Det var ganska många som ville åka skidor med
Friskis & Svettis idag, gissningsvis kanske 25-30 personer? Direkt delade vi upp oss i två grupper. En med Petter som ledare och en annan grupp med
Rikard Tynell som ledare. Jag valde den mer intensiva gruppen, inte för att jag visste om jag hörde hemma där, utan för att jag gillar att ta i. Och det fick jag göra.
Hade faktiskt klätt mig lite varmare än jag brukar, trodde det skulle bli mer som på bilden, stillastående. Men Petter höll igång oss och min puls rusar ju ganska lätt nu för tiden. Så det var verkligen inga problem att hålla värmen. Det enda jag kan klaga på, om jag ska leta riktigt noga, är väl att jag tyckte att många sträckor med rusningar var lite för korta, men det ska ju passa alla också. Och att dom kändes korta kan ju bero på min teknik också, den är ju inte direkt bländande. Så när jag började komma igång så var det slut och vi skulle vända tillbaka. Petter är bra som ledare/lärare också. Han är hård men rättvis och gav mig ett par råd som jag ska tänka på under framtida träningar. Mycket trevlig afton på Lugnets skidstadion.
Paddlar-Patrik frågade mig under passet om var i kroppen jag brukar känna av skidträningen. Glatt kunde jag meddela att jag inte brukade ha några tydliga muskulära smärtor efteråt, utan mest utmattningströtthet. Efter långpasset i söndags hade jag dock lite känningar i mage och axlar. Men det var bara light. Men när de sista stak-spurterna kördes idag så kände jag att magen hade fått jobba lite. När jag kom hem så såg jag att pulsen någon gång under passet varit uppe i 190. 195 är den högsta uppmätta puls jag haft under de senaste 2-3 åren. Så nog tog jag i allt.
Kanske var bra att inte sträckorna var längre...
Blev för övrigt igenkänd som "han som bloggar". Inte illa. Kul att det finns folk som läser det jag skriver. Petter pratade också om streching, för att slippa träningsvärken som vi förväntades få. Men det örat lyssnar jag inte på,
Legolas strechade väl inte?
Första gången någonsin som Oscar står på ett par längdskidor, eller var det långfärdsskridskor? Magnus smetar på lite Blå extra.
Stilstudie på Oscar, Lars Suther och Adam (som fegade med fristil).
När vi var på kullen där elljusspåret varvar bredvid djurhagarna så var det någon tjej som tagit ut kurvan lite väl mycket. 
Uppe på toppen skulle skidåkarna stanna för att plocka fram vätskebältet och dricka lite. Ni vet hur det är med det där.
Och då snackar jag inte tändstickor. Okej, hela matchen kanske inte var det mest spännande jag sett. Men avslutningen var helt i publikens smak. Det enda som kunde ha varit bättre hade väl varit tre poäng. Men tack vare Jakob Lundmarks mål med två futtiga sekunder kvar av sudden så blev det i alla fall två poäng till IBF Falun. Falun tog ledningen för första gången i matchen efter halva sista perioden, först då vaknade publiken till på riktigt. Innan dess så bestod IBF Faluns hejaklack utav den unga killen två rader framför oss som på egen hand sjöng och hejade fram falulaget. Sett över hela matchen så hördes AIK-klackens 20-30 fans mer än IBF Faluns ca: 1700. Lite skillnad i supporterkultur helt enkelt.
