Hej och god kväll!
Svintidigt i morse, närmare bestämt klockan nollfyranollnoll, så vaknade Linda och jag av mobilens larm här hemma på Gamla Grycksbovägen. Uppstigning, frukost, kaffe och på med alla cykelkläder. Termometern visade stabila 1.7 plusgrader och YR.no hade utlovat regn idag, bra förutsättningar!
Alltså det är ju egentligen rätt så mycket misär att behöva gå upp klockan fyra på en lördagmorgon för att cykla sexton mil i kallt och blött väder, men det blir liksom ändå trevligt när vi gör det tillsammans.
Vi kom upp till Sollerön strax efter sex, parkerade i hörnet på en äng och gjorde oss i ordning. Iväg till startområdet för nummerlapp och toabesök. Träffade min kusin i kön till starten och några bloggläsare morsade. Kul, kul, cykelhjul!
Med välfyllda fickor och massor av cykelkläder så rullade vi iväg ifrån Sollerön. Först i ett ganska lugnt tempo bara för att komma igång lite och sedan så rullade det på desto bättre. Linda på min rulle och jag med ett getöga bakåt för att se så allt var okej. Vi passerade rätt många inledningsvis och vi fick en liten svans som blev en stor svans. Till Orsa hade vi snittat drygt 35km/h och svansen var nog ungefär lika många cyklister som vi hållit kilometer i timmen. Ut ur Orsa i motluten så tog vi det lite lugnare. Åt, drack och skojade lite.
Vi kom till Mora igen och strax därefter så passerade svansen oss. Linda som ju är ny på landsvägscyklingen gillade inte riktigt att ha så mycket folk runt om sig så vi laddade om och körde förbi och ifrån innan dalahästtillverkningen i Nusnäs. Ut på riksvägen mellan Mora och Rättvik med klungan strax bakom oss fick vi plötsligt sällskap av ett par Norrmän och Jonas Axforsen. Jag var kissnödig så jag attackerade ifrån och pinkade på toppen i Garsås. Vi fläskade på lite med norrmännen som hade bråttom innan jag vände mig om och saknade Linda. Eh.. my misstake.
Upp mot Vikarbyn så hittade Linda och jag tempot igen. Gruppen bakom ville vi hålla stången och ner mot Rättvik så såg vi en grupp framför istället. Kanske skulle vi komma ifatt den? Nu hade vi väl hunnit en nio mil eller så och det gick att antyda en viss ansträngning. Gruppen framför gled iväg och vi kom bara ifatt enstaka cyklister. Efter Tällberg så kom den främre delen av gruppen bakom oss ifatt och förbi. Deras grupp hade delat sig i backarna.
Direkt efter Leksand så kom en stor klunga anförda av Brudpiga ifatt oss. Där var ingen annan välkommen att hjälpa till med dragjobbet så Linda höjde farten på väg mot Siljansnäs. Jag hängde på och vi fick en kanadensare med hus i Rättvik med oss. Siljansnäs passerades i hög fart och med gott mod. Kanadensaren försvann som en avlöning i backen efter Siljansnäs och Linda och jag blev ensamma på dom långa rakorna. Gruppen bakom höll vi ändå på avstånd men så började Linda må lite dåligt så vi fick slå av på takten något.
Med ungefär två mil kvar till Sollerön och målet så kom Brudpiga ifatt oss igen och nu höll vi oss i gruppen. Strax innan sista kontrollen så attackerade jag igen, svängde in på kontrollen, tog fyra kardemummabullar och rullade ut i svansen på gruppen igen. Åt en och erbjöd dom tre kvarvarande till tacksamma Brudpigacyklister.
Vi kom till målet, var jätteglada och fick varsin dalahäst. Alltså hur bra pris/belöning är inte det efter ett lopp? Klart bästa jag vet om i alla fall. Medaljer brukar jag aldrig ta emot efter lopp men en dalahäst tackar jag inte nej till.
Vi pratade lite med bekanta ansikten efter målgång innan vi frös för mycket. Tillbaka till bilen, ett snabbt ombyte och så värmen på för fullt. Snabbt stopp på McDonalds i Mora innan vidare färd hemåt.
Linda och jag tog en avstickare till Röjeråsen för att jag skulle få visa var jag spenderade många sommardagar, visa släktgården och vägen som är uppkallad efter Öj-gården (där the Öijers bodde förr i ti'n!). När vi irrat färdigt där så tog vi Mörksuggejaktens startbacke upp till Vidablick bara för att Linda skulle få se den också. Med bil, givetvis.
Kom hem, nöjda, glada och trötta. Packade upp allt, slängde in cykelkläderna i tvättmaskinen och tvättade cyklarna. Tog en varm dusch och somnade en snabbis. Typiskt bra dag!
Trots att man kanske är helt väck om man gör sådana här saker på en regnig och kall lördagsförmiddag så har det sin charm ändå och både Linda och jag hade roligt.
Tack till alla er som hejat idag och tack alla som vi haft sällskap längs med vägen! Det här får vi göra om...
I kön till starten
Fick en liten svans.
Ute på riksvägen mellan Mora och Rättvik med ett par trissande norrmän.
Jonas Axforsen har vader!
Jag drogs med i tempot som norrmännen och Axforsen trissade upp och råkade lämna Linda bakom mig för en stund, glada miner?!
Glatt humör är det som susen gör!
Bakom Brudpiga efter Leksand, på väg mot Siljansnäs.
Härliga raksträckor (?!) efter Siljansnäs.
På en av broarna in mot Sollerön.
Äntligen tillbaka, målet är nära!
Vi fick dom efterlängtade dalahästarna!
Ormsalvagänget med Christofer Stevenson i spetsen.
Mina hoods från förr i ti'n.
