Från Cypern

Emil vinner allt. Wetterhall visar bra kapacitet. Wengelin fick till ett bra lopp idag. Darvell förbrukar däck.
Kollade resultatlistor och bilder från dagen, hittade en bild på Oscar:

Kul att se att någon av svenskarna gör lite nytta där nere.

Team ISD´s dräkt tilltalar mig. Jag gillar den skarpt faktiskt, vad tycker ni om den svartgula skapelsen?

För övrigt...

...är det jäkligt skönt att ha förbrukat årets värsta träningspass redan första mars. Nu kan det bara gå bättre. Det är då min stora förhoppning.

...så var Daniel Tynell från Grycksbo en jävel på att staka idag. Jag missade ju tyvärr när han slaktade fältet idag, men har sett klipp på nätet. Jag ska lära upp honom lite till nästa år, och sen ska det bli åka av. Eftersom Daniel Tynell tävlar för Grycksbo så är han en stor favorit hos de flesta Falubor, Grycksbo ligger en dryg mil från Falun. Ni vet, där Jens bor... Daniel Tynell är givetvis också en favorit hos mig. Jag gillar Tynells målmedvetenhet. Från och med imorgon laddar han för, just det, Vasaloppet. Vasaloppet är Daniel Tynells grej, helt enkelt. Två veckor före loppet så isolerar han sig för att koncentrera sig på loppet och komma undan från stress, krav, måsten och press. Det är grymt.

...så är det äntligen måndag imorgon. Egentligen är det jäkligt skönt med helger, men det är i veckorna det händer saker.

Stackarn

Filip hann ta en tugga av middagen, sen kom dagens intag upp igen. Inte för att han ätit så mycket idag, men ändå. Synd om honom.

Trött, fy fan

Idag var det ingen lek. Årets sämsta ben, första milen funderade jag på att vända. I motluten stack pulsen iväg över 90%, men jag hade inte sprättben. Jag hade skitben. Allt var ett lidande. Tänkte efter ett tag att jag skulle släppa iväg Peter och Micke och hålla min egen fart. Men insåg att det skulle bli en lång(sam) dag så jag bet mig fast på rulle. Det blev 3.47.31 på rulle idag. 150 i snittpuls. Det var en väldigt platt runda idag, inte lätt ändå alltså.
Vet inte varför jag hade sådana skitben. Hade det varit för att jag bara sov 4½ timme med kanske fyra avbrott så skulle nog inte pulsen varit så ivrig. Högpuls och slaktben, ingen kul kombination. Bet mig kvar i de små backar som fanns, även den sista där Micke försökte bli av med oss andra. Ville inte visa tydligt hur kass jag var, även om de ändå visste det.. När Peter drog satt jag på tredje rulle med 160-puls och bad om att han skulle tröttna snart.
Mina sista krafter använde jag till att komma hem. Helt färdig, tjutande ljud i öronen, ben som verkligen värkte och totalslut skalle. När jag duschade så tänkte jag att jag inte skulle sätta mig ner, för då skulle jag nog inte komma upp igen. Men när jag nästan var klar så kunde jag inte hålla mig längre utan satte mig ner. Högst två minuter senare välte jag mot badkarskanten, satte mig upp igen och dunsade åter in i kanten. Slumrade till 4-5 gånger innan jag gav upp.

Nu är det återhämtning, återhämtning och återhämtning som gäller. Förhoppningsvis var denna dag en engångshändelse och inte något som skall bli en vana.

Min plats idag, sist

Skidsändning när det är som bäst

Ser ni skogen? Vi väntar på klungan. Tittar på skog, och väntar. Härligt. Känns tråkigt att missa detta för distans om en timme.

Magsjuka

Klockan är strax efter tre, mina 'pappahormoner' har slagit till och håller mig klarvaken. Filip har nämligen spytt ett par gånger nu i natt. Först kom han in till oss, vilket är extremt ovanligt. Vanligtvis ropar han från sitt rum om han vaknar och vill något på natten. Men nu kom han och jag erbjöd honom att dela kudde med mig. Efter några minuter kröp han mot Ronya och spydde. Skrek lite, Ebbah vaknade och skrek mer, Ronya vaknade och undrade vad som hände. Filip sa bil, och jag förstod att han ville tvätta bilen i handfatet. Alltså tvätta sig själv också. Stackarn. Ronya tog hand om honom och jag tog hand om Ebbah. Bäddade lite provisoriskt med en madrass i vardagsrummet där jag fick Ebbah lugn. Gick sedan och bytte lakan i vår säng. När jag var klar med det så tog jag in Ebbah till sin säng och gick till Filips rum, där han och Ronya var. Då hade han precis spytt ner sig och sin säng. Jag tog hand om sängkläder och pyjamas, Ronya tog hand om Filip. Vi lade oss sedan alla tre på madrassen i vardagsrummet med en hink i beredskap. Filip var givetvis trött och Ebbah pep från vårat sovrum då och då. Efter en stund på madrassen så gick Ronya in till Ebbah så de båda kunde somna om. Jag låg bredvid Filip till han hade somnat. Strax före tre sov han och jag gick in och tittade till tjejerna som sov.
Nu börjar mina ögonlock bli tunga. Allt har varit lugnt en stund nu så snart är det min tur att få lite välbehövlig sömn. Förhoppningsvis hade bara Filip något dåligt i magen som ville ut. Han hade lite ont i magen redan i eftermiddags. Hoppas nu att han och alla vi andra vaknar friska.
Godnatt.