Grattis Filip!

Idag blir han alltså två år. Eller egentligen har ju klockslaget för hans födelse redan passerat och alltså är han redan två år. Det har varit två härliga år. Ser fram emot att spendera resten av mina år med honom.
Igår skrev Ronya något fint Filips födelse och mig i sin blogg.

Snö: check!

Vi hade inte lite snö igår, i natt har det kommit 14 fräscha centimeter extra puder. Grymt skoj för alla som ska köra distans idag. Kan bli lite åt det tuffa hållet. Det brukar alltid komma mycket mer snö utanför stan dessutom. Naturen blir väldigt vacker i riktig vinterskrud.
All snö innebär ju tyvärr att mindre vägar blir omöjliga att cykla på. Alltså tvingas cyklisterna träna på mer trafikerade vägar. Av någon skön anledning blir en del bilister mer aggressiva i trafiken desto sämre förhållanden det är ute på vägarna. Istället för att visa mer hänsyn och tänka på att det är betydligt svårare att framföra en cykel på ett säkert sätt när det är massa snö på vägen, så riskerar dem gärna något liv för att visa vad de tycker om konkurrens på vägen. Det är lätt att vara tuff när man sitter skyddad i ett och ett halvt ton plåt. Något som slår mig, är hur provocerade en del bilister verkar känna sig av oss tunnisar. Tro mig, 65 kilo cyklist vill verkligen inte provocera 1500 kilo plåt som färdas i 90 km/h.
Vi kanske ser säkra ut på våra cyklar, men en liten grop i vägen, kast på någon iskant eller att man snuddar vid framförvarande bakhjul räcker för att skicka en cyklist mitt ut i körfältet. Om alla förstod att cyklister behöver en vingelmån på minst en och en halv meter skulle vi nog slippa alla tuffa bilister, som blåser förbi i 90 bara någon decimeter från våra oskyddade armbågar.
Visa varandra kärlek!

Dagens stream.

Igår blev det visst ingen CX på nätet, synd.
Men idag blir det.
www.vt4.be/superprestigelive.php
14:30 börjar sändningen. Sista chansen nu för Darvell/Nilsson att ta en seger...

En liten bit av Dalarna.

När jag var på väg hem från mamma så svängde jag in på mataffären, handlade ett par saker och skulle bege mig hem. När plötsligt dessa härliga killar dök upp. Så äkta. Så skönt. Massor av nysnö, en öde parkering och en gammal Volvo. Det blir inte så mycket bättre än så här.
Lyssna noga runt sju sekunder in i klippet.

Hörde ni spottloskan som kom flygande ut genom fönstret?

Jag blir uppriktigt stolt.

Så gick det.

Förstår att det har varit ett par tuffa timmar för er nu. Hur gick det för Öijer att cykla, klarade hans knä det?

Jodå. Det gick bra faktiskt. 45 minuter blev det. Det var inte tänkt som någon träning utan mer ett test av funktionen i benet. Tråkigheten var verkligen slående när jag satt där. Trots att jag vilat helt i 12 dagar var det aldrig riktigt roligt. Men det är väl så testcykelträning ska vara bara. Fostrande för både psyke och kropp.
Det gick inte smärtfritt, men det går bra att cykla. Men det tar kanske ett tag innan jag hänger med i distanspassens tempoökningar i backarna.
För att testa lite körde jag några intervaller om åtta minuter. Första intervallen var en "vanlig" där jag satt på ca: 85% av max och hade en kadens på 95-100. Andra och tredje intervallen låg jag mellan 85-90% av max.
Andra intervallen stod jag upp hela tiden och hade en kadens på 60-70, under den intervallen kände jag faktiskt inte av knäet alls. Gissar att det berodde på att vinkeln på knäet inte blir lika stor.
Sista intervallen provade jag om det gick att cykla med lite högre kadens och låg då på ungefär 110 i kadens.

Nu är det nog bara att hålla tummarna för en frisk och hel fortsättning på året och rulla vidare.

Comeback.

Nu sitter jag på denna vackra skapelse i mammas källare. Snacka om glamourös återkomst till cykellivet.

Instruktion.

Vänta nu... nu hänger jag nog inte med. Vad skulle man göra först?