Mer cross.

CX måste vara en väldigt bra bantningsmetod, då jag tappat 1.7 kilo sedan igår morse. Med tanke på att det är tävling också idag känns det lite oroande..

Att Emil kunde vinna igår var väl inte så överraskande. Han är väl den tävlingscyklist i Sverige med bäst teknik. Dessutom är han grym på korta tävlingar. En timme är relativt kort i cykelsammanhang.
Och snön och isen igår gjorde att det blev än mer teknik och mindre powercykling.
Foto: Grahns.se

Idag får han stå långt fram i starten också, och blir givetvis glödhet i kylan.
Vi får se om Jens gör som senaste tävlingshelgen, kör långsamt på lördagen och jättesnabbt på söndagen. Och Fredrik kanske har limmat lite bättre till idag...

Idag när jag vaknade för sista av dom trehundrafemtioelva gångerna så frågade vi Emily hur kallt det var ute. Det var fem minus komma åtta grader.
Ronya säger ibland att samarbete är A och O. Emily frågar varje gång vad A O är för något. Trots att hon fått det förklarat för sig några gånger.
Ronya försökte då förklara:
- Om jag säger att Philadelphia är A och O så betyder det att Philadelphia är väldigt viktigt, sa Ronya.
- Jaha, sa Emily.
- Så om jag säger att samarbete är A och O, vad menar jag då? Frågade Ronya.
- Philadelphia, svarade Emily.

Häpp!

Sovdags.
Resultat och ett litet referat från dagen finns på www.cxcupen.se

Det blev ett annorlunda lopp..

Dom tre som tagit 10 av 12 pallplaceringarna hittills i cupen blev nu 4,6 och 7:a.
Istället var det MTB-proffset som visade god teknik och fart och kunde vinna.
Mattias Nilsson blev tvåa och Löfgren trea.
Fyra Darvell och jag blev femma. Spurtslog Jens, så där har jag nu ett rejält mentalt övertag i spurterna..

På första varvet var jag grym. Sen började kroppen att bromsa mig.
Fredrik E kavlade däcket och Darvells sadelstolpe lossnade lite så dom kunde jag passera.
På slutet kom dock Darvell ikapp mig och Jens. När han attackerade hade jag tyvärr inte mycket att svara med. Trodde också Jens var förlorad men så drog jag igång spurten och kände att chansen fanns där. Och jag tog den.
Många frös, en del vurpade.

Själv så frös jag mest om ögonen..
Från andra varvet såg jag dimmigt. Försökte värma ögonen med händerna lite då och då men det blev aldrig bra. Annars frös jag inte så mycket.

Nu har cupen alltså sett fyra olika segrare på fem deltävlingar, det är lite kul.
Kanske Nilsson vinner imorgon? Eller Löfgren på hemmaplan?

I veteranklassen blev det seger för Janne Jakobsson i ett spännande lopp där Stefan Carlsson länge såg ut att ta hem segern. Men på sista varvet fick han se sig passerad.

I damklassen hade Angelica Edvardsson och Kajsa Snihs sällskap nästan hela loppet men mot slutet lyckades Kajsa skaka av sig klubbkamraten.

Nu ska jag nog äta lite, och invänta resultatlistor så jag kan göra poängtabeller.

Tjoflöjt.

Klassiker.

Detta blir en klassiker.
Sitter i mitt fina tält nu och myser.

Ice ice baby!

Och idag är det inte lite is. Tror dock det inte är lika farligt på lugnet. Och snart kommer solen upp och värmer lite. Men som det ser ut nu, så tar jag mig inte cyklandes till Lugnet utan dubbdäck.
Oavsett väderutveckling och underlag på Lugnet så kommer det bli en minnesvärd crossdag.

Pappa.

Dags att bli lite personlig känner jag.
Idag följde jag med mamma och hennes sambo till min fars grav för att tända ljus.
Det är sällan som jag besöker graven. Behovet finns inte riktigt där inom mig.
Men jag var faktiskt där för tre veckor sedan också, annars brukar det kanske bli en gång per år eller något i den stilen.
Han dog, natten till tisdagen, den nionde februari 1988.
Vad jag har hört, så vann han skidtävlingar både på lördagen och söndagen innan. Så han var väl troligtvis i ganska god "kondition" då han dog.
Det kom plötsligt under natten. Han blev 39 år.
Jag minns att jag vaknade av skrik. Det är inte mycket jag minns från min barndom, han dog innan jag fyllt sex år. Men jag minns den natten.
Jag minns också andra saker.
När jag cyklar förbi timmerhögar eller känner lukten av timmer så tänker jag på honom. Han var skogsarbetare. Några gånger var jag med i skogen.
Skidåkning är också något jag förknippar med honom. Minns hur han var borta i flera timmar när jag var liten. Mamma förklarade vart den stora och den lilla visaren på klockan skulle peka när han skulle komma hem. Timjagare.
Minns också hur hans skägg stack mig när han skulle pussa mig godnatt.



När jag slutar cykla ska jag åka vasaloppet. I fäders spår...
Det kommer nog gå bra, jag har ju vunnit min enda skidtävling.
Siktar på seger igen, jag har ju överkroppen.

Hjältarna.

Ekstam, Darvell, Nilsson och med cykel, Peter Almlöf. De tre utan cykel har slitit hårt i k kylan. Fy fan.
Men nu ger dom upp för dagen.
Det låg en del snö där uppe. Peter sa att det var cykelbart, men givetvis tungtrampat.
Det blir nog ballt imorgon.