Bilder Hackmora, Fotograf: Sofia Reyer

Skrev ju tidigare om lite bilder från vår fotograf. Nu har jag valt ut de bästa bilderna som Sofia tog. Konstigt nog var jag med på alla...


Segergesten alla vill göra.


Knyter skorna som alla vill ha.


Har på mig understället som alla vill ha.


Besitter löpsteget som alla vill ha.

Om ni vill se på killar med sämre löpsteg, hundar, växter eller tjejen som badade näck så kan ni kolla Sofias bilder HÄR.

Resultat och bilder från Hackmora testlopp idag

Robban, Jone och jag cyklade ut till Hackmora. Jag hade löpardojorna under cykeltröjan och de andra pojkarna hade sina skor i sin teambil. Jag säger då det.. Robban satt på hjul hela vägen ut och Jone spännde musklerna då och då. Jag var inte sen med att svara, och kontra. Kul tur dit. Där bytte vi om lite och sedan satte Jone upp ett mördande tempo från start...

Resultat:
1. Robert "Robban" Österling 15.24
2. Henrik Öijer 15.34
3. Jonatan "Jone" Steen 16.10

15.34 hade räckt till en delad 23:e plats i fjol av 35 Hackmoraspringande vuxna karlar. Men jag hoppas putsa den tiden lite nästa söndag. Troligtvis klarar jag under 15, men hur mycket under 15 skall bli intressant att se. Bara träningsvärken i vaderna försvinner och kniven i ryggen tas bort så skall jag nog kunna pressa kroppen lite mer. Ändå rätt nöjd. Kändes bra uppför, så kan jag bara hålla fart utför och på platten så kan det bli kul. Bra att det är en hel vecka kvar till tävlingen, så jag hinner bli tiptop.


Robban vattnar diket.


Jone visar hur cyklister står när dom urinerar.


Svagt utför och jag har börjat tappa tid med mina pensionärs-löpsteg.


Här är vi 930 meter in i den 2900 meter långa tävlingsbanan. Och jag har just tappat 15 sekunder på platt och utförslöpning... Kändes inte så muntert, men jag ville få en bra träning så jag bet ihop. På toppen där borta är målgången.


Här har jag tagit in någon sekund och Robban har tagit sig förbi Jone och börjat få en lucka.


Han som borde vara snabbast i löpningen, Jone, var oväntat sist upp. Istället straffade han på cykelåkningen idag. Robban å andra sidan hade en jobbig cykeltur ut till backen man klarade ju sig alltså först upp till toppen. Kanske var det mörkning under cyklingen? Han hade ju dessutom cross och vi andra MTB.


Om ni undrar varför Robban är så glad, så är det för att han precis hann få på sig kalsongerna när bilden togs. Jag måste skaffa mig en mobil med snabbare kamera...


Så här såg det ut, hela vägen hem. Jone var helt klart starkast av oss två på väg hem. Robban hade hoppat in i teambilen och åkt hem från löpningen, så där tappade han en timme mot oss andra.

Vi hade med oss en fotograf idag, så det kommer kanske lite fina(re) bilder senare.

Hackmora: testlopp

Kom upp på 15.34. Fortfarande ont i ryggen, men bättre än igår. Tappade dock en del tid utför och på platten, så med hel rygg och pigga ben borde inte en tid under 15 vara helt omöjligt nästa söndag. På bilden ser ni Robert Österling och Jonatan Steen som joggar utför, själv får jag gå.

Angående sporter jag undviker...

Jag tänkte på den igår när jag var ute och gick på Jungfruberget; Gång. Vilken sport va? Gå så fort man kan i en jätteful stil. Jag har aldrig träffat eller hört om någon som tävlar i gång. Troligtvis skäms man lite för att berätta det också. Försökte hitta några bra bilder via Googles bildsök, men hittade bara denna:

Senare igår blev det klart att Rio de Janeiro skall arrangera OS 2016, dit skulle jag gärna åka någon gång. Då slog det mig. Om jag gör en 7-årig satsning på gång, borde jag inte kunna kvala in till OS då? Det kan ju inte direkt vara mördande konkurrens i landet. Visst, SOK skickar inte vem som helst till OS, men det skulle kanske kunna gå? Efter lite googlande kommer jag fram till att det finns ungefär 10 svenska gångare. Det var 13 personer som startade i SM till exempel.
Kan man gå 50 km på 4.09 så har man goda möjligheter till VM-plats och klarar man 3.58 så är man direktkvalificerad. Så klarar man att gå i 4.45/km så kan VM-platsen vara klar, med ett bra lopp på en bra dag.
Bara så att ni vet.

Grattis Sverige, Henrik Öijer finns på Facebook

Det är sant. Jag har äntligen tagit det stora steget in på Facebook. Jag har inte engagerat mig i det hela ännu, men jag registrerade mig idag i alla fall. Så ta och leta upp mig nu. Eller vad man gör. Äsch, sånt där kan ju ni.
Om jag fattat det hela rätt så är Facebook en tävling i att ha flest vänner.
Öijer + Facebook = sant.

Stefan Määttä - I Farliga Nilssons Värld, mot nya projekt!

Efter att Stefan skrev sitt kanske sista inlägg, så trodde många att han försvunnit helt från internet. Men han jobbar på nya projekt. Här är en bild som han skickade från sin arbetsplats igår kväll.

Teletornsvägen

1.6 km hemifrån har jag en backe som, enligt Eniro, mäter exakt en kilometer. Hur bra är inte det? Den heter Teletornsvägen och går från Lugnetleden och upp på Jungfruberget till TV-tornet där. Börjar man vid riksvägen och slutar vid staketet så ska det vara precis en kilometer. Så där kan jag springa och ta kilometertider uppför, och därmed få en uppfattning om hur lång tid Hackmora Bergslopp kommer ta. Så det hade jag tänkt göra på söndag.

MEN. Idag när jag skulle springa, så kunde jag inte springa. Jag visste ju att jag hade träningsvärk i vaderna, men det skulle nog gå över efter lite uppvärmning. Vad som värre är; min rygg smärtar. Inte när jag lever som normalt, lyfter barn och gör annat här hemma. Men när jag sprang. Aj, aj, aj. Uppför gick det att överleva, men på platten var det som knivhugg i nedre delen av ryggen. Utför behöver jag väl inte ens nämna?
Jag brukar hånflina lite för mig själv när jag ser folk som är klädda för en joggingtur, men är ute och går. Då tänker jag att den där stackaren gick ut för att jogga men klarade inte av det. Idag var jag en sådan där stackare. Det var helt omöjligt att springa, trots att jag så gärna ville det. Försökte linka fram efter bästa förmåga i ett par minuter men tvingades inse att det inte skulle gå. Inte idag. Men eftersom jag var ombytt, ville träna och det gick hyfsat uppför så kom jag på den goda idén om att springa Teletornsvägen idag. Så det gjorde jag.
Första intervallen var i ett ganska moderat tempo. Min förhoppning är att klara backen på fem minuter, för då borde jag kunna klara Hackmora Bergslopp på under 15 minuter då loppet mäter 2.9 km. Jag slet mig upp för Teletornsbacken, sista biten är platt och där fick jag slå av rejält på tempot då det högg friskt i ryggen för varje steg jag tog. Kom upp på 5.26. Det finns mer att ge, det vet jag. Så jag gick ner för berget och stack iväg igen. Denna gång tänkte jag att jag skulle försöka ignorera smärtan, och springa på så gott jag kunde. Kom upp på 5.08, med snittpuls på 170. Inte under fem, men inte jättelångt ifrån. Och detta med jätteont i ryggen och betgongvader. Så med fräschare ben och en smärtfri rygg kan jag nog kapa rätt mycket tid där.
Så det kändes i alla fall bra mentalt även om ryggen är en rätt viktig del av kroppen. Misstänker att smärtan uppmkommer eftersom baksidorna på mina ben är i kortaste laget. Min rygg brukar kunna krångla om jag anstränger mig i annat än cykel. Som cyklist har jag sällan ont i ryggen, för jag har tränat cykel och klarar därför att cykla. Men gör jag något annat så kan det komma krypande. Så när jag sprungit min andra, och sista, intervall idag så strechade jag. Och började gå hem. Stannade flera gånger på vägen och strechade.

Väl hemma så badade jag med barnen och strechade lite mer efteråt. Eftersom jag haft problem med ryggen förut så vet jag hur jag ska strecha för att få det bättre. När jag första gången fick riktigt ont i ryggen, och då menar jag konstant jätteont, då kunde jag inte cykla på en månad. Jag kunde alltså inte ens sitta på en cykel och trampa lätt. Det var tider det.
Smärta är kul ibland, men nu har jag inte tid med så mycket mer smärta. Räknar med att träningsvärken kommer försvinna under helgen, så jag slipper ha ont hela nästa vecka. Gäller bara att vara vaksam på ryggfan nu.