://live.sporza.be/cm/lmc/wielrennen/veldrijden/wereldbeker
Sändningen börjar 15.15 och jag är redan så laddad att jag kissar på mig.