10.
Distriktstävlingar.
Vet inte hur det ser ut runt om i landet. Men alla distrikt bör ha distrikttävlingar. Det borde faktiskt vara ett krav från SCF, som ju vill säkra återväxten. Det är på distriktets tävlingar som nybörjarna slussas in i den härliga tävlingsverksamheten. Elitcyklisterna kan slipa på formen, nybörjarna får prova på det här med att fästa nummerlapp på styret. Enkelt, kul och gratis.
9.
Stigcykling.
Det är ju helt underbart att cykla på stigar. Speciellt när flytet infinner sig. Fartkänslan, styrkan, tekniken och samspelet mellan cykel och människa. Fantastiskt. Och min stigåkarform är ju bättre än någosin tror jag. Det tackar jag för. Ångrar, så här i efterhand, att jag inte gasade direkt då jag fick lucka på Kolmårdsbikens första stigparti. Då hade jag kanske fått med mig ett spurtpris hem. Men känslan att komma ut ur skogen, inte som en bromskloss, utan att se fältet i småbitar bakom mig. Den känslan var rätt go.
8.
Dagenefterhårdtävlingkoma.
Det är så skönt. Benen är fortfarande ömma sedan dagen innan. Kroppen skriker efter fett och socker. Helst ska ögonen fortfarande leverera smuts från tävlingen i sina vrår. Det är härligt att bli riktigt gristrött ibland.
7.
Team Cyclesport.
Vilket härligt lag. Också något cykelsverige behöver. Lite skvaller, skitsnack och skandaler. En sida skulle kunna ägna sig enbart åt skvaller och Cyclesport. Lite som Cykelbloggen.nu gjorde. Alla vet ju att skitsnack lockar läsare. Vem tror ni förresten ligger bakom Cykelbloggen.nu? Jag tror mig veta men vill inte kränka någon skyldig/oskyldig. Ni kan ju kränka fritt via anonyma kommentarer.
En riktigt bra sak med Cyclesport.se är ju att hemsidan fått ett uppsving med tätare nyhetsuppdateringar och en ranking som hänger med.
6.
Spränga gränser.
Klarar ni att köra fem åttatvåor på trehundra watt? Grattis. Men har ni provat att köra trehundratjugo watt istället? Hoppa ur bekvämlighetszonen och sikta högre. För att utvecklas krävs det att man provar på nya saker och spränger gränser. Mät upp backar och banor i tid. Gör en lista, ta rekord. Har ni en tempobana där ni brukar kolla formen? Prova att gå full gas från start. Kanske spränger ni rekordet, om inte så har ni åtminstone fått riktigt bra träning.
Det där svåra stigpartiet som du inte brukar klara. Försök igen, igen och igen till du klarar det. Låt det gå ett par timmar. Testa lite nya spårval och hastigheter. Kommer du till en svårighet, tveka inte utan försök övervinna den.
5.
Vurpor.
Kan nästan kopplas lite till att spränga gränser. Men jag vill bara säga att jag älskar att vurpa, från det att jag inser att det kommer gå på skit. Genom själva vurpandet och också efteråt. Det är härligt. Vilken kick. Ska kanske också säga att jag aldrig har skadat mig riktigt, så därför fortsätter jag naivt att kasta mig utför stenbranter. Okej, onödiga töntvurpor på tävlingar kan jag klara mig utan. Jag snackar rejäla vurpor. Helst i hög fart.
4.
Nya prylar.
Känner mig som ett barn på julafton varje gång. Det är så härligt med nytt. Speciellt om det är lite extra fint, unikt eller bara snorlätt. Och nya prylar är inte bara kul att äga, nya prylar gör dig snabbare också!
3.
Emma Johansson.
Jag envisas med att tro att svenk cykel behöver hennes framgångar. "Bara" femma i dagens världscupdeltävling och tvåa totalt. I väntan på att Gustav, Thomas eller Fredrik vinner Le Tour de France får vi hoppas att Emma kan leverera så vi får lite spaltmeter av riktig cykelrapportering i media.
2.
Giro d'Italia.
Okej, inte ens jag tycker att lagtempon och spurtetapper är det mest spännande som finns här i världen. Men Vacchi kan ju konsten att roa i ett par timmar om dagen, i tre veckor. Så det blir ändå intressant. Och håll ut, redan på tisdag börjar Giro d'Italia, på riktigt!
1.
Kolmårdsbiken.
Så härligt att göra tävlingspremiär i ett litet och mysigt långlopp. Eller okej, så litet är det kanske inte. Det var ganska många där tyckte då iaf jag. En bra start på säsongen, helt klart. En aktiv tävlingsarrangör som kämpar för sitt lopp och att göra det ännu bättre, större och trevligare. Mer sånt behövs. Banan var ju, som jag skrivit, grymt kul. Trots sitt regnande. Vet inte om det var banan eller jag som glömt bort hur det är att tävla. Men fartkänslan på vissa partier var grymt skön.
