Filip och jag är och handlar

Vi oroar oss inte för tjuvar, för som ni kan se så har vi låst cyklarna.

Lätta MTB-hjul till salu

Har inget tänkt pris på dessa då jag inte egentligen planerat att sälja dom. Men om någon är intresserad kan ni skicka ett bud till henrik@cyclocross.se
Fälgar: Edge Composites
Nav: Tune Prince 28 / Princess 28
Ekrar: DT Aerolite

Inga snikhjul allstå, utan bara de allra finaste komponenterna. Hjulen väger 1066 gram med klistermärken och 1065 gram utan klistermärken. För tubdäck, om någon köper hjulen så får ni däcken som sitter på. På så vis slipper jag slita loss dom... Just nu sitter ett par Dugast med Furious Fredmönster på. Jag säger bara custom. Hjulen har varit och kanske fortfarande är sveriges lättaste MTB-hjul för skivbroms. Bara en sådan sak.
Ni behöver inte skicka in skambud, då jag inte säljer hjulen om inte någon lämnar ett vettigt bud.

Inga konstigheter

Falun

Fin stad det. Vi har hälsat på R på jobbet, nu ska vi handla, hämta Emily hos en kompis och sedan leka.

Fel på Google Analytics?

Jag använder Google Analytics för att läsa av trafiken på min blogg. Se vilka som länkar hit, från vilka sidor mina besökare kommer och vad man söker på för att hitta hit. Vilka länder och städer folk bor i som läser på min blogg, hur länge man stannar och hur många sidor man kollar innan man ger sig av. Ni hajar.
Brukar kolla den där statistiken mer än en gång per dag och besöker också sidor som länkar till min. De senaste dagarna har det plöstligt blivit färre besökare från andra sidor och dessutom färre sidor som länkar. En katastrof givetvis, om det inte vore för att det plötsligt ökat enormt med besökare som kommer direkt till min sida. Utan att ha gått via någon annans sida alltså.

Vad tror ni det beror på?
1. Google Analytics har fått spatt.
2. Något hundratal människor har de senaste dagarna beslutat sig för att lägga min sida som startsida eller favorit, för att slippa besöka andra sidor för att hitta hit.
3. Ärligt talat, vem fan bryr sig?

Vi kör ett test. Om alla länkar till min blogg idag, så ska jag se om länktrafiken ökar. Ni som lägger till länk till min blogg, skriv en kommentar här så länkar jag tillbaka vid ett senare tillfälle. Se så! Länka nu, ingen blogg är komplett utan länk hit.

Ny elitsatsning?

Vet ni vad som skulle vara riktigt kul, inspirerande och intressant? Att göra en riktig satsning på längdskidor en säsong. Bara se hur bra jag kan bli på det, på en vinter liksom. Visst, satsar jag ett år så är det troligtvis året efter som jag kan börja se riktiga resultat av det. Men hur bra kan jag bli på en säsong? Jag har ju inte stått på ett par längdskidor på 12-13 år, och utan att överdriva så är jag inte jättestark i överkroppen. Så att säga. Är väldigt säker på att jag inte klarar tio armhävningar i rad till exempel. Men skidåkning är inte armhävningar, som tur är.
Givna målet Vasaloppet i mars, och så starta från grunden i oktober och lära mig allt. Vallning, teknik och allt annat som hör till. Hur man drar i konkurrenters stavar på ett bra sätt och annat matnyttigt.
Det skulle ju vara skitkul. Faktiskt.

Ett av mina idrottsliga mål, nu när jag är motionär, är ju bland annat Vasaloppet. Med eller utan satsning. En annan utmaning vore ju att köra loppet utan att stå på skidor innan. Det skulle göra ont på riktigt, flera dagar efteråt. Härligt.

Något annat jag skulle vilja göra, men inte lika viktigt kanske, är ju att springa Hackmora Bergslopp i Sågmyra. Men det är ju det här med utrustning, jag äger inga träningskläder för annat än cykling. Och cykelbyxor, cykeltröja och MTB-skor känns inte helrätt för löpning. Och man kan inte komma och se ut hur som helst när man skall utöva idrott. Stil is allt.
Tänk er själva; någon i löparshorts och linne på en cykeltävling. Det funkar liksom inte. Så jag måste kanske prioritera bort det. Eller har ni bra tips på skor för grusväg och stig och givetvis ett par moderiktiga löparshorts?

Den där avslutningen blev ju riktigt rolig. Moderiktiga löparshorts.

LLSM - långa versionen av ett kort långlopp (del 2)

Läs först del 1. För er som läste del 1 men inte orkar läsa om allt för att komma in i det hela igen kommer här slutstycket för att påminna er:
"Vi åker upp för den lilla slakmotan till första langningen. Där har jag, nu i efterhand, sett att vi låg 32 sekunder bakom täten. "Vi" var i detta läge; Niklas Andersson, Niklas Gustavsson, Håkan Löfström, Mathias Bergkvist, Mikael Salomonsson och en flinande Alexander Wetterhall hade gjort oss sällskap. Vi kunde se Jesper Dahlström som kämpade för att återansluta till täten, fem till tio sekunder efter gruppen.
Vi är nu cirka 13 km in i det 69 km långa loppet och jakten var igång..."

När Wetterhall flinade åt mig så log jag tillbaka, inte för att han var där. Utan för att jag skulle få en bra resa, troligtvis hela vägen till tätgruppen som nog skulle köra avvaktande på detta lätta parti. Med Jens Westergren i tätgruppen behövde jag nämligen inte dra en enda meter när de övriga skulle köra in 32 sekunder på sveriges bästa MTB-cyklister. Efter några förningar kom en backe som uppskattningsvis tar 45-60 sekunder, Wetterhall drar en riktigt hård förning in i backen och farten hålls hög även i backen. Tack vare detta försvinner Niklas:arna från gruppen och vi är nu fem. Fyra dragvilliga och jag.
Wetterhall morrar lite en gång då jag råkat glida med upp i gruppen och sedan växlar bort från andrarullen. Jag ursäktade mig med att Jens var där framme, och jag inte ville få upp fler duktiga cyklister som kunde utmana honom. Med pojkarna Håkan Löfström, Mathias Bergkvist, Mikael Salomonsson och Alexander Wetterhall som draghjälp tar vi snabbt in tid och efter några kilometers jakt kommer vi ikapp täten. Skönt med en andra chans, tänkte jag. För det måste ju bara ha berott på otur att jag tvingades släppa så tidigt i loppet...
Strax efter att vi kommit ikapp kommer en backe som tagit 2½-3½ minut på träning, eftersom jag vet om den så glider jag upp i gruppen för att sitta långt fram när vi går in i backen. De övriga jagande stannar längst bak. När backen kommer råkar jag hamna först, och där sitter jag till Wengelin tar över vid toppen av backen. Skönt att få åka sitt egna tempo upp tänkte jag och väljer sedan en mer passiv roll. Lite småsnack hinner man med där framme, det är alltid jobbigare att jaga än att vara där.
Ut på asfalten och in mot nästa backe där jag återigen sitter ganska långt framme. Det är bara cirka fem kilometer från ena backen slutar till banans längsta backe tar vid. Wengelin sätter ett högt tempo direkt i botten av backen. För mig var det ett riktigt högt tempo och jag får bita i rätt rejält innan jag kapitulerar och väljer ett eget spår upp så andra kan hänga med tåget.
Några andra är också trötta, men inte lika stumma som mig. Palmberg tuffar förbi med Wetterhall och Löfström på rulle. Jag kommer inte in på rulle men har ändå beslutat mig för att hålla mitt egna tempo upp nu. Jag har ju ändå släppt och min enda chans att komma tillbaka är att inte spränga mig totalt i backen. Vänder mig om och ser någon som tvingats ge sig mer än mig och några ansikten jag inte sett tidigare under loppet. Folk är på väg ikapp, var min skräckslagna tanke. När vi kommer upp på toppen (28 km in i loppet) ser jag fortfarande Palmberg, Wetterhall och Löfström framför mig.
Precis bakom mig har jag nu Rickard Tynell när vi svänger av in på stigen. Den här stigen kan jag och nu skall det gå fort. Börjar med att tok-klanta mig de första metrarna så jag får jogga lite med hojen. Jävligt snyggt, tänkte jag. Här ska jag briljera, och istället springer jag med cykeln. Kommer ner mot blöthålet, som jag rekade kvällen innan. Björn hade byggt lite där för att man skulle kunna cykla, men jag bestämde mig ändå på morgonen för att springa. Det var ingen lång spång utan tre delar spång och ganska blött mellan. Så för att vara på säkra sidan skulle jag springa. Kommer till första spången och beslutar mig för att cykla, smart som jag var i min desperation. Kör ner framhjulet och tvingas av hojen från stillastående. Muttrar lite och joggar igen. Det var ju den satsningen på stig det.. Det börjar bära av utför och jag prickar alla spårval, får upp lite flyt i åkningen och Rickard Tynell försvinner väldigt snabbt bakåt. Hoppet börjar återvända och jag tror att jag kanske tar in lite på åtminstone Löfström och Wetterhall. I slutet av nedfarten så ser jag Löfströms rygg, uppskattar att han är 10-15 sekunder före mig när vi kommer ner på grusvägen. Men han har folk framför sig som han kanske kommer ikapp. Kul, ska jag sitta ensam nu och jaga i fyra mil, funderar jag för mig själv samtidigt som jag stoppar huvudet under armen och kör.
Det är en lite mindre grusväg vi åker på som leder ner till andra langningen på en större grusväg. När jag kommer ner ser jag en ganska stor grupp och Löfström några sekunder bakom. Här var jag ett 20-tal sekunder bakom gruppen, och nu var det grusväg igen. Och jag var ensam. Tempo tempo tempo, tänker jag för mig själv. Jag tar inte in 20 sekunder, ensam, på en grupp på grusvägen. Istället försöker jag hålla ett jämt tempo, grusvägen mäter ungefär tre kilometer, och kör jag bara klokt tappar jag nog inte allt för mycket mer. Kanske kan jag ta in lite i nästa skogsparti som kom 33 kilometer in i loppet...

Först några foton tagna av min mor:

Upp för backen och i efterföljande skogsparti hade det hänt grejer. Calle och Matthias kom ut i ledning.


Sex sekunder efter kom sluggern Magnus Darvell.


Lars Bleckur var 14 sekunder efter täten.


Den grupp jag såg framför mig när jag kommit ner på vägen var hela 1.04 efter Wengelin/Friberg.


Skidåkaren Håkan Löfström var sex jobbiga sekunder efter gruppen. Att han är skidåkare ser man lättast på strumporna och det uppkavlade understället.


Å så jag då. 22 sekunder efter gruppen och alltså 1.26 efter täten.


Foto: Robert Österling
Som ni kan se så var jakten väldigt lugn och sansad. Tempo bla.. bla..