Ni var väl ute och njöt idag?

Vi åkte mestadels på riktigt fina vägar idag. Vi åkte till Dådran, men inte till Ingels. Istället tog vi skogsvägen från Dådran mot Sörskog, där fanns det några höjdmeter. Det blev bara fem timmar och fem bitar mandelmassa idag. Men riktigt trötta ben. Från Bjursås tog vi Haghedsvägen, det skulle vi inte gjort. Har en del bilder från dagen, det kommer nog några senare idag. Nu ska jag vara med min son som mår lite bättre igen.

Träning med Cykelklubben

Jonas Djurback har tagit av sig handskarna och jag gjorde precis detsamma. Björn Stenberg filar på Mallorcaformen och hänger på oss runt Enviken, Dådran och Ingels. Jenny och Thomas Rissveds var med i ungefär en timme också. Klarblå himmel och några plusgrader, hade kunnat vara värre.

Dagens lunch

Har nu paketerat dagens lunch, det blir mandelmassa i portioner om 25 gram. Förutom en välfylld ficka på cykeltröjan så har jag fyllt kroppen också. Väger ett kilo mer denna morgon än jag gjorde igår vid samma tid.
Filip kan fortfarande förse ett mindre samhälle i Sibirien med värme. Jag sov på en madrass inne i hans rum i natt. Det var härligt. Det är synd om stackarn, trots att han beter sig normalt så känner jag ju hur het han är. Det känns inte riktigt bra att lämna honom idag. Trots att han verkar okej och är i bra händer. Så varför gör jag det?

Sann glädje

Jag ser hur min klubbkamrat faller i sanden och får cykeln över sig, tar ett kort med mobilen och flinar lite för mig själv...

Barn är fantastiska

Filip somnade på bussen och sov tills vi kom hem. Det var galet sent för honom att sova, kanske därför han fortfarande är pigg nu också?
Nåväl. När vi kom hem så var han inte riktigt sig själv. Han började vilja vara väldigt mycket med mig och kramas och så var lite pipig. Kände när han satt i min famn att han verkade lite varm. Så vi gick och kollade tempen. 39.8, joråsåatt.
Det har dock inte hindrat honom från att säga;
-do di[två tre], och springa som en sprinter genom vardagsrummet och köket.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vart kommer all energi ifrån? Jag vet inte om jag ens någonsin haft 39.8, men jag kan lova er att om jag någon gång får det så kommer jag inte springa. Inte en meter.

På väg hem

Nu ha vi stressat iväg från Westergrens. Jag skulle ju hålla koll på busstid och klocka. Missade lite på båda där, men vi hann. Men nu har vi sett hur de bor i sitt nya hus. Jens visade stolt upp hur hans tempodräkter hade blivit musbitna. Fler levande arter som gillar tempodräkter alltså. Nu låg de söndergnagda dräkterna som lockbete med mus/råttfällor på.
Vi bjöds på tårta! Jag lyckades pressa ner en bit eller fyra. Barnen var glada och troligtvis också nöjda. Filip somnade precis innan vi skulle kliva av i Grycksbo. Så då vaknade han igen, Stackarn.
De bodde fint och hade älgspår på gården.

Matglädje