Igår eftermiddag runt tretiden så fick jag ont i magen, inte jättemycket. Men lite ont hela tiden. Sakta men säkert blev det lite värre och det kändes som om någon lagt in en stor sten i magen på mig. Kände mig inte illamående eller något sådant utan bara den där konstiga smärtan.
Åkte till innebandymatchen med Christian. Matchen började klockan 19 och IBF Falun lekte med KAIS. Berättade för Christian om magsmärtorna och vi funderade på om det är var dålig kost eller stress som var orsaken. Jag mådde bra i första periodpausen också, då köpte jag 100g choklad och en Cola (notera nu detta!!!). Men hör och häpna, jag svullade inte. Utan vid andra periodens början kände jag mig plötsligt lite illamående. Inte spysjuk utan bara yr. Började se stjärnor i synfältets ytterkanter. Musiken i spelavbrotten och publikens ljud var fruktansvärda och jag blev bara mer och mer yr. Funderade på om jag skulle göra ett försök med toaletten men mådde inte alls illa på det viset. Efter ungefär halva perioden var det så illa att jag gav upp. Bad Christian att köra hem mig. Och jag ber sällan om hjälp, inte ens när jag behöver det ber jag om hjälp. Vi gick upp för trappan och jag fick fokusera för varje steg jag skulle ta. När vi var ovanför läktaren så svartnade det plötsligt och mina muskler förlorade sin funktion. Som om någon tryckt på en knapp. Och jag kollapsade/svimmade/föll ihop. Fullt medvetande hela tiden och jag vet att jag snabbt funderade på hur man tar emot sig och skyddar huvudet utan att kunna styra över sin egen kropp. Christian var snabbt där och drog upp mig och pratade med mig hela tiden. Stort tack till honom!
Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande, så det var lite spännande faktiskt. Ute i friska luften på väg till bilen så kändes det lite bättre. Kom hem och frös som en liten bebis. Lade mig i sängen för att vila men jag skakade i hela kroppen av frossa så efter en timme bestämde jag mig för ett varmt bad. Blev varm, hade feber och slocknade ganska snart med två alvedon i kroppen.
Så i natt vid halv tre vaknade jag. Lite samma känsla som under matchen igår, yrsel, extrem svaghet i kroppen och frös riktigt mycket. Hade en ganska kämpig halvtimme där jag hann med att äta en banan, gå på toa och dricka vatten. Hade dock inte ork att sitta rakt upp utan satt antingen dubbelvikt eller låg ner. Orkade inte gå ända till sängen och ta av mig morgonrocken så jag planerade för hur jag på effektivaste sättet skulle kunna göra en macka. Lyckades göra mig en macka och la mig i soffan för att äta den. Då blev jag plötsligt illamående på ett annat vis. Hann med ganska knapp marginal till toaletten.
Efteråt kändes det bättre och jag kunde ligga i soffan och hann äta halva mackan innan jag somnade. Sov som ett litet barn fram till sex då jag gick och lade mig i sängen.
Nu mår jag bara lite illa, har 38 grader och funderar på livet. Har aldrig någonsin svimmat, frusit så eller kännt mig så svag. Lite spännande samtidigt som det givetvis är oroande.
Ja, men nu vet ni. Jag mår inte så bra.


