Problem med bloggen?

Är det några läsare som har tekniska problem med min blogg?
Några har rapporterat några småfel. Men störst problem med min blogg tycks min fru, och därmed också jag ha. När hon försöker gå in på min blogg från sin dator så tappar vi båda den trådlösa internetuppkoppling här hemma. Och det tar en grym tid för sidan att ladda på hennes dator.
Så, är det någon som har några klagomål på min blogg? Annat än över innehållet och utseendet...

Flåsfilm

Gjorde en helmetcam (eller hjälmkamera om ni så vill...) med hjälp av kompaktkamera, hjälm och buntband. Tänkte bjuda er på de klassiska Serparna som vi har här på Lugnet i Falun. Det blev en av de bästa tiderna någonsin och ett årsbästa med ca: 30 sekunder. Men så var det också första gången med tävlingshojen; Rocky 2. Efter det så rullade jag utför den nya stig som Lugnet-MTB bygger och in i Downhillbacken med bland annat stenbranten.
Försök att inte bli allt för upphetsade av mitt flåsande. Uppvärmningen inför filmklippet var av det lättare slaget och blodsmaken var enorm efteråt.

Det var lite skrämmande att se filmen efteråt. Att det går så sakta uppför, trots att det känns som om det går snabbt. När jag skulle utför var jag ju så fylld med mjölksyra att jag knappt kunde hålla i styret, därför tog jag det lite försiktigt.
"Varvet" tog kanska precis sex minuter, kanske kan vara en hyfsad bana för tävlingsträningar?

Fler härliga cykelupplevelser

När jag hade cyklat Falun - Stockholm första gången, i motvind, regn och slutligen också mörker. Kunde inte ta av mig kläderna själv när jag kom fram, för jag frös så. Kunde inte heller ta emot en skål med ris vid matbordet, hade inte kraft nog att hålla upp den i luften. Allt fick ställas bredvid mig. Det tog flera dagar innan jag hade full känsel i alla fingrar igen. Det var härligt. Nästan härligare än den långa cykelturen, längs skittråkiga vägar med mycket trafik.

När jag var på Mallorca och cyklade i riktiga berg för första gången. Minns inte riktigt hur det gick för mig i backarna. Men jag minns pirret i magen inför första backen och hur det var ren cykelglädje i backarna. Det var riktiga berg, och jag cyklade i dom. Nu blir jag ju lite spattig om jag bara hittar på någon grym backe här i närheten också.

Materiell lycka. Jodå, den finns. Att äga en värsting, det är härligt. Det räcker egentligen med någon riktigt grym del att kitta hojen med för att man skall känna ruset. Minns min första värstinghoj. En blå Avanti (årsmodell 2000?) med full XTR, handbyggda hjul och Manitou SX Carbon-gaffel. Den hojen gick som vinterhoj några år också. Förra årets Stevens-MTB var det bästa jag haft. Och nu. Rocky 2, eller min finhoj, för er som inte känner honom vid namn. Vilken skapelse. Det är ingen perfekt hoj, men det närmsta jag varit i mitt liv. Förra året, när jag för första gången åkte på riktigt lätta MTB-hjul. Aldrig mer tunghjul tänkte jag då.
Hojen jag har och tävlar på i år är, enligt mig, sjukt läcker. Jag blir fortfarande glad varje gång jag sätter mig på den.

Min första racerträning i grupp. Så härligt. Nästan som Tour de France på TV. Man delade på dragjobbet, spurtade, attackerade, hjälpte varandra och ställde av varandra. Hade kört långtur runt Siljan två dagar innan, för att vänja mig lite vid hojen.

Alla gånger man hittar en grym stig som man aldrig cyklat förr. Det är inte samma sak om man åker till någon annan plats och blir guidad. Det gäller att leta reda på guldkornen själv för att det skall kännas så där extra bra.

Jag skriver fler upplevelser lite senare, om jag kommer på några.

Studenten

Eller okej, kanske inte riktigt så stort. Men Emily gick ut ettan idag, så vi var givetvis där och firade henne. Nu har hon åkt hem till sin Pappa. Här hemma är jag med småbarnen och Ronya är och handlar.


Om uppehållsvädret håller i sig så ska jag plocka ut finhojen, Rocky 2, idag. Tänkte kanske sprätta till i Serpentinvägen. Skulle vara kul att se om det går något snabbare med den än med min 2.3 kilo tyngre Rocky 1.

Upplevelsesporten cykel

Vad är det bästa du redan har upplevt från cykelsadeln?

Det första jag kommer på är tävlingsminnen, kanske det faller sig naturligt? Solleröloppet 2007 och Finnmarksturen 2008. Två klassiska tävlingar med bra ben. På Solleröloppet var jag plötsligt en av de starkaste cyklisterna i backarna. Hade aldrig tidigare upplevt den formen som jag hade där och då. Att följa med Niklas Axelsson och Viktor Folkesson gick utan större problem, och jag var en av de bästa i Sverige just då.
På Finnmarksturen förra året var jag stark både i startbacken och mot slutet av tävlingen. Att kunna tävla mot och utmana cyklister som normalt är betydligt starkare är en riktigt härlig känsla.

Någon blev då glad över min sena träning

Skulle kolla en skogsväg jag aldrig cyklat på tidigare..
Fann plötsligt en smutsgul Kangoo ståendes vid sidan av vägen och en man med rep runt midjan på andra sidan vägen. Såg då att repet gick via någon trissa och runt ett par träd och andra änden satt i hans bil. Han satt verkligen fast. Och det var ingen grusväg han åkt in på, utan en gräsbeklädd gammal skogsväg. Det har nog inte åkt många fordon där de senaste 50 åren, men där var han.
Han förklarade på god engelska att han var på väg till sjön och hade kört fast. Jag kan lova er att det finns många sätt att komma till denna sjö(Varpan) och många småvägar dit. Faktiskt så går det ju en asfalterad väg runt hela sjön.. Så varför han skulle in just där var för mig en gåta.
- Eeeh beer pfff, sa han och kastade in en tom ölflaska i bilen.
Hur som helst så är jag ju en snäll kille. Och ser jag någon som sitter fast så vill jag ju hjälpa personen i fråga. Frågade honom vart han kom ifrån och han sa Frankrike och pekade på registreringsskylten som det stod F på. Men han bröt inte det minsta på franska, den brytningen är ju tämligen lätt att känna igen. Jag frågade vidare om han var här som turist eller vad han skulle göra i landet. Han sa att han egentligen var på väg till Norge. Men när han hade åkt genom halva Sverige och kom till Norska gränsen så hade han sett priserna i butikerna och vänt. Så nu var han på väg söderut igen. När jag frågade om vad han gjorde just där, på den gräsbeklädda vägen i skogen, så sa han att han hade sett att det fanns camping i Falun på internet. Men han hade inte sett några skyltar, så han skulle sova där inne i skogen. Vid sjön.
Eftersom han inte hade tänkt åka vidare efter detta, så slog jag bort tanken om att ringa polisen för att tipsa om rattfylla.
Vi började, på mitt initiativ, knuffa bilen tillsammans men kom ingen vart. Så jag föreslog att vi skulle försöka gräva undan lite jord framför hans däck så kanske vi skulle få loss bilen. Han tog fram en liten ihopfällbar spade, som han sa att han brukade använda i snön, men nu var det ju ingen snö. Och så grävde vi lite. Vi körde en knuffomgång till utan större resultat. Då föreslog jag att han skulle sätta sig i bilen och jag skulle knuffa. Då började det röra på sig och han körde ivrigt ner i diket på andra sidan vägen. Jag fick faktiskt berätta för honom att det var nog klokt att vrida på ratten och lägga i backen för att räta ut bilen.

Här har han precis kommit loss, stod inbackad åt vänster i bild. När han skulle backa loss från det andra diket så fick jag en dusch med jord på mig. När han var loss kom han och skulle torka ren mig. Med en smutsig bit bommulstyg. Ingen handduk eller något sådant, såg mer ut som ett tygstycke han klippt ut från en T-shirt. Jag försökte förklara att jag ändå blev smutsig när jag cyklade i skogen så det var ingen fara med lite jord i fejan. Men han insisterade och torkade mig lite lätt i ansiktet ändå.
Skön kille. Förrvirrad. Verkade suspekt att försöka gömma sig i skogen, så som han nog försökte göra. Jag började misstänka att han inte alls var fransman också. Med tanke på avsaknaden av den typiska brytningen, och bara det faktum att han talade bra engelska. Bilen kunde ju vara stulen och han någon efterlyst brottsling. Han hade inte direkt turistlooken heller. Eller någon campingutrustning.
En av de sista sakerna han frågade om var om jag visste någon vikingafestival som skulle äga rum...

Det är aldrig försent att börja träna

Det finns de som säger det i alla fall. Så 21.25 kan ju inte vara något hinder för att bli bra. Pusspuss!