5 min kvar

Blåbär

Här sitter jag och myser vid datorn. Andra står väl och köar till sitt startled nu. Som motionär ska man ju bara njuta och ha kul, är det inte så? Sömnen var god och trots att jag somnade mätt så vaknade jag hungrig, ett gott tecken! Frukost, packa i bilen och sedan åka till starten. Ni håller väl tummarna?

Vasapepp med väckningspass

Här bor vi, och så här såg det ut när vi kom fram idag.

Vi hoppades på en varm (-5 - -7) och mysig tur. Temperaturen sjunker dock snabbt när solen går ner och vi hade -10 när vi gav oss iväg på Hundfjällets elljusspår. 42 minuter senare var vi klara och temperaturen var -15. Snittpulsen blev 148 och maxpulsen 170.

Under långpasset i torsdags så kändes faktiskt skidåkningen mycket bättre än på ganska länge. Jag hade ju räknat med träning förra helgen och att vara sliten nu i mitten av denna vecka för att bli pigg till imorgon. Nu har jag istället varit pigg hela veckan, hoppas det känns bra också imorgon. Inte riktigt vad jag tänkt mig, men huvudsaken är ju att morgondagen blir bra. Det jag har mest tankar kring när det gäller loppet rör faktiskt starten. Först att vara där tidigt och komma hyfsat långt fram i led fyra. Sedan är det att stavarna ska hålla upp för första backen utan att folk kör sönder dom åt mig. De övriga 85 kilometerna kommer nog gå av sig själv. Spåren idag förresten. Dom var som gjorda i betong. Stenhårda och sträva.

Glöm inte att gissa min tid på Vasaloppet. Lättare kan det inte vara att vara med i en tävling med ett så fint pris som en fristart till Cykelvasan. Vet ni inte hur man gör för att skriva en kommentar så kan ni också mejla er gissning till info@henrikoijer.com

Berga by

Sitter i bilkön och puttrar fram. Ibland går det i 10 km och ibland står det stilla. Och då är ju ändå tävlingen imorgon.

Nummerlappen hämtad

Ett tält smockfullt med skidintresserade människor. Lugnet och lite cykel fanns det också på mässan, så jag kände mig som hemma. Nummer 17055 har jag nu hämtat ut. Vågade inte be om nummer 1. Nu ska vi åka från Mora till Sälen, imorgon åker jag tillbaka på skidor. Ska försöka låta bli att tänka på hur långt det är att åka, bara i bil. Godiset jag hade med mig tog slut innan vi kommit till Mora.

Vallning och packning inför Vasaloppet

Vad jag kommer åka med för glidvalla under Vasaloppet? Ingen aning. Om man, som jag, är osäker på det här med vallning och tror att 75% av alla skidintresserade kan valla bättre så är det lika bra att låta någon annan göra jobbet. Varför stå och oroa sig och inte veta vad man ska göra när andra kan få ha den pressen på sig. Nu har ju jag fuskat lite och får mina skidor proffsvallade av Mr Maplus. Så jag känner mig väldigt trygg på den biten.

När det gäller packning har jag ju lite rutin från cykelkarriären. Men lite annat ska ju med nu. Som skidor och stavar... Höll på att glömma pulsklockan ett tag. Det hade ju varit en katastrof då jag lovat pulsfil i bloggen efter loppet. En annan viktig sak jag tar med mig är tejp till mina tår. Har fått skavsår några gånger i vinter faktiskt och med tejpen hoppas jag slippa det problemet. Dator, mobil, kamera, kort och nycklar. Då har man det mesta. En påse med 400 gram gelehjärtan ligger också nerpackat. Energigel, ett par flaskor och lite sportdryckspulver. Olika mössor och handskar beroende på väder, handduk och annat strunt är också med. Börjar kännas bra nu. Säkerhetsnålar för att fästa min tidsplan på ena ärmen har jag också med. En fundering är dock hur jag ska få med mig gel under loppet utan att ha fickor. Tejpa på stavar eller liknande går bort då fryst gel inte är så lätt att få i sig. Det där löser sig.

Familjen har nyss åkt till Stockholm på en impulsresa, så nu är det bara jag och min oro kvar i 23 minuter till mor med sambo kommer för avfärd mot fjällen.

Inget ont som inte har något gott med sig

Sedan Festinaskandalen har jag lagt ner energi i införskaffandet av två armbandsur, bägge från Festina. Minns att jag hade en etapp från 14:e juli 1997 inspelad på VHS, som jag såg om ett par gånger. Laurent Brochard vinner en bergsetapp på franska nationaldagen efter att Festinalaget pissat på motståndet hela dagen lång. När jag såg den efter skandalen så blev det i ett annat ljus. Minns att Vacchi (och Adamsson?) sa att det såg ut som ett klubbmästerskap för Festina. Tänk om dom bara vetat vad som fanns i blodet på cyklisterna då. Många sponsorer är rädda för doping, men faktum är att skandalen var ett uppsving för klocktillverkaren Festina. Min förra Festinaklocka var en titanpjäs jag fantiserat om i något år innan jag hade (tog) mig råd att köpa den. Dyr, lätt och fin. Tyvärr försvann den i samband med en flytt för några år sedan. Kanske inte just vid flytt-tillfället, men runt den tidpunkten i alla fall. Idag fick jag så den här klockan, som jag önskat mig, av min mor med sambo:

Gillar man armbandsur så finns givetvis en blogg också för det intresset, här finns Klockbloggen.