Barn är fantastiska

Filip somnade på bussen och sov tills vi kom hem. Det var galet sent för honom att sova, kanske därför han fortfarande är pigg nu också?
Nåväl. När vi kom hem så var han inte riktigt sig själv. Han började vilja vara väldigt mycket med mig och kramas och så var lite pipig. Kände när han satt i min famn att han verkade lite varm. Så vi gick och kollade tempen. 39.8, joråsåatt.
Det har dock inte hindrat honom från att säga;
-do di[två tre], och springa som en sprinter genom vardagsrummet och köket.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vart kommer all energi ifrån? Jag vet inte om jag ens någonsin haft 39.8, men jag kan lova er att om jag någon gång får det så kommer jag inte springa. Inte en meter.

På väg hem

Nu ha vi stressat iväg från Westergrens. Jag skulle ju hålla koll på busstid och klocka. Missade lite på båda där, men vi hann. Men nu har vi sett hur de bor i sitt nya hus. Jens visade stolt upp hur hans tempodräkter hade blivit musbitna. Fler levande arter som gillar tempodräkter alltså. Nu låg de söndergnagda dräkterna som lockbete med mus/råttfällor på.
Vi bjöds på tårta! Jag lyckades pressa ner en bit eller fyra. Barnen var glada och troligtvis också nöjda. Filip somnade precis innan vi skulle kliva av i Grycksbo. Så då vaknade han igen, Stackarn.
De bodde fint och hade älgspår på gården.

Matglädje

Träningsblogg

06.48 vaknade Ebbah idag.
Skulle ha kört typ fyror idag i Högbobacken, kom dit och klämde i för allt vad tygen höll. Men efter 1½ minut tryckte jag på pulsklockan. Benen var ju rätt risiga sedan gårdagen. Inte helt oväntat. Om det finns något som är värre än att träna när man är trött och sliten, så är det att vara trött, sliten och stressad. Dagens pass skulle pressas in på 60 minuter. Dörr till dörr. Tankar på att lägga mig och cykeln i varsin liksäck fanns, men jag tänkte att jag hellre körde dålig träning än ingen träning alls idag. Hård vecka trots allt och då kan jag inte sitta och gråta vid vägkanten.
Eftersom jag inte hade ben/skalle till att köra intervaller av någon längd så valde jag att köra pangpangmaxintervaller. Gav således allt jag hade i små backar och på spurtrakor. Intervallerna blev 30-90 sekunder långa och jag samlade ihop 15 stycken.
Imorgon kommer jag antingen vara superelak med riktiga klubbor till distanspåkar, eller så sliter jag på rulle i ett par timmar innan jag trillar av cykeln.

Imorgon sex timmar igen. Skönt med lite lättare träning.

Nu ska vi ut i skogen och hälsa på familjen Westergren.

Sommarens tävlings-MTB

Den börjar bli klar nu.
Jag har fälgar, däck, gaffel och bromsar. Det är väl inte så mycket som saknas, eller? Så gott som tävlingsklar med andra ord.

Nu stänger jag av, så ni kan sluta besöka bloggen. Uppdaterar väl igen imorgon runt 06.00, då Ebbah väckt mig.

En fikaförklaring

Det här med att fika på träningar är ju inget vanligt i mitt liv. Men idag var jag tvungen för att överleva. Inte för att jag riskerade att dö av energibrist eller liknande. Men att vingla de sista 25 kilometrarna hem, skulle innebära en så pass stor försening att Ronya skulle ha slagit ihjäl mig direkt på dörrmattan.
Mitt resonemang var att fikat skulle ge mig tillräckligt med fart för att köra in all fikatid med råge. Och så blev det nog. Kom hem med fem minuter tillgodo. Det blev riktigt bra pangpang av kladdkakan med grädde och en burk cola. Skönt att bli riktigt slut trots att jag åt, drack och körde på lite lägre intensitet än jag brukar göra på distanspass. Har iofs tappat rätt mycket vikt de senaste dagarna så det kanske hade med saken att göra. Hård vecka nu och då ska det vara hårt också.
Det var en tur med ganska många backar, det gjorde kanske också sitt. Kom ner på banvallen efter att ha passerat Norr Lindberg, tänkte gasa lite på hemvägen men fann en tvättbrädsväg. Jäkligt skönt med krispig kropp att behöva skaka fram dessutom.
Nu är det benen högt som gäller så jag klarar att smiska kroppen också imorgon.


Sommarland var inte så värst somrigt idag.


Ja, jag är i Dalarna och ja, jag är nära Siljan.


En väg och några hus.


I was here.


Det här stället känner ni väl igen? Runda galleriet, och sen...


Och där kommer den, den branta backen med en sparkåkande gubbe i.


Uppe vid hotellet, brant backe och Siljan i bakgrunden.


Den sega backen i Plintsberg.


Ser ni hur Siljan lyser? Vajjert. Siljansken.


Det är fint här i Schweiz.


Heja motlut.


13 minuter senare sitter jag i en till lång slakmota på snö. Det var efter alla de här backarna i närheten av Siljan som mina ben började ge upp.

Dra åt skogen

Öijer är trött och hungrig.