Mitt Lida Loop

Var faktiskt inte alls speciellt laddad inför tävlingen. Dålig rygg, dåligt med sömn och sviktande form satte sig lite i huvuduet. Kanske var det bra. Att jag inte var för het, helt enkelt.

Första Loopen:
Förra året så hade jag som plan att inte vara långt framme över startbackens krön. Detta eftersom man drar på sig väldigt mycket mjölksyra när man går på max i en brant backe. Men då hamnade jag istället bland folk som inte kunde hålla rullen på efterföljande motionsspår vilket ledde till onödigt sick-sackande och lucktäppning. Så i år var planen att köra så pass fort att jag hängde med tätåkarna, utan att förta mig. Det var betydligt skönare åkning på motionsspåren i år. Antingen gick det saktare i år eller så var benen bättre. När vi skulle in på första stigen så stressade jag inte utan såg bara till att ha någon duktig cyklist bakom mig ifall jag skulle tvingas släppa så skulle jag då ha någon som kunde hjälpa mig ikapp igen. Åkte i komfort-tempo hela första loopen. Körde aldrig i någon överfart. Släppte ibland förbi mig mer namnkunniga cyklister för att inte vara ivägen.
På ett ställe missade jag precis en stor pinne/stubbe/rot som låg på stigen. Darvell körde på den som flög in i Max cykel, Max bröt sedan, kanske på grund av den pinnen/stubben/roten. På slutet av flygrakan inträffade nog årets otäckaste MTB-vurpa, tack och lov undvek jag cyklar och cyklister.
Sista stigen in mot varvning är det alltid hög fart, det är dags att spräcka fältet lite till och kanske ta ett spurtpris. Förra året försökte jag hänga med och det resulterade i galet syramättade ben ut på andra loopen. I år höll jag istället komfortfart på sista stigen.

Andra Loopen:
När vi gick ut på andraloopen så hade jag sällskap med Jesper Dahlström. Jesper hade dock mer bråttom än mig ut på loopen. Efter första stigen så kom Fredrik "Seglarn" Edin ikapp och vi(mest Fredrik...) körde ikapp Jesper. När vi skulle avsluta ett långt parti med grusvägar och motionsspår så var vi inte så många sekunder efter tätgruppen, då föll Fredrik och Jesper fick åter några sekunder på mig. Sakta men säkert lyckades jag köra ikapp Jesper, men han är stark. Vi växeldrog större delen av andraloopen, men Jesper drog nog mest. Mot slutet av loopen höjde han nog farten för jag fick vika ner mig. Vid varvning ut mot tredje loopen var jag 23 sekunder bakom Jesper och Fredrik var nu bara ca: 10 bakom mig.

Tredje Loopen:
Slutet av tävlingar handlar om att plåga sig så mycket man kan och vrida ur det sista. Iaf för mig. Också för Jens som körde hela sista loopen med kramp och krampkänningar men ändå lyckades bli tvåa. För egen del så höll jag så god fart som jag bara kunde inledningsvis då Fredrik kom ikapp mig. Detta av två anledningar; hade jag släppt förbi Fredrik så hade han nog kört ifrån mig och jag hade blivit lämnad ensam. Och genom att köra fortare igen så kanske Fredrik trodde att jag var starkare än jag kände mig. Och på så vis skulle han inte vilja lämna mig åt mitt öde så snart som möjligt. Fredrik var riktigt stark i de små backar som fanns och jag var flera gånger nära att kapitulera. Lyckades dock, genom att förkorta mitt liv med några månader, hänga mig kvar på hans hjul och vi började sakta men säkert ta in tid på Jesper igen.
Precis när vi skulle ansluta till Jesper så hade jag tappat några meter och då visste jag att jag antingen dödade mig själv igen och gick ikapp eller så var jag förlorad. Så jag slet mig ikapp. Farten slog av lite nu då vi visste att vi inte skulle kunna komma ikapp täten och att placeringarna 8-9-10 stod mellan oss tre. I en backe med fem kilometer kvar attackerar Jesper och vi andra får släppa lite. Jag passerade dock Fredrik och lyckades i ett desperat försök komma ikapp Jesper.
I efterföljande skogspartier tappar jag lite på Jesper. När vi skall åka utför och komma ut på de långa grusvägarna in mot Lida så gör jag ett regelrätt självmordsförsök och ansluter till Jesper genom att släppa bromsarna helt och chansa på att gå ikapp i utförskörningen. Hade jag inte kommit ikapp så hade Jesper säkert glidit ifrån mig och Fredrik hade kunnat ansluta till mig igen. Nu kunde dock jag och Jesper få till något som liknade ett samarbete in mot avslutningen där Jesper var starkast.
Jag var 9:a efter första loopen, 9:a efter andra loopen och 9:a i mål. En ovanligt jämn serie för att vara mig det.

Sorry för den långa texten. Tubdäck är skitbra i stökig terräng.

Matthias Wengelin idag

Jag lägger inte upp bilden så den syns, för det finns kanske känsliga besökare. Känsliga besökare bör kanske inte heller läsa vidare...
Om ni klickar på följande länk så får ni se en bild:www.henrikoijer.com/Wengelin.jpg
Jag har fått en rapport från Matthias som idag svimmade när han skulle försöka äta frukost. Han säger att antingen kedjan hoppat eller så var det en pinne som satt fastkilad i bakväxlen som orsakade det. Pinnen kan ju också ha hamnat där i vurpan.
När Matthias satte sig upp så rann blodet redan i ansiktet från bland annat det spräckta ögonbrynet och hans ena nagel hängde och dinglade. Han resonerade då att det var lika bra att dra av den innan han började känna smärtan.
Fyra stygn blev det i ögonbrynet, ett stort hål på knäet också som läkarna inte kunde sy ihop. Tydligen kunde man se en sena i hålet.. Dessutom rejält skrapad på bägge armbågarna och ena axeln.

För Niklas Gustavsson befarades det en spricka i båtbenet så han har fått gips "för säkerhets skull".

Hoppas nu att ni redan hade ätit frukost när ni läste detta.

Ni har väl inte missat denna film från Lida Loop?

Jag syns från ca: 50 sekunder in i klippet. Bara så att ni vet.

Bilder och mer resultat från Lida Loop

Foto: Kristina Öijer
Starten har gått och Oscar Ekstam och Calle Friberg är op kop. En riktig Oscar-backe de har här i Lida.


Foto: Kristina Öijer
Där inne i smeten är jag, inte först, men långt ifrån att vara sist.


Foto: Kristina Öijer
Täten går ut på den andra loopen.


Foto: Kristina Öijer
Andraklungan går ut på andra loopen, de körde senare ikapp täten.


Foto: Kristina Öijer
Och här kommer jag, som idag testade något nytt. Nämligen att skita i alla stresspellar och hålla mitt egna tempo.


Foto: Kristina Öijer
Täten på väg ut på tredje och sista loopen.


Foto: Kristina Öijer
Magnus Palmberg korsade mållinjen först av alla idag. Eller först av alla som körde alla tre loopar kanske skall sägas.


Foto: Kristina Öijer
Spurten om bästa förlorarplaceringen.


Foto: Kristina Öijer
Däcklöse Mattias Nilsson kommer i mål som sjua. Han var loss med Magnus Palmberg när punkteringen kom och fick därefter cykla sju kilometer utan framdäck. Han sa dock att det gick grymt bra i leran.


Vinnaren och fyran ser lite fundersamma ut.


Mattias hjul. Helt rakt, fullt i lera och bara en buckla hade fälgen fått.


Så här ser fingerkramp ut. That's hot.


Målområdet strax innan jag lämnade platsen.


Vingel och mingel, trötta cyklister ljuger ikapp om dagens utmaning.


Resultatlista herrar elit på Lida Loop.


Resultatlista damer elit på Lida Loop. Alexandra Engen såg ut att gå mot en säker seger när hon blev trött(?). Tappade placering efter placering i slutet. Men det blev en spännande damtävling, också.

Inte mycket batteri kvar i datorn nu så jag lär avsluta det här. Vi är strax i Enköping. Mobilt bredband är skoj på resor. Vi hörs!

Resultat Lida Loop

1. Magnus Palmberg
2. Jens Westergren
3. Lars Bleckur
4. Mikael Salomonsson
5. Magnus Darvell
6. Calle Friberg
7. Mattias Nilsson, utan framdäck sista 7 km.
8. Jesper Dahlström
9. Henrik Öijer
10. Fredrik Edin

Matthias Wengelin gjorde en jättevurpade när vi skulle av asfalten på ett ställe och drog med sig Niklas Gustavsson. De båda attackerade av asfalten och Wengelins kedja rappade till. Wengelin skrapade sig rejält och första rapporterna säger att Gustavsson fått en spricka i handleden. Det såg riktigt otäckt ut då det var riktigt hög fart.
Själv är jag nöjd. Det har inte känts så bra i veckan men cykeln gick som ett skott. Utförligare rapport och bilder kommer.

Mitt revir

Har precis varit ute och märkt ut mitt revir på Lida Loops bana. Håll höger i lerhålet. Cykeln går grymt bra i den här terrängen. Vi hörs!

Raceday

Ryggen är fortfarande inte på min sida. Tur att det bara är 65 kilometer MTB som gäller idag. Jag, pensionärerna, några från roliganklubben, danmarks stora damhopp i Lida Loop och en som ser ut att ha skippat nattsömnen sitter vid frukosten. Dags att bli farliga. Pepp!