Halv tio.

Emily är lämnad på skolan, Filip på dagis och Ebbah och Ronya är lämnade ensamma hemma.
Jag lämnar nu Falun. Gissade på en hård dag i sadeln då kroppen inte är inkörd på distans, så jag planerade med dricka och godis idag. Planerade ja.
Ibland är det faktiskt inte tanken som räknas.

Natten blev ingen vilonatt, utan en mysig mardrömsnatt med småbarnen. Nåväl, det kommer nog fler nätter...

Dubbat.

Det regn/snöblandade regn som föll tidigare idag har nu fryst på riktigt ordentligt. Det är väldigt halt, för att inte säga extremt halt ute.
För att klara halkan har jag nu utrustat tävlingscrossen med 40 mm 240 dubbar kraftigt framdäck och lite mer racinginspirerat 37 mm med 106 dubbar bakdäck.



Imorgon är det träningstävling kl.16, jag kommer dock inte. Imorgon är nämligen veckans enda chans till distans. Och jag vill ta den chansen. Jag gillar distansen. Mina ben gillar distans och mitt sinne älskar distans. Jag kör alltså ett pass för att finna lite harmoni.

Ronya..
Tom har sagt åt mig att lägga mig i tid, så det ska jag faktiskt göra nu. Jag går alltså och lägger mig. Och sover. Länge.
God natt!

Äntligen!

Pratade med Darvell idag..

Vi sa väl inget viktigt tror jag. Det roligaste från deras resa måste ju vara att Darvell köpte en 250 gram stor tublimsburk, som han la ner i cykelväskan på väg hem.
Locket gick givetvis upp, så nu var hans vinterjacka fastlimmad i framgaffeln.
Allt är som det ska.

Dagens första.

Nu har ni varit duktiga som orkat vänta så här länge, utan att klaga.
Jag tog morgonpasset här hemma. Sen tycker jag det har rullat på. Marathonpass i tvättstugan avklarat. Nu ska jag bara vika lite och lägga in allt på rätt plats här hemma. Ska försöka ta mig en matpaus nu. Det känns som om det behövs.

Vädret har varit toppen idag 1-2 plusgrader och regn/snöblandat regn. Perfekt träningsväder med andra ord. Min kropp behöver inte vila(från träning), min kropp behöver fostras. Straffas, helt enkelt. Jag har nog gått och blivit lat(are). Så nu ska latmasken drivas ut.

Nu ska Filip tydligen ha min dator. Han ska se på bysssar på youtube. Vem vet, det kanske kan bli en liten Bussmicke av honom.

Det är slut.

Kroppen är slut. Eller så är jag det. Kroppen och jag är två olika väsen, som ni säkert förstår.
Jag försökte plåga kroppen idag. Men den svarar inte längre på tilltal. Det känns som en blandning mellan infektion i kroppen, motivationsbrist och överträning. Har ju kört varannan dag vila och varannan dag träning några dagar. Så benen borde vara pigga när jag väl sticker ut och tränar.
Men kanske är det så enkelt att jag bara behöver mer sömn. Och ännu mera sömn. Och bra sparring. Det som kan lösa alla knutar är givetvis ett redigt distanspass.
Mitt cyklande känns faktiskt väldigt värdelöst nu för tiden, fungerar inte alls som jag vill. Men jag fortsätter att banka huvudet i väggen ett par veckor till.
CX.
Det tar givetvis emot att behöva erkänna detta, men det är skit. Om jag har en enorm tur, så är det skiten innan en fantastisk form. Så passa er!

BESVIKEN!!!!

Kan jag vara annat än besviken? Det är nämligen som så att mitt väldigt nya cykellyse inte fungerar som det ska.
Jag märkte det förra gången jag använde lampan. Bilarna jag mötte blinkade med hellyset rakt i ögonen på mig. Efter ett par tre bländningar började jag bli förbannad. Kollade då ner och såg att lampan var av!
Upptäckte då att den var väldigt glapp. Och det var första gången jag använde lyset!
Klart jag förväntade mig lite mer av en produkt jag betalat pengar för. Jag hittade fram och baklamporna hos den lokala mataffären. 20 spänn paret från butikens fyndkorg.
Ett par varv med eltejp gjorde att lampan fungerade idag. Men ändå, klart jag är besviken!