Det blev åtta

Inget att skriva hem om. Men så har jag haft vilodag idag också, hade jag ätit våfflor igår när jag kom hem från träningen så hade det nog gått ner några till.

Det här med startavgifter, och Cykelvasan...
I mitt tycke är 950 spänn en okej avgift för ett lopp där man vet att det är en bra bana och bra organisation. När det gäller Cykelvasan så känns det tryggt med Vasaloppet som arrangör. Även om det givetvis inte är lika många funktionärer i arbete för cykelvasan. Eller ens samma ledning för de olika loppen. Men banan, hur kommer den vara? Skidtävling och cykeltävling är inte riktigt samma sak heller ska man komma ihåg. Personligen skulle jag nog avstå en dyr tävling som körs för första gången när det finns fler frågor än svar. Invänta deltagarnas reaktioner och synpunkter och låta arrangören ta hand om alla barnsjukdomar till det andra året. Och tävla då istället.
Ni vet väl att bara cykelklubbar får arrangera cykeltävlingar? Så säkert (förhoppningsvis?) är Mora CK med på ett hörn. Annars vore det en mindre skandal. Tävlingen finns inte med i SCF´s tävlingskalender, alltså har de inte skickat in någon tävlingsansökan. Efter detta blogginlägg kanske de gör det. Annars får inte cyklister med licens deltaga. Eller ens tävlingen äga rum(?).
Det plusgiro man betalar avgiften till går till Vasaloppet och ingen cykelklubb.
En annan sak som sticker lite i mina ögon är att det är en icke-cykelorganisation som kommer att tjäna pengar på cykelsporten. I vanliga fall roterar ju pengarna mellan klubbarna. När åkare från Falu CK kör Mörksuggan så tjänar IK Jarl pengar på det och när någon från IK Jarl deltar i något av Falu CKs femtioelva arrangemang så tjänar ju Falu CK på det. Det är inte som om Vasaloppet, eller ens Mora CK har så många aktiva cyklister. Det är ofta cykelklubbarna som betalar för elitens starter, så elitåkarna kommer nog. Men elitklubbarna blir lite fattigare.
Skillnaden mellan stora (och dyra) lopp och Cykelvasan är att Cykelvasan är helt nytt. Men, de har en stor organisation och vet hur man roddar stora tävlingar.

Nog pladdrat. Nu ska jag äta chips.

Våfflor

Vi ska äta våfflor med grädde och sylt här hemma. Jag har ivrigt vispat grädden och våffelsmeten, nu väntar jag bara på att Emily ska komma hem så jag kan få börja grädda. Det vattnas så mycket i munnen att jag fått lov att låna en av Ebbahs haklappar. Visst är det för gott med våfflor?
En gång i skolan åt jag 10 ungspannkaksbitar, då blev jag mätt. Har ni något rekord i antal våfflor?

Tynell och Cykelvasan

Daniel Tynell brukar köra med en rejäl kolhydratuppladdning varje år inför Vasaloppet. Först äter han en en kolhydratfattig kost någon dag i kombination med hård träning. Sen mitt i Vasaloppsveckan börjar han smälla i sig kolhydrater igen. Inget Colting skulle rekommendera alltså. Att äta kolhydrater that is. Det fungerar ju bevisligen för Tynell. Men är det tack vare den uråldriga kolhydratuppladdningen eller är det andra faktorer som gör honom bäst just första söndagen i mars? Själv har jag aldrig provat en riktig kolhydratuppladdning, men det skulle faktiskt vara kul att testa. Dock har jag hört att det inte ska ge någon fysisk effekt. Vad tror ni om kolhydratuppladdning?

Appropå Vasaloppet, i år kommer vi cyklister ha ett eget lopp under Vasaloppets flagg. MTB-Vasan, eller Cykelvasan som loppet egentligen heter kommer bara kosta 950 kronor att anmäla sig till, om man anmäler sig före sista maj. Halva loppet blir i Vasaloppsspår, två mil asfalt och tre mil grusväg. Kanske Tynell blandar sig i toppstriden också där?
Mer info om Cykelvasan hittar ni; HÄR

Från Cypern

Emil vinner allt. Wetterhall visar bra kapacitet. Wengelin fick till ett bra lopp idag. Darvell förbrukar däck.
Kollade resultatlistor och bilder från dagen, hittade en bild på Oscar:

Kul att se att någon av svenskarna gör lite nytta där nere.

Team ISD´s dräkt tilltalar mig. Jag gillar den skarpt faktiskt, vad tycker ni om den svartgula skapelsen?

För övrigt...

...är det jäkligt skönt att ha förbrukat årets värsta träningspass redan första mars. Nu kan det bara gå bättre. Det är då min stora förhoppning.

...så var Daniel Tynell från Grycksbo en jävel på att staka idag. Jag missade ju tyvärr när han slaktade fältet idag, men har sett klipp på nätet. Jag ska lära upp honom lite till nästa år, och sen ska det bli åka av. Eftersom Daniel Tynell tävlar för Grycksbo så är han en stor favorit hos de flesta Falubor, Grycksbo ligger en dryg mil från Falun. Ni vet, där Jens bor... Daniel Tynell är givetvis också en favorit hos mig. Jag gillar Tynells målmedvetenhet. Från och med imorgon laddar han för, just det, Vasaloppet. Vasaloppet är Daniel Tynells grej, helt enkelt. Två veckor före loppet så isolerar han sig för att koncentrera sig på loppet och komma undan från stress, krav, måsten och press. Det är grymt.

...så är det äntligen måndag imorgon. Egentligen är det jäkligt skönt med helger, men det är i veckorna det händer saker.

Stackarn

Filip hann ta en tugga av middagen, sen kom dagens intag upp igen. Inte för att han ätit så mycket idag, men ändå. Synd om honom.

Trött, fy fan

Idag var det ingen lek. Årets sämsta ben, första milen funderade jag på att vända. I motluten stack pulsen iväg över 90%, men jag hade inte sprättben. Jag hade skitben. Allt var ett lidande. Tänkte efter ett tag att jag skulle släppa iväg Peter och Micke och hålla min egen fart. Men insåg att det skulle bli en lång(sam) dag så jag bet mig fast på rulle. Det blev 3.47.31 på rulle idag. 150 i snittpuls. Det var en väldigt platt runda idag, inte lätt ändå alltså.
Vet inte varför jag hade sådana skitben. Hade det varit för att jag bara sov 4½ timme med kanske fyra avbrott så skulle nog inte pulsen varit så ivrig. Högpuls och slaktben, ingen kul kombination. Bet mig kvar i de små backar som fanns, även den sista där Micke försökte bli av med oss andra. Ville inte visa tydligt hur kass jag var, även om de ändå visste det.. När Peter drog satt jag på tredje rulle med 160-puls och bad om att han skulle tröttna snart.
Mina sista krafter använde jag till att komma hem. Helt färdig, tjutande ljud i öronen, ben som verkligen värkte och totalslut skalle. När jag duschade så tänkte jag att jag inte skulle sätta mig ner, för då skulle jag nog inte komma upp igen. Men när jag nästan var klar så kunde jag inte hålla mig längre utan satte mig ner. Högst två minuter senare välte jag mot badkarskanten, satte mig upp igen och dunsade åter in i kanten. Slumrade till 4-5 gånger innan jag gav upp.

Nu är det återhämtning, återhämtning och återhämtning som gäller. Förhoppningsvis var denna dag en engångshändelse och inte något som skall bli en vana.