Eller tja, läggdags har det varit länge nu.
Men dagens inlägg har nog varit populära, kanske främst hos dom som är äldre än mig. Jag gillar gamla foton. Dom senaste blogginläggens bilder är från en fotobok med Falu-foton från 1950-2008.
I kväll har jag fått ett par mejl från bloggläsare, en bidrog med intressant information. Jag gillar då historier om cykel.
Det gäller Gösta Fåglum Petterson som bodde ett tag i Falun. När han inte, ensam, piskade Falu CKs juniorer i lagtempo så bestod dagliga träningsdosen av tre mil tempo, från Gruvrondellen i Falun till Domnarvsrondellen i Borlänge och hem igen. Alltid på tid och alltid utan uppvärmning.
På söndagarna brukade han köra distans. Till Bollnäs och hem igen. En nätt tur på knappa 26 mil, om man ska gå efter Eniros vägbeskrivning. På den tiden var endast åtta av dom 26 milen asfalt, resten var grusväg.
Jag har också tränat idag, men inga 26 mil. Körde långa intervaller. Benen gjorde ont sedan igår och det var tufft att ge gärnet idag. Mer om träningen imorgon, nu ska jag sova.
Blev inte Roger fyra -99? Vill minnas att han missade medalj. Jag stod till höger om fotografen och såg Roger försöka fixa sin punktering, sedan slita av däcket och fortsätta på fälgen efter att patronen inte fungerat(skräll?). Efter loppet stod jag vid Crescents tält och såg när Cross-Tompa snurrade Rogers hjul och helt lyriskt konstaterade att det var spikrakt och fullt användbart trots påfrestningarna det utsatts för.
Om jag ska gissa ur minnet så blev Falu CK's Stefan Carlsson sjua i samma lopp. Rättning kommer kanske?
2009-01-06
NM 1980.
Falu CK's Clas Svensson i täten. Sjulsarvsbacken besegrades 22 gånger. Vet inte om texten syns, men han som var först över mållinjen dömdes som tvåa efter att ha släppt styret med båda händerna. På den tiden fick man bara släppa styret med en hand i segergesten.
Sture och Gösta Fåglum.
Bodde tydligen en tid i Falun, mer än vad jag visste. Bilden är från -65 och dom jobbade i Svalans cykelfabrik.
Falu CK 1950.
Undrar vad Adamsson skulle säga om stilen på dessa herrar. Allt var kanske inte bättre förr?
Vägde 70.4 i morse, snart finns inget kvar av mig...
2009-01-05
Kvällsläsning.
Tidigare i vintras köpte jag en del fototidningar. Ville kolla utbudet och lite prylar inför mitt kameraköp. Såg idag att Fotosidan.se hade startat en tidning. Den skulle handla mer om hur man tar bra bilder än senaste prylarna och tester. Bläddrade lite i den och kom till sidorna om hur man tar bra actionbilder. En av fotograferna var Andreas Hillergren. Det som jag fastnade för där var att han hade med en bild på Maria Östergren från OS 2004. Han var väldigt nöjd med bilden och dess fartkänsla. Där och då bestämde jag mig för att inte köpa tidningen. För bilden var ingen vidare cykelbild, om ni frågar mig. Inte heller tycker jag att han lyckats fånga någon fart, som han själv anser att han lyckats med. Bilden finns här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=284932&target=_blank
Efter att ha kollat på ett gäng av hans bilder så ser jag en hel del fina sportbilder. Men den där var faktiskt inte så spännande.
Fotosidans ansvarige, David Elmfeldt, är både cyklist och duktig cykelfotograf. Här finner ni några av hans cykelbilder: http://www.elmfeldt.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=75545
Eller kolla hans hemsida för fler: www.elmfeldt.se
Snart måste jag skaffa mig en egen kamerajävel och skjuta fina foton.
Dagens special-lösningar:
Hjälmens alla lufthål som pekar i färdriktningen har tejpats igen. Och skorna har förvandlats till en billig variant av vintersko. Fungerade grymt bra.
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag haft grymt skön smärta i framsida lår och triceps(!). I benen känns det mest när jag går nerför trapporna. Det är härligt. Armarna var lite mer oväntat, stod upp ganska mycket idag. Kanske det som satt sig i mina vältränade överarmar...
På bilden med mig från tidigare idag kan ni ana en ispärla i ögonfransarna. Ihopfrusna ögonfransar är grymt irriterande. Det är som om någon sytt igen ögonvrån på en. Så efter att ha irriterat mig ett tag försökte jag bli av med pärlan, det kostade mig några ögonfransar. Men sen kunde jag öppna ögonen ordentligt iaf.
Ronya har bakat skitgoda chokladmuffins, beach 2009 my ass.
Efter att ha kollat på ett gäng av hans bilder så ser jag en hel del fina sportbilder. Men den där var faktiskt inte så spännande.
Fotosidans ansvarige, David Elmfeldt, är både cyklist och duktig cykelfotograf. Här finner ni några av hans cykelbilder: http://www.elmfeldt.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=75545
Eller kolla hans hemsida för fler: www.elmfeldt.se
Snart måste jag skaffa mig en egen kamerajävel och skjuta fina foton.
Dagens special-lösningar:
Hjälmens alla lufthål som pekar i färdriktningen har tejpats igen. Och skorna har förvandlats till en billig variant av vintersko. Fungerade grymt bra.
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag haft grymt skön smärta i framsida lår och triceps(!). I benen känns det mest när jag går nerför trapporna. Det är härligt. Armarna var lite mer oväntat, stod upp ganska mycket idag. Kanske det som satt sig i mina vältränade överarmar...
På bilden med mig från tidigare idag kan ni ana en ispärla i ögonfransarna. Ihopfrusna ögonfransar är grymt irriterande. Det är som om någon sytt igen ögonvrån på en. Så efter att ha irriterat mig ett tag försökte jag bli av med pärlan, det kostade mig några ögonfransar. Men sen kunde jag öppna ögonen ordentligt iaf.
Ronya har bakat skitgoda chokladmuffins, beach 2009 my ass.
Distans.
Det blev ett distanspass idag.
Termometern stod på -21 i morse när resten av familjen sov. Lagom temperatur, man slipper bli så svettig. Satte mig vid datorn och funderade ut en runda. Ville inte köra norr om Falun som jag brukar. Det är för kuperat och utförsåkning skulle nog inte vara kul idag. Så söderut, mot värmen, blev målet. Valde att åka den urtrista Hedemoravägen till just Hedemora. Därefter blev det lite mer exotiskt med en sväng genom Vikmanshyttan och grusvägar till Säter. Från Säter åkte jag via Soldvarbo-Torsång-Ornäs-Aspeboda på väg hem.
Jag slogs av hur sakta det gick. Vet inte om det var kylan som fryst alla lager i cykeln eller om jag bara var kass. Låter det vara osagt.
Till Hedemora tog det ett par evigheter, inte gick tiden fortare längs den väldigt tråkiga vägen heller. Ljuspunkten, i dubbel bemärkelse, var soluppgången. Det är härligt att uppleva soluppgång från sadeln, tycker jag.
Från Vikmanshyttan blev det lite roligare ett tag på fina skogsvägar. En snabb PP hann jag också med, vilket också var enda stoppet under turen. Kom till Säter och var långt efter min tidsplan som jag hade höftat ihop på morgonen. Men snart skulle jag ta i. Vägarna från Säter och hem har jag åkt många gånger, nu såg jag fram emot min planerade tempohöjning. Strax innan Torsång (efter 3 timmar och 48 minuter) satte jag igång. Höjde pulsen med cirka 20 slag och borrade så gott jag kunde. Körde på till Gamla Leksandsvägen, eller i drygt trekvart för er utan lokalkännedom. Väl där var det skönt att slå av på takten, och ta mig hem i ett lagom tempo där jag inte förvandlade all svett till is. Efter tempohöjningen blev benen ganska krispiga, det var skönt. Jag gillar verkligen att känna hur kroppen tagit slut. När jag kom ner till Falun mötte jag Mattias och Magnus som jag växlade några ord med. Mattias sa att det var 14 grader kallt nu bara och Magnus sa 15. Kom hem och maten var i stort sett klar.
Kalas!
Trots kylan frös jag aldrig om händerna. Jag hade bara ett par trefingrade lobsterhandskar men det fungerade bra. Fötterna var kalla, ett tag, runt mitten av turen men bättre än dom brukar vara vid varmare temperaturer faktist. Men så hade jag trimmat skorna med gårdagens reklamblad också.
Minus tjugo är egentligen minus tio, med mer nyp i kinderna.
Idag vägde jag mig före frukost (70.7), efter frukost och hade ambitionen att också väga mig när jag kommit hem. För att se hur mycket jag tappat i vikt under träningen, som jag körde utan dryck eller ätbart. Tyvärr glömde jag bort detta. Men efter att ha ätit mat och druckit så vägde jag sex hekto mindre än när jag började träningen.
Det var lite friskt på morgonen idag.
Hedemora i all sin prakt.
Grusvägen mellan Vikmanshyttan och Säter.
Dagens data:
Runda: Hedemora-Vikmanshyttan-Säter-Torsång-Aspeboda-hem
Tid: 5.10.44 (effektiv tid)
Snittpuls: 149 (76% av maxpuls)
Högsta puls: 171 (87.2% av maxpuls)
Tid i zon 1(65%-75% av maxpuls): 2.01.40
Tid i zon 2(75%-85% av maxpuls): 2.55.20
Tid i zon 3(85%-90% av maxpuls): 9.24
Tid i zon 4(90-100% av maxpuls):
Distans: 94 km
Snitt och maxhastighet: 22.9/43.9
Stigningsmeter: 780
Temperatur: -21 när jag åkte och -14-15 när jag kom hem.
Väder: Sol.
Termometern stod på -21 i morse när resten av familjen sov. Lagom temperatur, man slipper bli så svettig. Satte mig vid datorn och funderade ut en runda. Ville inte köra norr om Falun som jag brukar. Det är för kuperat och utförsåkning skulle nog inte vara kul idag. Så söderut, mot värmen, blev målet. Valde att åka den urtrista Hedemoravägen till just Hedemora. Därefter blev det lite mer exotiskt med en sväng genom Vikmanshyttan och grusvägar till Säter. Från Säter åkte jag via Soldvarbo-Torsång-Ornäs-Aspeboda på väg hem.
Jag slogs av hur sakta det gick. Vet inte om det var kylan som fryst alla lager i cykeln eller om jag bara var kass. Låter det vara osagt.
Till Hedemora tog det ett par evigheter, inte gick tiden fortare längs den väldigt tråkiga vägen heller. Ljuspunkten, i dubbel bemärkelse, var soluppgången. Det är härligt att uppleva soluppgång från sadeln, tycker jag.
Från Vikmanshyttan blev det lite roligare ett tag på fina skogsvägar. En snabb PP hann jag också med, vilket också var enda stoppet under turen. Kom till Säter och var långt efter min tidsplan som jag hade höftat ihop på morgonen. Men snart skulle jag ta i. Vägarna från Säter och hem har jag åkt många gånger, nu såg jag fram emot min planerade tempohöjning. Strax innan Torsång (efter 3 timmar och 48 minuter) satte jag igång. Höjde pulsen med cirka 20 slag och borrade så gott jag kunde. Körde på till Gamla Leksandsvägen, eller i drygt trekvart för er utan lokalkännedom. Väl där var det skönt att slå av på takten, och ta mig hem i ett lagom tempo där jag inte förvandlade all svett till is. Efter tempohöjningen blev benen ganska krispiga, det var skönt. Jag gillar verkligen att känna hur kroppen tagit slut. När jag kom ner till Falun mötte jag Mattias och Magnus som jag växlade några ord med. Mattias sa att det var 14 grader kallt nu bara och Magnus sa 15. Kom hem och maten var i stort sett klar.
Kalas!
Trots kylan frös jag aldrig om händerna. Jag hade bara ett par trefingrade lobsterhandskar men det fungerade bra. Fötterna var kalla, ett tag, runt mitten av turen men bättre än dom brukar vara vid varmare temperaturer faktist. Men så hade jag trimmat skorna med gårdagens reklamblad också.
Minus tjugo är egentligen minus tio, med mer nyp i kinderna.
Idag vägde jag mig före frukost (70.7), efter frukost och hade ambitionen att också väga mig när jag kommit hem. För att se hur mycket jag tappat i vikt under träningen, som jag körde utan dryck eller ätbart. Tyvärr glömde jag bort detta. Men efter att ha ätit mat och druckit så vägde jag sex hekto mindre än när jag började träningen.
Det var lite friskt på morgonen idag.
Hedemora i all sin prakt.
Grusvägen mellan Vikmanshyttan och Säter.
Dagens data:
Runda: Hedemora-Vikmanshyttan-Säter-Torsång-Aspeboda-hem
Tid: 5.10.44 (effektiv tid)
Snittpuls: 149 (76% av maxpuls)
Högsta puls: 171 (87.2% av maxpuls)
Tid i zon 1(65%-75% av maxpuls): 2.01.40
Tid i zon 2(75%-85% av maxpuls): 2.55.20
Tid i zon 3(85%-90% av maxpuls): 9.24
Tid i zon 4(90-100% av maxpuls):
Distans: 94 km
Snitt och maxhastighet: 22.9/43.9
Stigningsmeter: 780
Temperatur: -21 när jag åkte och -14-15 när jag kom hem.
Väder: Sol.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)