Någon blev då glad över min sena träning

Skulle kolla en skogsväg jag aldrig cyklat på tidigare..
Fann plötsligt en smutsgul Kangoo ståendes vid sidan av vägen och en man med rep runt midjan på andra sidan vägen. Såg då att repet gick via någon trissa och runt ett par träd och andra änden satt i hans bil. Han satt verkligen fast. Och det var ingen grusväg han åkt in på, utan en gräsbeklädd gammal skogsväg. Det har nog inte åkt många fordon där de senaste 50 åren, men där var han.
Han förklarade på god engelska att han var på väg till sjön och hade kört fast. Jag kan lova er att det finns många sätt att komma till denna sjö(Varpan) och många småvägar dit. Faktiskt så går det ju en asfalterad väg runt hela sjön.. Så varför han skulle in just där var för mig en gåta.
- Eeeh beer pfff, sa han och kastade in en tom ölflaska i bilen.
Hur som helst så är jag ju en snäll kille. Och ser jag någon som sitter fast så vill jag ju hjälpa personen i fråga. Frågade honom vart han kom ifrån och han sa Frankrike och pekade på registreringsskylten som det stod F på. Men han bröt inte det minsta på franska, den brytningen är ju tämligen lätt att känna igen. Jag frågade vidare om han var här som turist eller vad han skulle göra i landet. Han sa att han egentligen var på väg till Norge. Men när han hade åkt genom halva Sverige och kom till Norska gränsen så hade han sett priserna i butikerna och vänt. Så nu var han på väg söderut igen. När jag frågade om vad han gjorde just där, på den gräsbeklädda vägen i skogen, så sa han att han hade sett att det fanns camping i Falun på internet. Men han hade inte sett några skyltar, så han skulle sova där inne i skogen. Vid sjön.
Eftersom han inte hade tänkt åka vidare efter detta, så slog jag bort tanken om att ringa polisen för att tipsa om rattfylla.
Vi började, på mitt initiativ, knuffa bilen tillsammans men kom ingen vart. Så jag föreslog att vi skulle försöka gräva undan lite jord framför hans däck så kanske vi skulle få loss bilen. Han tog fram en liten ihopfällbar spade, som han sa att han brukade använda i snön, men nu var det ju ingen snö. Och så grävde vi lite. Vi körde en knuffomgång till utan större resultat. Då föreslog jag att han skulle sätta sig i bilen och jag skulle knuffa. Då började det röra på sig och han körde ivrigt ner i diket på andra sidan vägen. Jag fick faktiskt berätta för honom att det var nog klokt att vrida på ratten och lägga i backen för att räta ut bilen.

Här har han precis kommit loss, stod inbackad åt vänster i bild. När han skulle backa loss från det andra diket så fick jag en dusch med jord på mig. När han var loss kom han och skulle torka ren mig. Med en smutsig bit bommulstyg. Ingen handduk eller något sådant, såg mer ut som ett tygstycke han klippt ut från en T-shirt. Jag försökte förklara att jag ändå blev smutsig när jag cyklade i skogen så det var ingen fara med lite jord i fejan. Men han insisterade och torkade mig lite lätt i ansiktet ändå.
Skön kille. Förrvirrad. Verkade suspekt att försöka gömma sig i skogen, så som han nog försökte göra. Jag började misstänka att han inte alls var fransman också. Med tanke på avsaknaden av den typiska brytningen, och bara det faktum att han talade bra engelska. Bilen kunde ju vara stulen och han någon efterlyst brottsling. Han hade inte direkt turistlooken heller. Eller någon campingutrustning.
En av de sista sakerna han frågade om var om jag visste någon vikingafestival som skulle äga rum...

Det är aldrig försent att börja träna

Det finns de som säger det i alla fall. Så 21.25 kan ju inte vara något hinder för att bli bra. Pusspuss!

Bilder från dagens äventyr

Vi satte oss i bilen och drog till Borlänge. Det blev lekland, Kupolen och "mat" på Max efter det.


Partytrix-Ebbah med ett av sina charmflin.


Alla tre barnen på kort, det var inte den lättaste sak att göra då de flängde runt åt alla håll när vi kommit in i leklandet, som var dagens stora mål.


Det fanns något för alla unga åldrar. Ebbah var ett tag så glad att hon gjorde sin speciella breakdance några varv på golvet.


Lite allvarliga kunde de vara, trots att de var inne i ett lekland.


Filip åker ner i bollhavet.


Som vuxen kunde man få följa med barnen in i hoppborgen för att ha koll på barnen. Jag tog på mig det ansvaret idag. Det var inget lätt jobb, men någon måste ju göra det.


Emily i en tunnel.


Emily hoppar ner från tunneltaket.


Filip och Ebbah studsade runt lite på hoppmattan.


Emily voltade.


Tittut!


Efter leklandet bar det av mot Borlänges stolthet, Kupolen.


Skoaffärer är inte bara tråkiga.

En hörna för oss

Alla bra affärer har en hörna för oss barn och män som är ute på shoppingtur..

Strax framme

Ebbah håller låda med sina bästa partytrix.

Familjeäventyr

Ebbah har bajsat och nyss ätit mat. Jag har också ätit mat och ska nu bara fylla på med några chokladbollar så jag står mig. Sedan skall ytterkläderna på för Ronya kommer strax med bilen lastad med storbarnen. Vi skall till Borlänge och rasta barnen. Och till viss del Ronya. Jag får en härlig eftermiddag med familjen.
Träningen blir framflyttad till i kväll, men vad gör det när allt ändå är blött?

Tar med systemkameran och räkna med rapport senare under dagen!

Vätternrundan

Det har väl knappast undgått någon cykelintresserad i detta land att det är Vättern-vecka denna vecka. På internetforum frågas om vilken olja man skall ha, vilka hjul som är bäst, vilka däck som rullar lättast och vad man bör ha för kläder på sig och vad man bör stoppa i klädernas fickor. Det fina med Vätternrundan är att det är så många färskingar utan någon som helst cykeluppfostran som skall ta sig runt pölen. Därav alla härliga frågor som vi, aningen mer rutinerade, cyklister kan le åt. För mig har Vätternrundan aldrig varit något alternativ. Jag tävlar ju, och att motionera 30 mil skulle inte ge mitt tävlande någonting mer än lite styva ben.
Men nu, när jag är gammal, så har jag börjat snegla lite avundsjukt mot den där rundan runt Vättern. Det kanske skulle vara något ändå det. Om inte för själva cyklingen, för 30 mil klarar jag nog vilken dag som helst. Så för upplevelsen och för att få känna på hur stort det verkligen är. För det är något enormt stort som pågår i Motala. Och jag gissar att den enda chansen man har att känna på hur stort det verkligen är, är genom att deltaga. Eller möjligen ingå i organisationen då.
Som här i Falun. Många motionerar på cykel inför Vätternrundan, jag kan lova att det kommer vara färre cyklister ute på vägarna efter Vätternrundan. Och i dagens tidning är det bild och text om ett gäng som skall åka runt Vättern. Bild och text, på förstasidan.
Vätternrundan är det största vi har inom svensk cykel. Alltså måste jag uppleva det, så resonerar jag nu. Nu när jag är äldre.
När jag trappar ner skulle jag vilja åka Vätternrundan och cykla tvärs genom landet. Jag vill uppleva allt det där som inte har med elittävling att göra. Göra de andra utmaningarna som finns att genomföra på en cykelsadel.

Vad skulle du vilja uppleva från cykelsadeln?