Grattis Sverige, Henrik Öijer finns på Facebook

Det är sant. Jag har äntligen tagit det stora steget in på Facebook. Jag har inte engagerat mig i det hela ännu, men jag registrerade mig idag i alla fall. Så ta och leta upp mig nu. Eller vad man gör. Äsch, sånt där kan ju ni.
Om jag fattat det hela rätt så är Facebook en tävling i att ha flest vänner.
Öijer + Facebook = sant.

Stefan Määttä - I Farliga Nilssons Värld, mot nya projekt!

Efter att Stefan skrev sitt kanske sista inlägg, så trodde många att han försvunnit helt från internet. Men han jobbar på nya projekt. Här är en bild som han skickade från sin arbetsplats igår kväll.

Teletornsvägen

1.6 km hemifrån har jag en backe som, enligt Eniro, mäter exakt en kilometer. Hur bra är inte det? Den heter Teletornsvägen och går från Lugnetleden och upp på Jungfruberget till TV-tornet där. Börjar man vid riksvägen och slutar vid staketet så ska det vara precis en kilometer. Så där kan jag springa och ta kilometertider uppför, och därmed få en uppfattning om hur lång tid Hackmora Bergslopp kommer ta. Så det hade jag tänkt göra på söndag.

MEN. Idag när jag skulle springa, så kunde jag inte springa. Jag visste ju att jag hade träningsvärk i vaderna, men det skulle nog gå över efter lite uppvärmning. Vad som värre är; min rygg smärtar. Inte när jag lever som normalt, lyfter barn och gör annat här hemma. Men när jag sprang. Aj, aj, aj. Uppför gick det att överleva, men på platten var det som knivhugg i nedre delen av ryggen. Utför behöver jag väl inte ens nämna?
Jag brukar hånflina lite för mig själv när jag ser folk som är klädda för en joggingtur, men är ute och går. Då tänker jag att den där stackaren gick ut för att jogga men klarade inte av det. Idag var jag en sådan där stackare. Det var helt omöjligt att springa, trots att jag så gärna ville det. Försökte linka fram efter bästa förmåga i ett par minuter men tvingades inse att det inte skulle gå. Inte idag. Men eftersom jag var ombytt, ville träna och det gick hyfsat uppför så kom jag på den goda idén om att springa Teletornsvägen idag. Så det gjorde jag.
Första intervallen var i ett ganska moderat tempo. Min förhoppning är att klara backen på fem minuter, för då borde jag kunna klara Hackmora Bergslopp på under 15 minuter då loppet mäter 2.9 km. Jag slet mig upp för Teletornsbacken, sista biten är platt och där fick jag slå av rejält på tempot då det högg friskt i ryggen för varje steg jag tog. Kom upp på 5.26. Det finns mer att ge, det vet jag. Så jag gick ner för berget och stack iväg igen. Denna gång tänkte jag att jag skulle försöka ignorera smärtan, och springa på så gott jag kunde. Kom upp på 5.08, med snittpuls på 170. Inte under fem, men inte jättelångt ifrån. Och detta med jätteont i ryggen och betgongvader. Så med fräschare ben och en smärtfri rygg kan jag nog kapa rätt mycket tid där.
Så det kändes i alla fall bra mentalt även om ryggen är en rätt viktig del av kroppen. Misstänker att smärtan uppmkommer eftersom baksidorna på mina ben är i kortaste laget. Min rygg brukar kunna krångla om jag anstränger mig i annat än cykel. Som cyklist har jag sällan ont i ryggen, för jag har tränat cykel och klarar därför att cykla. Men gör jag något annat så kan det komma krypande. Så när jag sprungit min andra, och sista, intervall idag så strechade jag. Och började gå hem. Stannade flera gånger på vägen och strechade.

Väl hemma så badade jag med barnen och strechade lite mer efteråt. Eftersom jag haft problem med ryggen förut så vet jag hur jag ska strecha för att få det bättre. När jag första gången fick riktigt ont i ryggen, och då menar jag konstant jätteont, då kunde jag inte cykla på en månad. Jag kunde alltså inte ens sitta på en cykel och trampa lätt. Det var tider det.
Smärta är kul ibland, men nu har jag inte tid med så mycket mer smärta. Räknar med att träningsvärken kommer försvinna under helgen, så jag slipper ha ont hela nästa vecka. Gäller bara att vara vaksam på ryggfan nu.

Kul blogginlägg

Pontus "Pumpen" Johansson och Thomas "Tysken" Karlsson har nog producerat höstens roligaste, cykelrelaterade, blogginlägg. Helt klart julkalenderinspirerat och det blir nog en riktig storhit i Göteborg.

Frost

God morgon alla, kall morgon här i Falun. Idag igen alltså, hela veckan har ju varit rätt cool faktiskt. Idag har ju tänkt springa, mina vader är dock styvare än någonsin. Så att ha fötterna bakom kroppen är rätt ansträngande, går som en pingvin ungefär. Vaggande gångstil, och fötterna hela tiden framför kroppen. Träningsvärk brukar dock mildras rätt rejält när man blivit varm, så jag siktar på en tur.
Jag vill ju prova på lite nya idrottsliga utmaningar, nu när jag är motionär. Men något jag nog inte kommer prova på, är bingopromenad för hurtbullar. Talar givetvis om orientering. Maken till stillös idrott får man leta efter.

Design av tröja...

Måste ju skaffa mig annat än cykelkläder att springa i, kollar runt lite på vad som finns och fann att man kunde "designa" lite själv hos Nike.
Vad tror ni om denna;


Jag vill ju inte sticka ut hakan allt för mycket...

När det gäller löpning, borde inte lättast möjliga skor vara bäst? Dämpning i skorna är väl till för dom som inte kan springa?

Löparblogg

Det blir inte någon löptur idag, det beror dock inte på att jag har för ont. Som vissa av er kanske tror. Utan det har legat på under förmiddagen, och nu har Ronya åkt till jobbet. Hon jobbar till 21.30, så det blir för sent då tycker jag. Möjligtvis om Ronya får sluta tidigare så att hon är hemma till nio. Då kan det gå.
Men en vilodag efter mina två första löpdagar är nog inte helt fel heller. Och vilar jag idag så kanske morgondagens pass blir bättre.

Jag läser era kommentarer om vad jag bör och inte bör göra. Jag har också förstått att springa på tå sker lättast och naturligast i höga farter. Och att ni tycker att jag möjligen skall putsa på min "naturliga" stil istället för att lära mig något nytt. Men jag har ju ingen stil. Och det sätt som jag sprang kilometertestet på är ju en garanterad skadeteknik. Bättre då att lära mig att springa "rätt" direkt, för att undvika skador och onödigt slitage. Om jag skulle lära någon att börja cykla så skulle jag inte säga åt den att cykla med sadeln på vilken höjd som helst och trampa med hälarna till exempel. Bättre då att ställa in sadelhöjd och visa hur man gör direkt, för att undvika skador och få en bättre upplevelse av sporten.
Igår när jag försökte undvika att ha sträckt framben med hälisättning, så upptäckte jag snabbt att mitt vänstra ben gärna landade med hela foten samtidigt, och min högra fot "tåade" mer. Detta beror nog på att mitt högra ben är kortare än det vänstra och därför får svårare att "nå marken".
Att springa på grus måste vara bra för en nybörjare också, tror jag. Man kan så tydligt höra om man bromsar i steget eller om har driv.

Sist, men inte minst, så undrar jag om ni har några tips på löpare som bloggar?