Mountainbike

MTB-sporten mår ju inte så bra i det här landet. Visst, det kommer flera hundra och kör långloppen. Men på tävlingsnivå finns en del att önska av bredd och arrangemang. På något sätt måste intresset öka. Bättre nyhetsrapportering från tävlingarna är ju en sak, en ruskigt bra sverigecup en annan. Ett mer oprövat kort är ju att intriger faktiskt lockar folk. För att MTB-sporten ska överleva måste vi slopa "Vi-känslan". Ingen mer gemenskap, inga ryggdunkningar, inte gå och prata med varenda deltagare på en tävling. Nej, det måste bli "vi" och "dem". Eller vi mot dem.
Här fyller ju de nya teamen en viktig funktion, bryta sig loss från allt trams som klubbkänsla innebär och istället bilda ett litet gäng som slåss mot alla andra. Skitbra, verkligen. För det ska ju krigas på tävlingarna.

Läste en liten "diss" på en blogg/hemsida här om dagen:
"Team MTB floppen, eller team Ghost Sweden som de heter. Ett team, med samma cyklar, använder samma saker och samma kläder? Nej, de stämmer inte då teamet är SÅ breddat att de kör näst intill alla grenar i olika klasser så ja, de är Sveriges bredast team de får jag väll ge dom, men vad tjänar dom med de? inget för de tar inte tillvara möjligheterna att lära sig av varandra. Hur blir de med team känsla om den ända kontakten man har med resten av laget är varje år vid pressfotograferingen? De har inte ens samma kläder?! Och varför? Joo, för att en åkare inte har samma kontrakt som de andra och kör i andra kläder med samma reklam tryck på, personen i fråga kör även andra hjul och däck än vad de andra bara för att de är coolt. Teamet är inget elit team, de känns mer som ett gubb team med H30-H40 åkare. Känslan av teamet man får enligt mig som har jobbat med dom (ja, jag har jobbat en del med dom men gör inte de längre) är att de har ambitioner men varken tid eller resurser."

Utelek

Filip och jag är ute och leker. Vad tror ni, ser det ut som om Ebbah också vill ut och leka?

Fredrik Ericsson

Han är ju på ett läger med sitt danska lag, Capinordic. I laget finns också två andra svenskar, Christoffer Stevenson och Andreas Lindén. De är på Mallorca och cyklar fikarundor, ibland tvingas dom dock att ta i. Men mest fikarullande alltså. Jävligt manligt. Nåväl, att vara med i ett dankst lag kan ställa till med lite kommunikationsproblem. Vilket Fredrik Ericsson redan har fått uppleva då han skulle hjälpa en av lagets danskar inför spurten. CX-Cupen har faktiskt två sponsorer just från Danmark, så även jag får smaka på språket ibland. Språket är inte lätt.
Svenskar förstår norrmän och norrmän förstår svenskar. Dessutom förstår danskar både svenskar och norrmän. Men varken norrmän eller svenskar förstår danska. Det har till och med gått så långt nu så inte ens danskarna förstår varandra:

Kebab med ris

Ronya har varit på stan med småbarnen. Jag fick en chans att sova en liten stund. Ebbah började vakna vid fem i morse(natt), från sex var hon klarvaken och innan fem hade hon dessutom vaknat två gånger. Så jag var trött i morse. Jag tog chansen, somnade dock i min absolut varmaste tröja. Så varm att den kan användas som jacka. Behöver väl inte säga att jag inte frös när vaknade? Strax efter att jag vaknade kom de hem. Som den kvinna hon är hade Ronya fixat med mat. Jag äter givetvis med den plastgaffel som följer med maten, den är ju en del av charmen.

Min blogg har krånglat lite idag och igår, tämligen frustrerande för en tönt som mig.

Nicke Nyfiken

Här ligger vi och kollar på Nicke Nyfiken. Riktig distans är bra om man vill bli matt för resten av dagen. Jag vill dricka läsk, äta godis och sova. Helst allt på samma gång.
Oj, nu verkar Filip somna, efter fem minuter i sängen. Vissa har det bra. Ebbah har sovit tre gånger under dagen, så hon är uppe än. Nu sover Filip, så jag ska smyga ut. Hejdå.

Distans

Jonas Djurback var dagens träningssällskap, även om vi inte var ensamma på vägarna, som ni kan se. Benen kändes ganska bra trots den hårda gårdagen. Kändes som om slätdraget börjar komma tillbaka. Blev en betydligt lugnare dag än gårdagen, maxpuls på 166 och ett snitt på 141 över dom fyra timmar vi var ute. Det snöade idag och det kom några centimeter under turen, inte en meter fick vi gratis och Jonas belönades med trötta ben. I sista backen kändes det som om bromsen låg i, så även mina ben blev lite krispiga mot slutet alltså. För bromsen låg inte i..

Turbofika

Cola och en munk, borde hålla mig vaken första timmen iaf.