Började känna vid ett i natt att jag nog kunde somna. Trots oroliga däcktankar och limångor i skallen. Eller limmet är inte det som luktar värst. Aquasuren som man har på däcksidorna, där snackar vi lukt. Men limmat blev det. Och jag tror det sitter kvar under tempoloppet. Vobblar lite, men det får jag leva med. Jag limmade dit det tyngre av mina två FF-Dugast. Sparar lite på lättdäcket alltså. Däckmönstret är 2.25 men limmat på en 45 mm. stor tub.
Nåja tillbaka till nästan insomnandet. Filip vaknade med skrik runt ett. Han somnade om utan allt för stora besvär. Men väckte Ebbah i dramat. Vilket resulterade i att Ronya skickade ut mig till soffan vid tre och tog fullt ansvar över Ebbah som somnade halv fem. Nu klockan sju skulle det lilla härliga kärleksbarnet upp. Jag säger då det.
Sömn är ändå överskattat.
Nu till dagens viktiga fråga, vilka vinner under SM?
På dagens tempolopp står det mellan toksnabba Wengelin, Darvell, Wetterhall, Palmberg och Lindgren i herrklassen.
Wengelin är sjukt snabb på korta sträckor och snabba banor passar honom.
Darvell är alltid bra på tempolopp, det är hemmaplan och banan passar honom.
Wetterhall har en enorm förmåga att vara bäst när det gäller. Dessutom regerande mästare i tempo på landsväg och blev tvåa på tempoloppet i MTB-SM i Norberg förra året.
Palmberg är alltid bra på tempoloppen, har några SM-guld i diciplinen och kan det här.
Emil Lindgren är landets bäste MTB-cyklist just nu och står nog som favorit hos de flesta. Grymt snabb på korta sträckor också han. Kanske är banan lite i lättaste laget för att Emil ska få nytta av sin fantastiska teknik.
Ska jag tippa dagens tempomästare i herrar seniorer blir det Matthias Wengelin. Men det kommer bli tight.
Topp tre på det andra tempoloppet på MTB som körs årligen (Borlänge Tour):
1 25 WENGELIN Matthias Föreningen Cykloteket RT 27:16,1
2 38 PALMBERG Magnus OK Hammaren 27:23,1 0:07,0
3 39 DARVELL Magnus Team Kalas 27:26,2 0:10,1
Resultat SM MTB tempo 2008:
1 348 Fredrik Kessiakoff Götene CK 24:45.1 0:00.0
2 344 Alexander Wetterhall Kvänums IF 24:47.9 0:02.8
3 347 Emil Lindgren IK Hakarpspojkarna 24:54.3 0:09.2
Som ni ser gäller det att ha marginalerna på sin sida för att nå högst upp på pallen. Jag startar för övrigt en minut bakom Magnus Darvell, kör jag ikapp honom under loppet har jag alltså goda möjligheter till att bli svensk mästare.
I XC-loppet tror jag Emil Lindgren dra längsta strået. Hårdaste motståndet kommer från Magnus Darvell och kanske Alexander Wetterhall.
Hur tror ni det går? Gissa gärna också i andra klasser. Jag känner dock att jag har bäst koll på herreliten och har därför bara valt att tippa den just nu.
2009-07-16
2009-07-15
Obra

Det här kändes ju rätt onödigt. Nu får jag iaf en anledning att testa mina Furious Fred-Dugast. Lite folk i Lugnetskogen denna afton. Fast nästan alla till fots. Varför kollar man inte banan med cykel? Man ska ju inte gå när man tävlar. Punkteringen skyller jag helt och hållet på alla som bromsar sig fram i skogen. Plötsligt finns mängder av nya stenar och rötter. Det kunde ju inte jag veta...
Snygg eller ful?

Vad tycker ni egentligen om AG2R-La Mondiales tävlingsdräkt? Jag tycker faktiskt den är riktigt stilig. De bruna byxorna är klockrena, anser jag. Färgerna i tröjan gillar jag också. En teamoutfit som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att äga.
Deras kläder går dock inte riktigt hem hos modeoraklet Anders Adamsson som inte ens ville kommentera de bruna byxorna.
Nu är det dock varken Anders eller min uppgift att avgöra vad som är snyggt eller ej. Det avgör ju Ni. Så vad säger ni, är kläderna snygga eller fula?
Näthatet
Läser på en del bloggar om näthatet. Folk får tydligen elaka kommentarer. Klart man blir ledsen då. När någon anonym elaking skriver att man är ful, dum eller andra hemskheter. Bloggar med betydligt färre läsare än mig gnäller över alla elaka kommentarer. Gynning och Birro slutar blogga, och skyller på näthatet. Till och med ett par artiklar i gammelmedia skrivs om detta näthat som drabbar så många.
Men jag då. Varför blir inte jag drabbad av näthatet? Vad gör jag för fel?
Som jag ser det måste det bero på ett av följande alternativ:
1. Det jag skriver väcker inga känslor alls hos mina läsare.
2. Mina läsare har inga känslor.
Men jag då. Varför blir inte jag drabbad av näthatet? Vad gör jag för fel?
Som jag ser det måste det bero på ett av följande alternativ:
1. Det jag skriver väcker inga känslor alls hos mina läsare.
2. Mina läsare har inga känslor.
Dagen del 2

Är er dag också delad i två? Jag hade en 105 minuter lång powernap mitt på dagen. Hade det inte varit för att Ebbah vaknade ur sin skönhetssömn, och därmed väckte mig, så hade jag nog sovit ännu längre. Nu har hela dagen gått och jag har inte gjort ett skit.
Har fått en del intressanta mejl angående nyhetssidan som jag ska ta och svara på senare under dagen. Nu är jag ute med barnen, vi ska till stranden och jag skall träna också. Det ligger på, som ni förstår.
Gårdagens träning
Var ju upp till Lugnet en sväng där på sena eftermiddagen. Körde ett varv på tempobanan, som jag aldrig kört tidigare, och ett varv på XC-banan.
Tempobanan är riktigt snabb, som en tempobana bör vara, enligt mig. Om man nu måste ha ett tempo på MTB-SM. Långt in på banan tänkte jag; cross, cross, cross. Mot slutet blev det dock lite mer stig och det är väl tveksamt om man i slutändan tjänar något på en cyclocrosscykel. Hade jag bara haft en egen så hade jag nog kunnat köra cross ändå, bara för skojs skull. Tempo-SM är en av de tävlingar jag bryr mig minst i under året. Så då hade jag lika gärna kunnat göra något kul av den.
Bästa partiet är helt klart den leriga och toksnabba utförsskörningen på en bred stig med några stenar och berghällar i. Inga svårigheter, bara full gas. Släppa bromsarna, hålla i styret och inte fundera. Spårval känns inte så viktigt där. Man kan ju inte åka så mycket fortare än så fort det går.
Trots att jag aldrig kört tempobanan tidigare så hittar jag runt bra. Det är ju trots allt hemmaplan och alla skidgator och motionsspår har jag ju åkt på några gånger redan.
XC-banan kan jag ganska bra nu. Men den kommer ju förändras en del innan herrelitens start. Folk hittar nya spårval som nöts fram och cyklister bromsar där man egentligen inte behöver bromsa. Så det blir lite gropigare i utförsåkningen. Jag kollade några hemliga spårval på de stigar som finns, och kände mig nöjd med vad jag hittat. Uppför är ju banan ganska lätt, där behövs bara fysiken. Det är utför och i kurvor man kan tjäna lite extra på att kunna banan bra. Så jag har börjat ladda lite extra där. Vilket igår resulterade i en skaplig vurpa. Utför givetvis, tappade kontrollen och gick över styret, precis innan ett par träd. Vänster axel, underarm och öra(!) satt som ett klistermärke mot björken och cykeln kom efter och bakhjulet träffade höger öra vilket fullbordade dubbelmackan. Gjorde duktigt ont till en början, men det gick snart över. Tror det kan bli många som vurpar under SM. Dels för att många kommer ge allt och dels för att banan är riktigt snabb, även utför. Så farten blir hög och marginalerna minskar med farten. Gör man minsta lilla misstag så får man sig en resa.
Nu när banorna var markerade så var det ännu en liten ändring mot vad jag tidigare kört. Men nu ska väl banan vara den som är markerad. Men som sagt, även om banan är markerad och vi kommer åka samma bana på lördag som jag åkte igår, så kommer den vara annorlunda. Skogen kommer vara mycket mer uppkörd, sönderbromsad och nya spår kommer slitas fram.
Ni som ska titta på SM, jag vill att ni hejar väldigt intensivt. På mig. Jag har några koskällor som jag kan låna ut. Men de får bara användas för att heja fram mig, okej?
Idag skall Emil Lindgren, och säkert en hel drös andra cyklister, nöta SM-banorna. Det är kul att så många är så seriösa med att köra banan flera varv innan start. För mig är XC-SM inte årets viktigaste tävling. Det har varit så i några år nu. Jag vet ju själv att jag inte har någon chans på medalj, eller ens komma nära medalj. Och på mästerksap är det bara medaljer som räknas. Eller egentligen är det bara mästartröjan som räknas. Så därför gör jag inget speciellt för att toppa formen eller laddar extra inför SM. Jag tar det istället som en vanlig tävling.
Jag och Ebbah har varit uppe i lite mer än en och en halv timme nu. Vi har ätit frukost, läst tidningen samt spanat in de viktiga sidorna på internet. Ebbah får nu härja fritt i ett av köksskåpen för att hållas lugn. Det är så skönt om övriga familjen kan vakna utvilade. Och inte vakna av Ebbahs tjut. Ebbah och jag kompenserar nog vår tidiga morgon med förmiddagslur lite senare.
Tempobanan är riktigt snabb, som en tempobana bör vara, enligt mig. Om man nu måste ha ett tempo på MTB-SM. Långt in på banan tänkte jag; cross, cross, cross. Mot slutet blev det dock lite mer stig och det är väl tveksamt om man i slutändan tjänar något på en cyclocrosscykel. Hade jag bara haft en egen så hade jag nog kunnat köra cross ändå, bara för skojs skull. Tempo-SM är en av de tävlingar jag bryr mig minst i under året. Så då hade jag lika gärna kunnat göra något kul av den.
Bästa partiet är helt klart den leriga och toksnabba utförsskörningen på en bred stig med några stenar och berghällar i. Inga svårigheter, bara full gas. Släppa bromsarna, hålla i styret och inte fundera. Spårval känns inte så viktigt där. Man kan ju inte åka så mycket fortare än så fort det går.
Trots att jag aldrig kört tempobanan tidigare så hittar jag runt bra. Det är ju trots allt hemmaplan och alla skidgator och motionsspår har jag ju åkt på några gånger redan.
XC-banan kan jag ganska bra nu. Men den kommer ju förändras en del innan herrelitens start. Folk hittar nya spårval som nöts fram och cyklister bromsar där man egentligen inte behöver bromsa. Så det blir lite gropigare i utförsåkningen. Jag kollade några hemliga spårval på de stigar som finns, och kände mig nöjd med vad jag hittat. Uppför är ju banan ganska lätt, där behövs bara fysiken. Det är utför och i kurvor man kan tjäna lite extra på att kunna banan bra. Så jag har börjat ladda lite extra där. Vilket igår resulterade i en skaplig vurpa. Utför givetvis, tappade kontrollen och gick över styret, precis innan ett par träd. Vänster axel, underarm och öra(!) satt som ett klistermärke mot björken och cykeln kom efter och bakhjulet träffade höger öra vilket fullbordade dubbelmackan. Gjorde duktigt ont till en början, men det gick snart över. Tror det kan bli många som vurpar under SM. Dels för att många kommer ge allt och dels för att banan är riktigt snabb, även utför. Så farten blir hög och marginalerna minskar med farten. Gör man minsta lilla misstag så får man sig en resa.
Nu när banorna var markerade så var det ännu en liten ändring mot vad jag tidigare kört. Men nu ska väl banan vara den som är markerad. Men som sagt, även om banan är markerad och vi kommer åka samma bana på lördag som jag åkte igår, så kommer den vara annorlunda. Skogen kommer vara mycket mer uppkörd, sönderbromsad och nya spår kommer slitas fram.
Ni som ska titta på SM, jag vill att ni hejar väldigt intensivt. På mig. Jag har några koskällor som jag kan låna ut. Men de får bara användas för att heja fram mig, okej?
Idag skall Emil Lindgren, och säkert en hel drös andra cyklister, nöta SM-banorna. Det är kul att så många är så seriösa med att köra banan flera varv innan start. För mig är XC-SM inte årets viktigaste tävling. Det har varit så i några år nu. Jag vet ju själv att jag inte har någon chans på medalj, eller ens komma nära medalj. Och på mästerksap är det bara medaljer som räknas. Eller egentligen är det bara mästartröjan som räknas. Så därför gör jag inget speciellt för att toppa formen eller laddar extra inför SM. Jag tar det istället som en vanlig tävling.
Jag och Ebbah har varit uppe i lite mer än en och en halv timme nu. Vi har ätit frukost, läst tidningen samt spanat in de viktiga sidorna på internet. Ebbah får nu härja fritt i ett av köksskåpen för att hållas lugn. Det är så skönt om övriga familjen kan vakna utvilade. Och inte vakna av Ebbahs tjut. Ebbah och jag kompenserar nog vår tidiga morgon med förmiddagslur lite senare.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
