Här är det strax dags för frukost och Greta Gräs har redan aviserat att hon är klar med gräsklippningen. Så skönt med en liten hjälpreda här hemma. Solen skiner och det ser ut att bli ännu en härlig försommardag.
Jag har fått hem en hel del nya prylar från Garmin och passade på att filma en "unboxing" video där jag visar vad som fanns i leveransen. Om du är nyfiken så finns videon här nedan:
Det är så kul med lite nya prylar och jag tycker det ger lite extra energi såhär inför sommaren.
Igår kom jag ut och cyklade med sällskap en dryg timme innan jag vände hemåt igen. De skulle cykla fem timmar och jag ville bara vara ute ett par timmar. Det var skoj att komma ut och att jag kände mig lite pigg i kroppen igen.
Denna vecka har annars varit allt annat än pigg. Efter loppet i söndags så har jag känt mig riktigt sänkt och faktiskt vilat måndag, onsdag och fredag. Så att benen var pigga igår var ändå rimligt. Jag hade tänkt träna i onsdags också men jag satt mig på cykeln, började trampa och klev av igen. Så tungt har det känts denna vecka.
Så det blir inga tio timmar träning men jag är glad att jag duckat ett möjligt sjukuppehåll genom extra vila och känner mig redo att tackla juni och sommaren på bästa vis. Faktum är att jag har tränat 3 timmar och 35 minuter denna vecka men med lite god vilja så ska jag nog kunna skrapa ihop två timmar till idag.
Tisdagens träning var bara 38 minuter lätt men torsdagen bjöd jag kroppen på ett Zwift-race. Det slutade faktiskt med vinst så även om kroppen känts väldigt tung och sänkt så finns det lite kraft i benen vilket bådar gott. Jag slog till med årsbästa i enminutswatt med 620 watt i slutet av loppet.
Idag kommer mina äldsta barn hem från deras studentresa till Rhodos. Ebbah åkte som ett barn och kommer hem som myndig då hon fyllde 18 i torsdags. Det är mycket som händer kring äldsta barnen just nu. Båda tar studenten om ett par veckor, det är en flytt på gång, körkort ska fixas och det ska börja jobbas. Det är häftigt att få vara med om den livsresan som de gör.
Nu är det dags för frukost här, sedan ska jag fortsätta pilla på nya prylar, träna och njuta av sommardagen. Tack för att du läste, ha det bäst så hörs vi snart igen, hoj!
Efter att ha sett fram emot loppet så blev jag dagen innan väldigt osäker på min medverkan. Anledningen var att mitt växelreglage helt hade gett upp. Det fungerade på passet innan men när jag skulle packa in cykeln i bilen på lördagskvällen så var det helt livlöst.
Jag bytte batteri i det utan framgång. Jag återställde växeln utan framgång. Växelknapparna gav inget utslag och AXS-knappen verkade inte heller fungera och lampan lyste aldrig. Men i appen så stod det att reglaget var kopplat och att batteriet var bra. Det stod så även om jag tog ur batteriet... Eller när jag lämnade reglaget i bilen, cyklade några hundra meter bort, återställde bakväxeln och kikade i appen igen.
Det var som att bakväxeln och appen inte hade förstått eller vägrade inse att reglaget var dött.
Jag la ut inlägg på Facebook och Instagram i hopp om lite hjälp eller att någon kunde lösa ett reglage på plats vid Lida friluftsgård. Fick några goda råd men det var mot krånglande reglage, inte döda reglage.
På morgonen så började jag åka vid 06 från Maria på Skoghall. Mot Lida ändå och jag tänkte att någon kanske hinner se mina inlägg på morgonen och svara. Annars var planen faktiskt att åka norrut till Falun från Örebro. Att inte starta Lida Loop. Ingen mening att åka till en tävling och inte kunna tävla, då har jag andra saker att göra hemma i Falun... Träna till exempel.
Jag stannade på en mack i Karlskoga. Kollade igenom sociala medierna, testade allt jag kunde med bakväxeln igen. Hade läst igenom allt om SRAM och frågat Chat GPT utan att finna någon lösning. Funderade på hur jag skulle göra, om jag skulle åka hem eller chansa på att åka till Stockholm ändå.
Bestämde mig där och då för att åka till tävlingen. I värsta fall så fick det bli single speed.
Jag kom till Lida med ganska god marginal till start. Kunde sätta ut min langningspinne med flaska vid utgången till loop 2. Frågade utställare och Team om det var någon som kunde fixa- eller hade ett extra reglage. Fick ett tips om att fråga min vän och speakern Oscar, han hade nog en cykel med sig. Jag hade faktiskt tänkt tanken själv, att han brukar ha med sig en cykel. Så jag letade upp honom och frågade. Han hade med sig en cykel han skulle sälja men den potentielle köparen hade inte hört av sig. Han sms:ade igen och sa att jag kunde komma tillbaka en stund senare. Så det gjorde jag.
När jag kom tillbaka så hade köparen fortfarande inte hört av sig så Oscar lånade ut sitt reglage till mig!
30 minuter kvar till start och jag kunde växla igen.
Starten går uppför en brant backe. Alltså pang och direkt uppför. Jag kom upp och kunde avancera något på efterföljande motionsspår. Det är ju inga elittakter längre men det går att gneta lite fortfarande. Benen var bra. Jag gör några omkörningar där det blir bredare och plötsligt så bromsar alla in och det blir ett stopp för en smal passage. Sen dras det ut på riktigt och blir lite jobbigare efter det.
Jag hamnar i någon grupp, en av cyklisterna slår i sin pedal och ramlar mitt framför mig och jag kör på/över honom (kika 17:52 in i videon nedan). Han är okej och kommer sedan ikapp oss igen efter bara några minuter. Hur stark!? Det sträcks ut, någon kommer ikapp och någon körs ifrån. Som det brukar vara.
Även om benen är bra så tycker jag att pulsen är lite extra hög. Kanske är det värmen? Kanske är det bara att jag har bra ben och kan ta ut mig? Men jag väljer att inte dra om jag inte blir "tvingad". Mot slutet av loop 1 så börjar jag tappa lite pang-pang. Varvar ändå som fin-fin 33:a och som 2:a i H40.
I utgången på loop 2 så har jag inte mycket ork. Får släppa, gnetar typ ikapp, släpper igen. Blir passerad, får lite fart, släpper igen. osv. Någon mer kommer ikapp, jag hänger på och släpper sedan igen. En liten grupp kommer ifatt mig och ut på grusvägarna är vi fem man. Perfekt ju och framför oss sitter cyklister 2 och 2 eller ensamma. Men det som händer är att jag släpper från rullen. Noll pang i benen. Ingen ork.
Det där blir sedan samma visa om och om igen. Passerad och ingen ork. Kan inte hålla folks rulle. Kroppen känns bedrövlig, benen gör ont, armarna gör ont och jag kan inte cykla i skogen. Ingen fart alls.
Varvar efter andra loopen som 52:a och 6:e H40.
På tredje loopen, med massor av stig, är tempot ännu lägre. Jag är ett rundningsmärke och får hålla höger, hålla vänster och bara flytta mig så att folk kommer fram och förbi. Det var väldigt längesedan jag tappat såhär mycket och känt mig så kass på en tävling. Kroppen bara stängde av och ville inte mer. Men jag tar mig runt och kör i mål. Kom till målet som 119:e cyklist och 29:e H40.
Väl i mål så är jag helt tom, helt slut och kroppen värker. Jag tar mig lite efterloppsmat, sätter mig i skuggan och äter den och glor på cyklister. Prestationsmässigt och resultatmässigt ett riktigt bottennapp. Det är väldigt vanligt att jag blir sjuk i maj, när pollensäsongen är igång på allvar och jag tar ut mig på lopp. Jag har varit lite rädd för att det var vad som skedde där men än så länge så håller jag mig frisk, om än med en skum känsla i kroppen fortsatt.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det var som hände där i skogarna, kanske var det en kombination av flera saker. Oavsett vad så var det ett lopp och det kommer fler lopp.
Lida Loop är en fin tävling och maten efteråt var god. Det mesta fungerade bra men det var väldigt mycket stig på slutet för en trött cyklist. Kilometerna tycktes aldrig ta slut.
Här nedan har ni min video från loppet och om du vill så kan du se hela tävlingen.
Stort tack för att du läste. Stort tack till Oscar för lån av växelreglage. Stort tack för alla som hejade på mig på tävlingen!
Igår så kom jag ut på tre timmar och 14 minuter gravel-cykling. Någon slags panik-träning inför torsdag då jag ska köra 135 km SWE-Cup gravel i Åsenhöga. 135 kilometer är långt och mina pass brukar vara rätt korta så det ska bli intressant.
Just i Åsenhöga så vet jag inte om jag har varit innan heller, annars brukar jag ha varit på de flesta orter där cykeltävlingar går så det blir en bonus att få se lite helt nya omgivningar. Om någon vill samåka eller har en plats i ett rum så hör gärna av er, jag har inget bokat och kör ner själv annars.
Så träningen igår var en slags förberedelse inför torsdagen men också en stark start på vad som ska bli en bra träningsvecka. Förra veckan blev nämligen inte alls så bra sett till träningsmängd då jag var iväg på konferens onsdag-fredag. 6:46 fick jag ändå ihop så det är ju nästan en timme om dagen i snitt.
På konferensen så blev det två pass löpning så träningsvärken gjorde sig verkligen påmind i slutet av veckan. Dessutom så höll jag i ett träningspass med kollegorna, riktigt kul att jag fick göra det. Även det gav mig träningsvärk i överkroppen så fredag-lördag där så hade jag träningsvärk på många ställen...
Det är så skönt att vara på en arbetsplats där träning och aktivitet prioriteras in i en konferens.
I fredags så körde jag lite Zwift på eftermiddagen/kvällen och träningsvärk till trots så höjde jag mitt VO2max till 66. Positiv trend också som jag såklart hoppas att den håller i sig.
Något sliten efter konferensen kanske? Jag sov i alla fall 9½ timme natten mellan fredag och lördag. Det minns jag inte när det skedde senast. Välbehövligt och skönt.
I lördags så var jag ut, körde ett generellt lätt pass men med ett varv uppvärmning och ett varv hög fart på Kilenegården på Hammarö.
Jag klippte ihop några video-klipp från cyklingen i lördags och jag putsade KOM-tiden på cykelspåret:
Tillbaka till mer närtid så var det chokladbollens dag igår, jag bad Frida att göra chokladbollar och hon var inte sen på att tacka ja. Playboy-cykeln används och jag är fortfarande lika nöjd och glad över den.
Cykelstället som jag vann på Billingeracet har också kommit till användning. Nöjd över det också. Här används det vid cykeltvätt.
Om du missade det så filmade jag Billingeracet som du kan se i sin helhet här nedan:
Ja, det var väl lite av vad som hänt senaste tiden. Nu ska jag jobba och sedan har Frida dans och jag möte med byföreningens styrelse i kväll. Jag ska också börja packa lite inför SWE-Cup gravel (cykelbyxor!) och städa lite här hemma.
Jag bytte däck från landsvägsdäck till gravel-däck igår innan cyklingen och gjorde då så att det blev slanglöst. Tyvärr så verkar luften läcka lite sakta ur bakdäcket så det där behöver jag lösa... Helst förra veckan.
Tack för att du läste på återhörande inom kort igen. Tack också till er som gillar och kommenterar mina inlägg, det värmer när ni visar att ni sett och läst. Ni som varit i Åsenhöga och cyklat får gärna skicka era bästa tips och erfarenheter därifrån.
Första loppet med veteranlicens, inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag har noll koll på vilka dessa konkurrenter är i det stora startfältet utan jag försöker såklart bara ta mig så snabbt som möjligt till målet.
Seedningen är ändrad till i år och man ska själv placera sig i ett startled. Baserat på vilken startgrupp man tillhör i Cykelvasans seedning. Jag stod i led 1 på Cykelvasan och valde led 1 här. Det finns ett led 0 också för topp 20 + 10 åkare med bra resultat.
Jag tyckte att benen fungerade bra ut ur starten, efter bara en kort bit så är det en skarp högersväng med en liten "genväg" i. Den genvägen har jag kört förr med gott resultat. Nu var det som att alla hade sett min video från senast så det blev trångt och jag tappade på den. Ganska snabbt kommer första stigpartiet och det känns som att det finns hur många snabba cyklister som helst med tanke på hur många som är före mig. Trångt och lite långsamt till en början och sedan dras det ut. Gång på gång.
Jag gillar verkligen Billingeracets bana men jag gillar också en rejäl startbacke.
Lite oväntat så märker jag efter 8-10 minuter att vi närmar oss den gigantiska tätgruppen. Jag lyckas precis ansluta till den innan vi ska in i nästa skogsparti med trängsel och köande. Det är en del tekniska partier på Billingeracet men jag tycker ändå att jag tar mig fram bra i skogen. Inte bäst men inte heller sämst. Tacksam för Stolla-handtagen och att min arm/hand fungerar att tävla MTB med igen.
Banprofilen på Billingeracet börjar med några kilometer platt, sedan en jättelång utförsåkning ner från Billingen. Där snurrar man sedan runt på en massa stigar och efter ganska exakt halva loppet så är man påväg uppför Billingen igen.
Fram till backen så tycker jag att det är intensivt, man kommer ikapp och blir ifrånkörd om vart annat. Många verkar ha bra pang i benen men jag känner mig trygg i min egna förmåga och att benen känns med på noterna. I backen upp till Billingen så stabiliserar sig loppet.
Plötsligt så är man bara där man hör hemma så att säga, slut på hets och jakt utan nu har man hamnat med några och det är bara att gneta på. Vi är väl mestadels en trio men ibland en kvartett ut på andra halvan av loppet. Blivande H40-vinnaren Micke Eriksson ska ha cred för mesta dragjobbet.
Jag känner mig fortsatt ganska bra i kroppen och funderar på var jag ska attackera och när jag ska åka ifrån dessa cyklister och kanske komma ifatt andra. Så kommer vi till en backe efter runt 5 mils cyklande och vänster baksida lår knyter ihop sig i en kramp. Istället för att bara fokusera på att få ner kraften i pedalerna för att åka fort uppför får jag verkligen fokusera på hur jag trampar för att det inte ska bli värre. Micke och Rickard Sandberg (som vinner H30) får några meters lucka på mig men jag lyckas gneta mig med efter krönet.
Istället för att attackera så är nu fokus på att bli av med krampkänningen så jag dricker och försöker trampa lätt.
Kort efteråt så märker jag hur en jättestor grupp är på väg ikapp oss och med krampen färskt i minnet så tänker jag att jag går fram och håller min egna högsta fart. Dels för att försöka få gruppen bakom att behöva ta i lite mer för att komma ifatt men också för att få ett jämnt tempo och inga fartökningar. Det blir en lång förning på nästan en mil tror jag. Mycket på stigpartier också. Få av cyklisterna som kommit ikapp utmanar utan det är Rickard, Micke och jag som är längst framme.
Loppets sista 7 kilometer innehåller två riktigt tuffa backar. Jag tror att jag ska få det riktigt jobbigt här men försöker hålla mig långt framme in i backarna. Märker så plötsligt att alla andra också verkar vara trötta, vilken liten seger i sig den känslan är ändå.
I sista backen, Strupen, så tar jag mitt tempo för att komma upp så fort som möjligt utan att bjuda benen på mer kramp. Jag får släppa iväg ett par cyklister men luckan bakåt känns trygg.
I mål rullar jag in som 35:a. Samma placering som jag hade vid mellantiden efter halva loppet. Det gav också en andraplats i H40 bakom Micke som körde ifrån mig i Strupen.
Jag hade inga förväntningar eller mål om resultat till detta lopp utan jag var lite mer som en motionär, glad att få vara med och hoppades på en kropp som var stark nog att ta mig till mål ganska fort. Jag tyckte att det gick bra och jag är väldigt nöjd med årets första lopp!
Här är mitt lopp på Garmin:
Tänk att man kan få priser för att man blir 35:a bara för att man har skaffat licens för en ålderskategori. Cykelstället är jag mycket nöjd med för jag har funderat på att skaffa sådant själv.
Förevigad av Frida, med en Fanta på huvudet.
Cykeln innan start. Ja, den där GoPro/Garmin-fästelösningen behöver jag fundera ett varv till på. Har du tips på en bra lösning?
Jag körde samma setup förra året men då riktad rakt fram, vilket gjorde att nummerlappen täcktes tillräckligt mycket för att jag skulle få en tillsägelse av kommissarien. Så i år vinklade jag upp fästet så att numret syntes bra men det ser ju för jäkligt ut istället. Det får kanske bli dubbla fästen till nästa lopp. Ett för bara kameran och ett för bara min GoPro.
Stort tack för att du läste dagens inlägg. Glöm inte att gilla, följa, prenumerera och allt det där så hörs vi snart igen. Hoj!
Våren har anlänt till delar av landet och största delen av landet åtnjuter vårtemperaturer. Solen skiner, snön smälter fort men här är det fortfarande mycket snö kvar. Det är väl vad man kallar för vårvinter.
Senast jag skrev här var 16:e februari och då var det dags för SWE-Cup på Zwift. Jag blev 14-14-17 på sista deltävlingens tre korta lopp. Resultaten var helt okej, lite färre deltagare än på tidigare race och känslan var tyvärr inte så bra den dagen.
Utöver SWE-Cup så har jag hunnit träna en del, även längdskidor. Jag fick ihop 10 mil skidor i vinter, inte så mycket kanske men det var mycket mer än senaste vintern då det blev 2.3 mil.
Senaste och kanske sista passet skidor denna vinter blev Sörskogs 17 km i lätt snöfall och nydragna spår. Himmelrike. Kommer det mer snö och blir spårdragning så åker jag gärna igen.
Jag har också kör Le Peloton med Lars Bleckur. Ja, det blev bara vi två som cyklade men vi var ändå tre på fikat. Bleckur och jag var ganska jämnstarka så det blev ett bra pass. Eller så håller han igen lite för min skull?!
Två korta videos från mina utomhuspass sedan 16:e februari:
Video Le Peloton:
Video skidor:
Förutom två utepass och ett gäng pass inomhus så blev det också ett par dagars skidåkning utför i Branäs förra veckan (sportlov).
Jag slängde också in en sen anmälan till Vasaloppet men sedan i fredags har jag varit sjuk så idag har jag min sjunde sjukdag och frånvaro från träningen. Jag får ta sikta på Vasaloppet nästa år istället.
Lite surt att bli sjuk när jag hade fått till en bra ökning i kapaciteten den senaste tiden. Nu blir det till att börja om igen. Alla runt mig har redan varit sjuka också så det var väl mer eller mindre en tidsfråga innan jag skulle trilla dit och det är inget att göra något åt.
Motivationen är hög och senaste dagarna har energin kommit tillbaka så jag tränar snart igen. Kanske imorgon. Kanske på lördag. Vi får se.
Här hemma så har jag dragit igång odlingen inför växthussäsongen 2026. Jag har också planterat om lite befintliga växter så nu står växterna och jag redo för våren.
Jag har fyllt år också. Det gjorde jag förra torsdagen och idag så fyller min mor år. Stort grattis!
Det där var väl i korta drag vad som hänt senaste tiden. Även om jag älskar skidåkningen och gärna åker lite till innan skidorna ställs undan till nästa vinter så ser jag fram emot varmare dagar och torra vägbanor fria från grus nu. Jag har bestämt mig för att åka Siljan runt med ett snabbt gäng också. Det är Bleckur som samlat ihop ett Le Peloton-gäng.
Annars är nog min första utomhustävling Billingeracet. Ser fram emot att tävla MTB igen, älskar det där långloppstävlandet. SWE-Cup Gravel ser också intressant ut. Första året i veteranklass också men i dom lopp jag tänker mig att åka så spelar det nog mindre roll. Jag vill verkligen fylla upp sommaren med härliga cykelminnen.
Mina äldsta barn tar studenten i år och bonusdottern tar examen så vi ska ha en fest här i juni. Det ser jag fram emot och planerar för.
Tack för att du läste dagens inlägg. På återhörande snart igen, jag lovar!
Äntligen vilodag igen, benen har hunnit bli ganska slitna efter några dagars tävlande så det ska bli skönt att försöka hitta tillbaka till bättre känsla igen.
Det var SWE-Cup i måndags. Jag tycker alltid att det är kul att mäta sina krafter mot alla svenska cyklister. Loppet var ett poänglopp med ett antal spurtpriser där topp 10 fick poäng och sedan poäng till samtliga vid målgång. Jag överraskade mig själv lite med två bra spurter på första spurtpriserna. Tyvärr så orkade jag inte gå med i den längre backen ute på varvet utan fick ge mig. Dubbeltyvärr så har jag inte 100% fokus och tappar den grupp jag hamnade med, utför, sedan. Det var klantigt. Den gruppen kom sedan ifatt täten och de jag hamnade kom aldrig ifatt. Så två spurtpriser och målgången fick bli mina poäng denna gång. Vi spurtade om platserna 20-36 och jag blev 21:a så det var bra träff i spurterna i måndags. Poängen i spurtpriserna samt vid mål ser ut att ha räckt till en 12:e plats enligt resultatlistan på Zwiftpower.
Var man hittar totalställning och om det finns en samlad sida för resultat har jag dock inte hittat ännu. Jag blev 17:e i första racet och nu 12:a alltså. Ett fall framåt!
Igår var det dags för tävling i bra motstånd igen. Hela 47,8 km denna gång på Zwift Racing League och med en backe på ett varv som skulle köras tre gånger. Jag kände att benen inte riktigt var med mig igår men jag kunde gå med första två varven i backen. Tredje varvet var jobbigast, såklart, och ett tag så tvingades jag släppa täten bara för att sedan kunna kriga mig tillbaka igen till slutdelen av backen. Det var någon enstaka åkare som attackerade på slutet så vi kom att spurta om platserna 2-24 och jag blev 18:e. Dålig timing i spurten i kombination med slitna ben gjorde sitt där. Inte helt nöjd för egen del men vi i laget blev trea och det är bra. Nu har vi blivit 5-4-3 i första tre racen.
Jag har riggat lite för live stream i källaren så bägge loppen har gått att se live och kan ses i efterhand också. Lägg en prenumeration på YouTube-kanalen så kan du se allt jag får för mig att lägga upp/sända där.
Swe-Cup:
Zwift Racing League:
På Instagram så la jag ut en bild i fredags. Den fick inte mycket uppmärksamhet då men senaste dagarna så har den vaknat till liv och fått riktigt stor spridning. Den har just nu runt 5800 gilla och 6400 delningar. Kul kul, tycker jag. Här hittar du aktuellt inlägg: https://www.instagram.com/henrikoijer/p/DTkMT0BiqIo/
Stort tack till dig som läser och som stöttar på ett eller annat vis. Här blir det vilodag för benen idag. Sedan är jag åter i träning igen imorgon bitti när det ska köras Le Peloton.
Igår så fick jag till ett sådant där mitt i veckan-distanspass då jag trampade ihop två timmar och 51 minuter i mörkret. Benen kändes oväntat bra faktiskt, nästan så att jag trodde att jag hade en lätt medvind under hela rundan.
Rundan gick mestadels på asfalt men ett gäng kilometer gick på grusväg. Det var lite tjällossnings-känsla på delar av grusvägen då den var lite mjuk och blöt. Trist att det ska behöva vara så i mitten av december.
Solen hade gått ner när jag började cykla men igår så såg jag faktiskt just solen för första gången på tre veckor. Helt galet egentligen hur grått och mörkt vi har haft det. Men en dos sol var bra och på söndag så har vi årets mörkaste dag och sedan så vänder det igen. Tyvärr så blir det ingen vit jul i år men temperaturen vänder åtminstone till minus kring jul någon gång.
Positiva tankar under gårdagens pass. Bara att få till ett lite längre pass mitt i veckan gör mig glad.
Jag navigerade med hjälp av klockan igår. Det fungerar alldeles utmärkt.
Man vet att det närmar sig jul när julcykeltröjan är på.
Mitt videoklipp på Vilmaar när han fick kramp fick många visningar. Över 40 tusen visningar på Instagram och på YouTube så blev det min mest visade YouTube shorts-video. Vilmaar själv har fått se sig på alla stora sportkanaler och även UCI har delat en video med honom när han får kramp och Sporza hade en intervju med honom. Kul med lite uppmärksamhet och jag tror att det är många av oss som kunde känna igen sig i den där känslan när krampen slår till.
Jag har själv fått kramp i bägge benen en gång. Det var på Långa Lugnet för jättelänge sedan. Jag slirade till över en liten berghäll, satte ner ena foten och fick kramp. När jag skulle kliva av cykeln så fick jag kramp även i andra benet så där stod jag. Jag fick lägga ner cykeln under mig för att kunna kliva av den och försöka bli av med krampen för att kunna fortsätta.
Tillbaka till en ny måndag, en ny vecka och ett nytt blogginlägg. Jag har hittat tillbaka hit till bloggen allt mer igen och jag trivs väldigt bra med det. Jag tycker om att skriva dessa små inlägg och dela med mig av bilder (och filmer) från mitt cykelliv. Kul också att du tittar in och läser detta, det motiverar mig till att skriva mer.
Jag blir genuint glad av den. Musiken hörde jag i en annan persons reel och den i kombination med att se något jag älskar att göra får mig att le.
I fredags så körde jag SZR After Work Party på Zwift. Det där är riktigt hårda lopp. Inte speciellt långa men nivån är hög och tempot superhögt. Loppet pågick i 24 minuter där jag snittade finfina 323 watt. Precis som någon tidigare fredag så gick jag in i loppet med någon slags ambition om att attackera men även om jag fick fram näsan i vinden någon gång så blev det mest att sitta på rulle och tugga styrlinda. Jag spurtade in som finfin sjua, mycket nöjd.
Precis som på Le Peloton så var benen lite bättre än väntat så här kort inpå sjukuppehållet och sådant muntrar alltid upp lite extra.
I lördags så packade jag ner drönaren i styrväskan och tog mig ut på en gravel-tur. Lite grått väder, lite slitna ben men när jag väl hade kommit igång så var inte benen något bekymmer utan jag kände mig stark igen.
Det blev inte ett märkvärdigt pass. 97 minuter mestadels zon 2 men det var ändå precis vad jag behövde där och då. Visst, jag hade kunnat hålla på mycket längre men ibland får man nöja sig med det lilla och det är alltid bättre med lite träning än ingen träning.
Jag cyklade över några slagghögar och valde att stanna där och skicka upp drönaren en sväng. Det är ju något speciellt med dessa bruna stenhögar ändå.
Med en drönare så kan jag få lite andra fotovinklar än selfies också vilket jag kan uppskatta. Just den här blev inte i så bra kvalitet men den fångade ändå stunden på ett bra vis.
Det blev lite cykling i skog också bara för att jag kan. Här står jag och kikar på om drönaren tar någon bild och det gjorde den ju bevisligen.
I lördags så hoppade jag med hjälp av en sten vid stigen. Det där är en sådan där sak som jag har undvikit och fått ont av dom gånger som jag har råkat göra utan att tänka. Men i lördags så hoppade jag, landade och tänkte direkt på min arm men den gjorde inte ont och jag hade liksom styrka i handen/armen nog för att det skulle kännas bra. En sådan otrolig lättnad!
Så tänkte jag på vad ortopeden sa i vintras, att jag nog inte skulle kunna tävla MTB i år men att till hösten så borde det börja kännas bättre igen så till 2026 skulle det nog gå att tävla MTB igen. Så väl det verkar stämma och så lättad jag är. Visst spänner det lite i armen och gör ont någon gång då och då men att kunna känna hur läkandet fortgår och styrkan återkommer är en obeskrivligt skön känsla.
Igår så firade jag inte bara ett år sedan armbrottet, jag cyklade race inomhus också. Testade att attackera några gånger och blev väldigt trött. Jag fick inte riktigt ut det jag hade hoppats på men jag skriver bland annat in 41½ minuter zon 5 och 22 minuter zon 4 i träningsdagboken.
En till bild från lördagens pass, det är bra fint där ute.
Att jag har skrivit mer sällan här hade sin början under våren 2024 när min energi var låg och jag upplevde fysiska tecken på lång tid med stress. Då bestämde jag mig för att skala ner så mycket som möjligt för att vända på den skutan och jag lyckades. Det var inte blogginlägg som var varken orsak eller lösning men jag behövde använda den energin jag hade till det jag verkligen behövde göra och allt annat fick stå åt sidan.
Kikar man på antalet blogginlägg per månad så syns det tydligt att något hände där mars-april 2024.
Energin har jag fått tillbaka. Livet känns riktigt bra och jag vill skriva fler inlägg här igen. Så då gör jag det.
Vilken helg Jenny Rissveds hade då, hon bara fortsätter att rada upp första- och andraplatser i världscupen. Hon vann XCC och blev tvåa i XCO och det som nybliven världsmästare med allt vad det nu kan tänkas innebära. Ja, jag har ju ingen aning som du säkerligen förstår men nog är det något extra ändå.
Den där Remco Evenepoel fick ju till ett helt grymt tempolopp igår också. Vilken kross!
Hösten är här och det är mycket cykellopp fortfarande. Bara att fortsätta njuta av underhållning på "TV" eller var du nu tittar samt egna turer ute i härligt höstväder.
Stort tack för att du läste, hoppas att du får en fin dag. Vi hörs snart igen, hoj!
Genom några av mina samarbeten kan jag erbjuda dig följande rabatter:
Siroko har samarbetat med mig sedan hösten 2020. De säljer cykelkläder, cykelutrustning samt kläder för andra sporter och frilutfsliv. Med denna länk så får du 10% rabatt:
.JPG)
.JPG)
.jpg)
