Okrönte konungen av ordbajseri har skitit i det blå skåpet igen.
Igår sprutlackerade han sin hemsida med sedvanlig bokstavsdiarré.
Som en klok (nåja, han är från Örebro..) man en gång sa..:
"Det finns alltid två versioner av en historia. Oscars version och sen sanningen..."
Jag läste lite om Oscars version av världen igår:
"alla nonchalanta barnfamiljer som kör över folk med sina stora fula barnvagnar. De flesta fattar enligt honom verkligen inte att det finns fler än dem i denna värld. Som om det skulle vara så speciellt att få barn, det är ju f*n svårare att få bilkörkort. Vem som helst kan ju ploppa ut en unge. Nu behöver man ju inte ens vara hone och hana. Det går ju att köra hona hona och hane hane också. "
"Sen fick herr Ekstam förklarat för sig att barnbidraget hade kommit och "man" tydligen måste ut och visa upp ungarna på alla cafér och butiker som finns. Eller ja de barnvänliga i alla fall. Så Oscar bestämde att Maria och han skulle gå till Café Du & Ja. Litet, trångt, mysigt och alldeles fritt från skrikande störande ungar med tillbehör. Perfekt."
Tycker det verkar som "herr Ekstam" behöver ha fler saker förklarade för sig...
Det känns härligt att man har killar som Oscar i sin närhet. Speciellt när man har familj med tre barn.
Men det är klart, Oscar ska ju inte behöva spendera tid med min eller Jens familj. Vi har ju skrikande, störande ungar med tillbehör.
Jag får intrycket att Oscar saknar empati och respekt för andra människor.
Visst, han snackar ofta utan att tänka. Men det gör ju inte saken bättre.
Nåja.
Nog pratat om Oscars version, nu tar vi en titt på sanningen.
Det är inte lätt att ta sig fram med en barnvagn, speciellt inte, om man som vi, har en syskonvagn.
Det börjar redan när vi ska ta bussen in till stan. Ofta "märker" inte busschauffören personer med barnvagn som vill kliva på utan vi får be aset bakom ratten att öppna dörren åt oss.
Skulle han sänka bussen, som han kan, för att underlätta införandet av vagnen så är det en bonus. Har man riktig tur kan man få släpa upp ungar och vagnen för en trappa i bussen...
Bussarna här i stan har plats för barnvagnar och rullstolar.
Men platsen är för liten på många bussar, iaf om man råkar ha en syskonvagn. Ska också någon annan med barnvagn åka med så sticker vår kära vagn ut i gången. Detta gör att om man inte är elitcyklistsmal så blir det trångt att ta sig förbi och råkar man väga några tjog kilo för mycket så kommer man inte förbi.
Så där sitter man och tvingas be om ursäkt för att dom inte kommer förbi. Som om det vore vårt fel att bussarna inte är nog barnvagnsanpassade och för att den där tjocka tanten gillar fika mer än motion.
Väl på stan så måste man, var femte meter, be nonchalanta människor som inte fattar att det finns fler än dem i denna värld att flytta på sig. Efter den tvåhundraelfte "ursäkta mig" börjar man givetvis lacka ur lite.
Och eftersom nonchalanta människor, utan respekt för andra, inte gärna flyttar på sig. Så tvingas man ofta snudda vid dom med vagnen, för att dom ska kunna fatta att man vill fram och förbi.
Inne i affärerna utnyttjas givetvis ytorna maximalt och dom har ofta bara gångar som är så stora som dom måste vara för att också rullstolar och barnvagnar ska komma fram. Står det då någon människa i den gången så förstår ni att det blir svårt.
Ofta går barnvagnsmänniskorna omvägar i affärerna, bara för att kunna ta sig fram.
Nu känner jag att jag pratat nog om detta, dags att byta om och åka till Lugnet för en kall träningstävling i dimman.
