Innebandybloggen.

Igår var jag och Filip "huliganen" på innebandy med Christian Teledahl.
IBF Falun mötte Helsingborg, ett ganska lätt byte vanligtvis. Och mot slutet blev det också lätt. Falun malde ner dom. Även om det var lite spännande ett tag.
Christian har VIP-biljetter så vi satt bland före detta Faluspelare och annat.
Henrik Olsson, som tidigare skrivit livstidskontrakt med Falun, satt där och hade feberfrossa. Frågade sina kamrater om det var varmt eller kallt. Och klagade på att han frös fast svettades..
Det är nackdelen med att vara på platser med mycket folk.
Lätt att bli smittad.

Hur som, dom lirarna pratade lite om Johannes Skog, som är en av Faluns bästa spelare. Och nämnde hans blogg. Roligast var tydligen ett inlägg om 10 spelare som måste få chansen i landslaget.
Så idag googlade jag fram hans blogg, och den var ganska underhållande.
Den ligger nu på min lista över sidor att besöka varje dag.
Johannes Skogs blogg.

Jag har ju själv spelat innebandy i några år och vill börja spela lite igen när jag lägger av med cyklandet.
Den långa karriären avslutades på topp. I startfemman, i förstafemman, i powerplay och boxplay och med i toppningar.
Rätt fin vändning av mina tidigare, usla, innebandyår då jag istället spelade i sistaformationen och blev bänkad varje toppning.
Men plötsligt hände det. Efter 4-5 år på bänken blev jag bra.
Tyckte tränaren.
Minns framförallt en match som vi förlorat mot Leksand, tror det blev 4-6 eller 4-7 i matchen. Alla givetvis mycket besvikna, så också jag. Kände att jag inte presterat som jag borde. Att förlora är inte kul.
Tränaren sa några korta ord till oss alla.
Sedan satte han sig ner bredvid mig och öste beröm över mig och sa att jag spelade jättebra och att jag utvecklats enormt mycket.
Det har jag med mig än idag. Fin stund.
Borde kanske ha fortsatt med innebandyn istället. Spelat i IBF Falun och fått en lön. Istället för att frysa arslet av mig på svinkalla träningar och tävlingar i regn, snö och slask.
Innebandy är en riktig lyxsport.

Även om jag slutade på topp så är jag inte på topp nu.
Skulle nog bli bänkad i vilket lag som helst. Det som jag har, som är bättre än dom flesta innebandyspelarna, är väl fysiken. Att kunna springa en hel match är nog bra.
Tekniken kommer nog tillbaka efter lite lekande.
I något år spelade jag innebandy med Falu CK också. Det var kul, men inte så mycket innebandy. Mer än att vi hade klubbor, bollar och försökte göra mål. Jag sjönk snabbt ner till bästa grisbandynivå.

Nog jiddrat.
Här kommer några bilder från igår:

Första perioden gick bra. Filip härmade domarens pipa med sin bästa falsettröst och gillade att klappa händerna.


Spännande värre.


-Sätt dig ner din illaluktande Helsingborgare, och täpp igen truten innan jag gör det åt dig.


Här ska Filip in och ge domaren ett par goda råd.

Problemet.

Det här är kanske inget problem för Karl Svensson, sittandes i favoritfotöljen där hemma i sin Faluröda stuga med vita knutar.
Problemet är nog faktikst inget problem för dom flesta i landet.
Men som cyklist är det ett stort problem. Det är i varje fall vad jag intalar mig själv.
Någon dag hade ju varit okej kanske.
Men jag har inte pissat blankt sedan Bockstensturen, sista helgen i augusti.
Inte så jävla konstigt då att resultaten uteblir.

Alla cyklister vet att det gäller att pissa blankt om man vill vara med i matchen.
Jag har alltså pressat gult i två månaders tid.

Snacka om att ha problem.

Urin ska ju vara gult kanske någon som läser detta tänker.
Men det ska det inte vara. Inte när man tränar, inte före man tävlar.

Pissar man inte blankt innan start kan man lika gärna sätta sig i bilen och åka hem igen. Jag vet inte vad jag ska göra för att åtgärda detta problem.
Drick mycket vatten kanske någon tänker tipsa mig om nu...
Tror ni verkligen att jag inte har provat det?

Min kropp är kaputt.


Nu ska ni inte deppa ihop bara för att jag är döende.
Lyssna (och titta) på kvällens hit istället så blir ni lite gladare igen:



Tack för kameratipsen förresten, har ni fler så fyll gärna på föregående inläggs kommentarer. Jag visste väl att det fanns några fotonördar där ute bland alla cyklister. Är man prylbög så är man, antar jag.

Hjälp mig.

Jag vill ha en digital systemkamera.
Men vilken ska jag ha?

Då jag ska skjuta mycket cykelbilder, så lär det vara en rapp apparat.
Givetvis ska snorungarna också plåtas, och dom sitter ju inte direkt heller stilla.

Vilken kamera är snabbast och bäst?
Utan att vara dyrast.


Nu ska jag och dom äldre ungarna gå till affären.
Sen ska jag skriva om ett problem som jag har. Har velat ventilera detta stora problem länge. Men nu har jag inte tid.
Hejdå.

God natt.

Eller god morgon om ni inte läser detta innan ni lägger er.

Ibland håller jag käft.

Bloggar är bra verktyg för att få ut sina tankar, åsikter eller bara lite provocerande skitsnack.
I en blogg törs många kläcka ur sig åsikter som dom aldrig skulle våga klämma fram öga mot öga med någon.
Jag skriver ibland vad jag verkligen tycker om någon eller något. Men oftast håller jag truten. Speciellt när det gäller cyklister eller cykelrelaterade frågor.
En stor anledning till det är CX-Cupen.
Min önskan är ju att alla cyklister ska gilla den och tycka det är kul på tävlingarna. Om jag tex. skulle skriva att någon är ett miffo så tror jag inte denne person skulle gilla cupen så speciellt mycket.

Just nu skulle jag vilja kapa en grupp cyklister vid fotknölarna. Men det skulle ju se väldigt dåligt ut. Då skulle ju dom kanske tycka att jag är elak och säga att jag är ful.
Eller något annat hemskt.
Nä, jag ska fortsätta att le och nicka glatt.

Så där ja. Skönt att få skriva av sig lite.
Men vissa verkar då inte ha någon självdistans alls. Tror att dom är något som dom verkligen inte är. Ligg lite lågt, tack.


Förresten, alla utom en har tydligen glömt att kommentera filminlägget.

Träningstävling

Idag har jag kört en träningstävling.
I första heatet körde först Bleckur och sedan Nilsson så fort att jag blev kissnödig i ryggen. Hängde med hyfsat ett tag, men fick sedan vika ner mig efter ett par varvs slit. Starka killar det där.
När jag körde heat ett kom jag på att film vore fränt.
Så jag hämtade några buntband och fäste mobilen fram på hjälmen...
Första försöket blev förstört för att en inställningsknapp hade blivit intryckt så den filmen var kass.
Jag stannade och gjorde ett nytt försök.
Tyvärr blev kameran(nåja, mobilen..) lite för mycket nedåtriktad.
Sista varvet följde jag från sidan, då var det lättare att filma.

Trailer

Längre mobilfilm kommer..