1.6 km hemifrån har jag
en backe som, enligt Eniro, mäter exakt en kilometer. Hur bra är inte det? Den heter Teletornsvägen och går från Lugnetleden och upp på Jungfruberget till TV-tornet där. Börjar man vid riksvägen och slutar vid staketet så ska det vara precis en kilometer. Så där kan jag springa och ta kilometertider uppför, och därmed få en uppfattning om hur lång tid Hackmora Bergslopp kommer ta. Så det hade jag tänkt göra på söndag.
MEN. Idag när jag skulle springa, så kunde jag inte springa. Jag visste ju att jag hade träningsvärk i vaderna, men det skulle nog gå över efter lite uppvärmning. Vad som värre är; min rygg smärtar. Inte när jag lever som normalt, lyfter barn och gör annat här hemma. Men när jag sprang. Aj, aj, aj. Uppför gick det att överleva, men på platten var det som knivhugg i nedre delen av ryggen. Utför behöver jag väl inte ens nämna?
Jag brukar hånflina lite för mig själv när jag ser folk som är klädda för en joggingtur, men är ute och går. Då tänker jag att den där stackaren gick ut för att jogga men klarade inte av det. Idag var jag en sådan där stackare. Det var helt omöjligt att springa, trots att jag så gärna ville det. Försökte linka fram efter bästa förmåga i ett par minuter men tvingades inse att det inte skulle gå. Inte idag. Men eftersom jag var ombytt, ville träna och det gick hyfsat uppför så kom jag på den goda idén om att springa Teletornsvägen idag. Så det gjorde jag.
Första intervallen var i ett ganska moderat tempo. Min förhoppning är att klara backen på fem minuter, för då borde jag kunna klara Hackmora Bergslopp på under 15 minuter då loppet mäter 2.9 km. Jag slet mig upp för Teletornsbacken, sista biten är platt och där fick jag slå av rejält på tempot då det högg friskt i ryggen för varje steg jag tog. Kom upp på 5.26. Det finns mer att ge, det vet jag. Så jag gick ner för berget och stack iväg igen. Denna gång tänkte jag att jag skulle försöka ignorera smärtan, och springa på så gott jag kunde. Kom upp på 5.08, med snittpuls på 170. Inte under fem, men inte jättelångt ifrån. Och detta med jätteont i ryggen och betgongvader. Så med fräschare ben och en smärtfri rygg kan jag nog kapa rätt mycket tid där.
Så det kändes i alla fall bra mentalt även om ryggen är en rätt viktig del av kroppen. Misstänker att smärtan uppmkommer eftersom baksidorna på mina ben är i kortaste laget. Min rygg brukar kunna krångla om jag anstränger mig i annat än cykel. Som cyklist har jag sällan ont i ryggen, för jag har tränat cykel och klarar därför att cykla. Men gör jag något annat så kan det komma krypande. Så när jag sprungit min andra, och sista, intervall idag så strechade jag. Och började gå hem. Stannade flera gånger på vägen och strechade.
Väl hemma så badade jag med barnen och strechade lite mer efteråt. Eftersom jag haft problem med ryggen förut så vet jag hur jag ska strecha för att få det bättre. När jag första gången fick riktigt ont i ryggen, och då menar jag konstant jätteont, då kunde jag inte cykla på en månad. Jag kunde alltså inte ens sitta på en cykel och trampa lätt. Det var tider det.
Smärta är kul ibland, men nu har jag inte tid med så mycket mer smärta. Räknar med att träningsvärken kommer försvinna under helgen, så jag slipper ha ont hela nästa vecka. Gäller bara att vara vaksam på ryggfan nu.
