Hemma.

Jag vann! Resten av familjen åkte buss och kommer runt halv sex.

La vie.

Ebbah sover i vagnen, Emily klättrar i fönstret och Filip sitter i mammas knä. Under tiden jag skriver detta somnar Filip. Lyx.

Skit.

Efter bara tre års användande har min sadelväska gått sönder. Finns det någon sadelväska av god kvalité någonstans? Ska det behöva vara så här? Är detta rätt?

Resdagen.

Igår sa jag till Ronya att om jag vaknar tidigt så skulle jag sticka ut och träna på morgonen. Men jag rullade ur sängen halv elva i morse.
Stockholm har sina cykelmöjligheter, men dom är inte lika stora som i andra städer. Och att cykla 30-60 minuter för att kunna träna är inget alternativ för mig med familj. Järvafältet är fint, men jag cyklar helst där på sommaren och inte i mörker. Det jag behövde igår var en väg. Nåja, nog gnällt om detta. Hellas är ju världsbäst till exempel.
Det kommer bli en dryg hemresa, lång, mycket packning och tre vilda barn med oändlig energi. När vi kommer hem kommer Ronya och jag vara halvdöda och barnen kommer vilja springa runt som galningar efter att ha setat så länge på tåget...
Kvart i tre går tåget och halv fem är vi framme i Falun. Först ska vi också åka tåg till tåget, så att säga. Do-do!

Imorgon börjar jag beach 2009. Det blir fett.

Frustrerad.

Det är vad jag är. Och blir när jag försöker köra långa Intervaller här. För jag hittar inget ställe där det går att köra just långa Intervaller. Motorvägen får man ju inte cykla på. Och det är nog den enda vägen i närheten utan massor av stopp..
Det finns nog flera bra anledningar till att bo här, men gillar man att träna cykel så finns det ju bättre ställen.
Nu ska jag äta mat. Och finna ro hos min son, som får trösta mig i kväll. Även om det är kul att vara här, så ska det bli skönt att få komma hem igen.

Filip visar Ebbah Kistas sevärdheter..

Lite så här:

Fast han skrek, så att alla på perrongen fick ta del av hans glädje.
Nu är vi i Kista galleria. Ebbah får välling av mig samtidigt som dom större barnen och Ronya är inne i leksaksaffären.