MTB-hype

Jag har ju slutat elitsatsa nu. Men jag vill fortfarande se sporten blomstra igen. Att den får ett uppsving. Och nästa år, det blir början på en ny MTB-era. Det säger jag er. Och det var här ni läste det först. Kom ihåg det.
- Robert Österling har igår avslöjat det vi alla vetat länge. Han gör en satsning på MTB 2010, känns givetvis helfräscht.
- Fredrik Ericsson kommer nog inte vidare i proffslivet, och då tar han ett mellanår med MTB innan han satsar på triathlon ( ! ) 2011. Det tror jag.
- Andreas Svanebo ska satsa på MTB nästa år. Men det vet han kanske inte riktigt själv ännu. Så vi ropar inte hej riktigt än.
- Firma Wetterhall / Grönlund / Gustavsson borde nu inse att MTB är bästa valet för dem och därmed lägga ner smalhjulingsatsningen.
- Jag vet en till duktig landsvägscyklist som kommer "trappa ner", honom finner vi nog njutandes på en MTB nästa sommar.

Ni förstår ju själva. Nu vänder det. Vet ni fler som satsar på MTB 2010? Nya team? Nya satsningar? MTB är en mycket trevlig tränings och tävlingsform, dessutom slipper man dela prispengarna med andra.

Lite bilder från utflykten

Vet ni vad som skulle vara roligt? Om jag INTE skrev någon fortsättning på LLSM-berättelsen. Det skulle vara riktigt kul.
Men det tänker jag ändå göra. Men först vill jag bjuda på lite bilder från utflykten:

Mina fyra älsklingar.


Vad är väl en utflykt utan saft och bulle?


Efter fikat var det dags att springa ner längs stigen, in i skogen.


Inte bara stigen är läcker, byggnaden som finns längs stigen är läcker också den.


Bildtext behövs inte, så jag skriver ingen.


Det är riktigt brant på den sidan av stigen där det inte rinner vatten.. Här kan fotograferna sitta om jag någonsin arrangerar långlopp här. Jag har ju banan...


Mulligullfjull. Jag gillar fina stigar, vattendrag och mosstäckta urskogar. Ni kanske förstår att jag gillar den här stigen. Och jodå, bilderna är klickbara.


Ebbah hade lite svårt att hinna med tempot som de övriga hade satt upp. Men hon kämpade på i sin ensamhet, utan gnäll.

Tillbaka på brottsplatsen

Japp, här gifte vi oss alltså för tre år sedan. Firar det med familjeutflykt till platsen för vår vigsel.

ActionAid - Kampanjen; Kom närmare

Klicka på bilden för att få ta del av fler e-berättelser

Hej,

Jag heter Nafisa och kommer från Sudan. Jag är 45 år och så länge jag kan minnas har jag velat lära mig läsa och skriva. Tidigare var jag till och med avundsjuk på min son och dotter som fick gå i skolan.

När jag såg dem läsa tidningen önskade jag att jag också kunde göra det. Jag kunde inte ens räkna och inte ta hand om pengar.

Att inte kunna läsa, skriva och räkna gjorde allt svårt. När jag köpte mat kunde jag inte avgöra vad jag betalade och ofta fick jag tillbaka för lite pengar. De gånger jag insåg att jag blev lurad skämdes jag för att säga ifrån.

Jag ville så gärna ändra mitt liv! När jag kom i kontakt med ActionAid fick jag den möjligheten. De gav mig möjligheten att delta i en Reflect-cirkel. Där träffade jag andra kvinnor i samma situation och fick äntligen lära mig att läsa, skriva och räkna.

ActionAid har också lärt mig mer om mina rättigheter. Det har gett mig mycket bättre självkänsla. Nu är jag engagerad i området där jag bor för att upprätta en så kallad "sandouq" för kvinnorna som bor här.

Sandouq är en fond som vi gemensamt sparar till. Från den kan vi sedan låna pengar för att förbättra vårt jordbruk. Det gör oss mer självständiga och vi får dessutom mer pengar till mat. Vi kvinnor som vill låna ur fonden bildar också en stödgrupp. Vi träffas för att diskutera och hjälpa varandra.

ActionAid har hjälpt mig att inte längre vara så bunden till mitt hem. Idag har jag en egen kunskap om mina rättigheter och samhället utanför. Jag känner mig stark och ser fram emot att kunna hjälpa andra att gå samma väg som jag har gjort.

Hälsningar,
Nafisa

Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i en kampanj för utsatta kvinnor som ActionAid skulle genomföra, självklart tackade jag ja. Vill du läsa mer om kampanjen från ActionAid så klicka här.

Vi shoppar kläder

Barnen och jag tycker att det är ganska intressant ändå.

Dubbelvagn

Filip sitter och Ebbah ligger under. Är hon kanske lite för stor för detta nu?

Älskar dig

Idag sa Filip så till mig för första gången. Första gången utan att jag frågat om han kan säga det alltså. Det var när jag lämnade honom på dagis och skulle gå som han sa "äka dei". Kärlek.

På samma tema kan jag berätta att Ronya och jag har varit gifta i tre år nu. Vid en sjö, med en ruskigt fin stig som leder därifrån, blev jag alltså en äkta man för tre år sedan.

Jag är glad och stolt över att ha denna fantastiska kvinna som min fru.