Här en bild på Magnus Palmberg från SM. Jag postade den i en tråd på
HappyMTB, men sadelpositionen förtjänar ett eget inlägg i min blogg också.
Som ni kanske ser så har Palmberg vänt på sin sadelstolpe med setback och tryckt fram sadeln så långt det går. Troligtvis den elitåkare med extremast sadelinställning. Men också den snabbaste på SM. Jag vet att Magnus Darvell också har kört med bakåtvänd sadelstolpe, tror dock inte att han hade sadeln så långt fram det gick också. Under SM körde Darvell på en reservstolpe, och blev därför bara trea? Eftersom reglerna för MTB är så få så finns till exempel ingen regel som reglerar sittställningen, som det gör för landsväg där sadelspetsen måste vara minst fem centimeter bakom centrum av vevlagret. Så på MTB är det fritt fram att testa lite nytt. Själv har jag aldrig setat så extremt som Palmberg. Men jag kan ärligt säga att jag har testat att vända ett par stolpar. Det gäller dock att man har lite tur där(eller skicklighet..) eftersom de flesta stolpar inte kan justera sadelvinkeln tillräckligt mycket. Så vänder man stolpen så kan man oftast inte få sadeln vågrät.
Själv "hittade jag rätt" för flera år sedan. Jag upptäckte nämligen att när jag var i
kalasform så hamnade jag framme på sadelspetsen. Det fick mig att fundera på om inte sadeln borde vara längre fram. Dels för att jag skulle sitta skönare när jag var i form. Men också verkade jag ju vilja sitta långt fram när jag körde riktigt fort. Så efter det har jag alltid haft sadeln långt fram. Ibland så långt det gått. Kör aldrig sadelstolpar med setback och har sadeln nästan längst fram.
Tempocyklister och MTB-cyklister vill gärna sitta långt fram. Men det är också en aning mer ansträngande. Vill man sitta bekvämt så är en sadelposition längre bak att föredra. Kanske är det därför (tillsammans med regelverket..) som landsvägscyklister inte har lika extrema sittställning?
Hur sitter ni, och hur har ni hittat till er inställning? Har ni några åsikter om vad som borde vara bra?
