Dalsland gravel och avslutad säsong!

 

Hej och god förmiddag! 

Förra helgen så var jag och körde Dalsland gravel. Ett lopp som jag har velat köra i några år nu men det har aldrig riktigt blivit av eller passat in. Men i år skedde det. Det var också en deltävling i SWE-Cup och jag har haft som mål att köra SWE-Cup och SM i gravel denna säsong. 

Bengtsfors, där Dalsland Gravel startar och går i mål, ligger bara 1½ timme från där Maria bor så vi åkte dit på morgonen. Hon körde sitt livs andra cykellopp och var snabbaste dam i motionsklassen. Trots en bitvis ganska teknisk bana ska sägas. Annars så åker hon bara landsväg eller inomhus när hon tränar men gjorde det riktigt bra i den dalsländska leran.

Jag hade ett gott snack i Cannondale-tältet, pratade med alla möjliga trevliga människor och fick lite info om banan innan loppet. Uppvärmningen blev tre minuter och sex sekunder lång. Lite typiskt mig det där. 

Banan var 160 km i inbjudan men 147 i verkligheten. Lika lång som SM i Blomstermåla alltså. Men med många fler höjdmeter. 

Starten gick och jag kände redan i startbacken att benen var betydligt bättre denna vecka. Så skön känsla att inte behöva maxa men ändå gå med istället för att maxa och ändå bli ifrånåkt. Kort efter startbacken så var det någon form av motionsspår med inslag av stig följt av en utförsåkning ner till asfalt igen. Där drogs fältet ut rejält och när jag kom ner på asfalten igen så kunde jag inte gå med gruppen. Jag kunde inte heller gå med nästa grupp som passerade mig. Förmågan uppför och i skogen var klart bättre än min förmåga på platt asfalt. 

Jag lyckades dock slita mig med nästa gäng som också var ett starkt gäng. Vi gnetade sedan ikapp cyklist efter cyklist samtidigt som någon blev avhängd från oss och vår grupp var nog nio man när den var som störst. Det var regnigt, skitigt och jag försökte åka med glasögonen på för att rädda ögonen. Det gjorde dock att det var väldigt svårt att se ibland... De flesta i gruppen kändes starkare än mig men det var bara att gilla läget. 

På ett ställe så var det platt, asfalt och kantvind. Där skulle vi av någon anledning köra superfort (för andra var starkare där än vad jag var..). När jag hade tagit min förning och kände att jag var på gränsen så svängde jag inte ut ordentligt som jag hade gjort om jag haft krafter över och varit snäll. Nu handlade det om egen överlevnad och en chans att få lite mer skydd från vinden genom att åka tight mot övriga cyklister. Fick en tillsägelse på norska men överlevde asfaltspartiet så allt var frid och fröjd.

Ungefär halvvägs så skulle man passera en kanal där man antagligen skulle få hoppa av cykeln pga smal passage. Därefter så blev det mer kuperat så tipset alla gav var att vara med där. Jag kom in mot kanalen som femma men tack vare lite cykelcross-skills så kunde jag hoppa av sent och med fart så jag var fyra över kanalen och tack vare samma skills så kunde jag också passera en ut från kanalen och gick in i nästa backe som trea. 

Nu blev vi av med ett par cyklister och passerade någon mer. Jag kände ändå att det var jobbigt att åka med dessa starkingar men var nöjd för varje backe jag hängde med. Tyvärr så fick jag blotta mig lite i en backe där jag tvingades släppa lucka till han som drog men eftersom ingen annan körde ifrån mig så var det nog ganska jämntrötta ben i gruppen. 

Efter 108 km så kom banans längsta backe. Jag och en till fick ge oss. Jag gav honom något peppande ord. Jag lyckades ansluta till gruppen i ett flackare parti och var så himla nöjd över mig själv för den prestationen. Nu kunde jag få några "gratis" kilometer i gruppen. Trodde jag. Istället så svängde vi in i fortsättningen av backen som var ännu brantare och jag flög av som en liten vante igen. 

Killen som jag gav några peppande ord blåste om mig och kanske lyckades han ansluta på egen hand sen för han var stark på platten... 

Efter den backen så väntade MOTVIND. Så typiskt att behöva släppa en så bra grupp precis innan ett långt parti med motvind och sida mot. I cirka två mil körde jag på ensam innan en grupp om fyra kom ifatt mig. Avslutningen blev med lite tjuv och rackarspel. Två stycken hade en liten lucka när jag och en annan tvingades stanna för väjningsplikt mot en bil i en korsning. Jag körde sedan ifrån den jag åkte med och i mål kom vi fem med små luckor emellan oss. 

Jag blev 22:a i loppet och först på kvällen så insåg jag att det räckte till en andraplats i H40. Slagen av norrmannen som var missnöjd med min kantvindskörning. 20:e totalt och 2:a i H40 var jag riktigt nöjd med. 

Skitigt värre och då var det ändå en del regn och asfalt på slutet så jag skulle vilja påstå att vi ett tag var smutsigare än vad jag var på dessa bilder efter målgång. 

Under loppet så märkte jag att min broms började låta väldigt mycket. Alltså mer än bara lite smuts i systemet. Jag försökte ignorera det och låtsades som att det bara var smuts men med två mil kvar var det så illa att jag lät bli att använda frambromsen igen. Skulle såklart ha kollat bromsbeläggen innan en smutsig och lång tävling och jajjemen, bromsbeläggen var helt slut och låg emot skivan. Ni som såg min story på Instagram vet hur det lät och hur bra hjulet snurrade... 

Nu har cykeln nya bromsbelägg, ny styrlinda och jag har cyklat Skoghall CK's sista torsdagsträning för säsongen. 

Tanken var att jag idag skulle köra Bergslagen Bike Race men jag har tyvärr varit sjuk till och från under veckan så jag får lov att hoppa över den. Jag hade nu i veckan insett att jag kanske skulle kunna vinna SWE-Cup totalt i H40 då jag låg tvåa i totalen och ettan inte skulle köra Berslagen så det är lite surt att missa den chansen och väldigt surt att missa ett så fint lopp. 120 km bergslagsgrus går inte av för hackor och en så trevlig inramning det brukar vara där i Hällefors också. 

Jag har tyvärr blivit sjuk i veckan. Det började i tisdags. I onsdags så kände jag mig bättre så jag testade att cykla en halvtimme på Zwift och tänkte att det där funkade. Körde sedan cyklingen med Skoghall i torsdags och direkt efter det så reagerade kroppen rejält. Igår kände jag mig som ett äppelskrutt och bestämde mig för att inte köra loppet idag. 

Nu mår jag bättre idag men jag tar ändå det säkra före det osäkra. Jag kände mig ju bättre även innan cyklingen med Skoghall men då var jag tydligen långt ifrån bra. Hellre en vilodag för mycket än en vilodag för lite och hälsan behöver gå först. 

Därmed så är nog tävlingssäsongen över för detta år. 

Vill du hitta resultat från Dalsland Gravel så finns dessa här: https://live.eqtiming.com/79699

Stort tack för att du läste dagens blogginlägg, på återhörande snart igen. Ha det bäst! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

SM Gravel i Blomstermåla

 

Bilder: Cykelkanalen.se 

Hej och god morgon! 

Förra veckan så kördes Gravel-SM i Blomstermåla. Ni som läser här regelbundet minns kanske att jag hade arrangerat konferens i dagarna tre och att benen inte kändes så bra när jag cyklade igen förra fredagen?

Läs inlägget här. 

Jag bilade Skoghall-Blomstermåla under lördagen, dagen före tävling. Jag kom fram till tävlingsplatsen strax före 18 efter en fem timmar lång bilresa. Jag hämtade ut mina nummerlappar, mitt chip, bytte om och fyllde en flaska och begav mig ut på ett varv. 

Tävlingen skulle vara 4 varv på ett 35 km långt varv. Varvet visade sig vara nästan 37 km. Jag valde att köra hela varvet för att jag ville trampa ur "bilbenen" och varvet skulle innehålla ett par stigpartier som jag ville ha lite koll på.

Jag blev lite osäker på om det antingen finns väldigt många vindkraftverk i närheten av tävlingsbanan eller om det var tävlingsbanan som kretsade kring ett fåtal vindkraftverk. Men dessa vindkraftverk var i allra högsta grad närvarande. 

Benen kändes inte alls bra. Precis som dagen innan. Men så bra då att jag cyklade, tänkte jag. För då hade jag chansen att kanske få fart på benen och vilka ben känns bra precis efter fem timmars bilkörning?!

Det första stigpartiet var egentligen en skogsväg med någon rot och någon sten men inget besvärligt egentligen. Det andra stigpartiet däremot kom precis i slutet av varvet och var verkligen stig. Det var på motions- och MTB-spår och det krävdes inte en raketforskare för att förstå att man ville vara långt fram i gruppen in på den stigen. 

Varvet i övrigt var snabbt och platt men med en hel del korsningar och igångdrag. 

"Hellre dåliga kalorier än inga kalorier" är ett citat jag burit med mig sedan Söderhamns tredagars 2007 när vi var ett gäng Falucyklister där för att försöka få Jens Westergren att ta en massa poäng i svenska landsvägscupen då han nog låg tvåa inför tävlingarna. Citatet om dåliga kalorier kommer från just Jens då vi inte hade andra alternativ än pizza när vi kom till Söderhamn. 

Ungefär samma som när jag, på kvällen, kom till Blomstermåla och Timmernabben. Pizzerian låg också inom 200 meter från mitt boende så det blev helt perfekt. 

Jag vaknade upp efter en god natts sömn, åt frukost med ett gäng andra cyklister och hade en trevlig start på dagen. 

Tävlingscentrum var vid deras friluftsområde och vid orienteringsklubbens stuga. Mysig plats med bra gravel-atmosfär. Kommunalrådet var där och talade samt några andra höjdare inom den kommunala verksamheten. Bra inramning och bra arrangemang.

Oväntat få deltagare dock. Jag tycker inte att man ska behöva bli skrämd av att det står SM i inbjudan, det är ju faktiskt också ett lopp precis som alla andra. Till exempel så var det endast 16 damer som fick resultat i SM-tävlingarna. Alltså sexton damer totalt i alla damklasser. 

Dagen innan lockade Vätternrundan till sig 1000+ anmälda motionärer till sitt premiärlopp på gravel så cyklister som vill cykla gravel finns ju.

Nåväl, tillbaka till mitt tävlande...

Starten gick och jag kände ganska snabbt att här fanns det inget att trycka lite extra med. Det räckte nästan med att få lite vind på näsan för att känna att det tog stopp. Däremot så var banan snabb och jag är ganska bekväm med att hänga med. Vi startade H40-44 och H45-49 tillsammans. 4 minuter efter 30-taggarna och 4 minuter före 50-gubbarna. Jag är i år äldst i H44 så jag kände mig lite rutinerad. 

Vår startgrupp var relativt stor med 25 man anmälda men det är ändå en hanterbar grupp. Någon sladdvurpa, lite hastiga inbromsningar och annat förekom på första varvet men jag lyckades glida igenom allt på ett bra vis. 

In på första varvets svårare stigparti så kom jag in som fyra utan större ansträngning. Snudd på helt perfek. Kedjan hoppade ner på lilla klingan men det gick ju bra det med och när vi lämnade Bike park-området så var jag femma. Det tog dock JÄTTELÄNGE innan jag lyckats få upp kedjan igen. Det var nog 4-5 kilometer. Men jag var med. Klungan var också mindre och det rullade på ganska bra. Någon cyklist var före (som min vän Oscar som bor just i Blomstermåla) men vi hämtade in alla. CK Ringen hade två starka, en i varje kategori, som jag noterade tidigt att de där får man hålla lite koll på. 

Andra varvets svårare stigparti så gick jag in som sexa. Fortfarande bra även om det snabbt sprack upp i 2+2+2 och sen resten bakom mig. Det fungerade bättre med kedjan detta varv men ett problem var att Oscar (som var regerande veteranmästare i gravel) samt båda CK Ringen-cyklisterna var 1-3 på stigpartiet. Det var bara att se dem glida iväg. Väldigt tidigt dock att gå iväg med halva tävlingen kvar på bara några få cyklister. Vår klunga bakom samlade ihop sig ganska snabbt. Ibland kördes det fort och ibland lite mer halvhjärtat. 

Jag ska ärligt säga att jag kom dit utan ambitioner på att vinna men förhoppningar om att kanske vara med och slåss om en medalj med en bra dag. 

Ute på tredje varvet så lyckades vi köra in Oscar igen men Ringen-cyklisterna syntes inte till. En H40 och en H45 och om dessa gubbar var så starka som jag trott och dessutom samarbetade så var det nu en kamp om silvret. 

Stigpartiet på tredje varvet så kom jag in längre bak i gruppen men gruppen var inte så stor (typ 10 pers) så jag tänkte att det skulle vara lugnt. Kedjan hoppade ner på lilla klingan igen men jag hade ingen panik utan tänkte att den får ligga där till vi kommer ut ur skogen. Jag kom såklart också ut ur skogen bland de sista och tyvärr så får man då jaga. Tyvärr då med kedjan på lilla klingan eftersom den inte ville växla upp på stora. Stort tack till Johan från Bistro CC som tätade luckan till klungan åt oss. 

Kikar ni på bild fyra i detta inlägg så ser ni oss två strax innan varvningen. 

Jag hade börjat känna mig trött och klen. Att jaga som en dåre hade inte hjälpt heller. Men jag tänkte att jag är ändå med i klungan och banan är lätt så jag kommer klara mig till sista skogspartiet. Är jag bara med där och kommer in bra så kan allt hända. 

Men. Jag var/blev för trött. Jag började känna att jag inte fixade igångdragen och försökte göra cyklister bakom mig uppmärksamma på att det var dumt att åka bakom mig... Efter 116 av 147 km så orkade jag inte hålla rullen längre. Helt tom och slut. Det blev plågsamma sista 31 kilometer även om jag i några stunder fick sällskap av andra. Totalt så tappade jag femton minuter en kvart på gruppen på dessa 31 km. 

Inte alls vad jag hade hoppats på men jag förstod också att distansen skulle kunna bli en utmaning då jag inte kör så långa pass och definitivt inte några så långa lopp. 

Jag blev 8:a i H40-H44. Man skulle kunna skriva att jag blev sist också men 8:a låter väl lite bättre? 

Kebaben efteråt hade jag längtat efter i 31 kilometer så den smakade naturligtvis väldigt gott. Jag bytte om i sporthallen, fick en Lidl-sko-kompis och sträckkörde sedan i 6 timmar hem till Falun. 

Det var mycket text om mitt äventyr på Gravel-SM. Jag hade som mål att köra SWE-Cup Gravel och Gravel-SM i år. Nu väntar två helger med SWE-Cup och sedan är säsongen klar. Imorgon väntar Dalsland Gravel som också det ska vara 147(160 enligt inbjudan) km. Jag hoppas att jag orkar längre än 116 km denna gång innan krafterna tryter. 

Helgen därefter så kör vi Bergslagen Bike Race i Hällefors. Det ska bli skönt med en tävling ganska så nära och att distansen är 120 km. Då BBR är numera rutinerade gravel-arrangörer så jag ser fram emot två helger med finfina tävlingar. Dalsland har jag aldrig kört men hört gott om och Bergslagen har jag kört och vet att det är trevligt där. 

Formen har tyvärr en del övrigt att önska. Jag körde Zwift i förrgår och Le Peloton igår, båda passen med riktigt usel känsla i ben och kropp. Det är mycket på jobbet, mycket restid och mycket i livet. Det lugnar sig snart så det är bara att tugga igenom den här svackan så blir det snart bättre igen. 

Stort tack för att du läste, kul att du följer mig trots att jag är långt ifrån SM-medaljer. På återhörande inom kort! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Finnmarksturen Gravel

Hej och god morgon!

Igår så var jag i Grängesberg utanför Ludvika och körde Finnmarksturen Gravel. Ja, Finnmarksturen har återuppstått men nu i gravel-format. Loppet kördes som motionslopp så det var ingen tävling men det betyder inte att deltagarna inte tävlade mot varandra ändå. 

Maria och jag åkte från Skoghall på fredagen och tältade ungefär en timme från Grängesberg. Det var fint och mysigt. Klockan sa att jag hade sovit jättebra men jag delar inte riktigt klockans uppfattning... 

Maria körde sitt första cykellopp igår och det var första gången hon körde gravel också. Jag monterade gravel-däck på hennes landsvägscykel i fredags. Hon fick nog blodad tand för när jag kom i mål så var det bestämt att vi ska köra Dalsland Gravel Race. Jag tror att fru Westman och Maria hade bra inflytande på varandra efter sina cykelloppspremiärer när de väntade in oss herrar som körde 108 km. 

Finnmarksturen gravel var 108 kilometer och innehöll både långa stigningar och ett par stigpartier. Loppet var väldigt välorganiserat, banan var välmarkerad, det såg ut att vara gott om funktionärer och alla var glada och positiva. Det fanns föråkare på MC, polisen var där och det märktes att CSK Ludvika har det här med att arrangera tävlingar i sitt DNA. 

Själva loppet startade med en masterstart i ett par tre kilometer utför. Man fattade redan då att avslutningen skulle bli tuff eftersom man skulle upp för samma berg igen sen. Mastern släppte oss fria och farten var sådär lagom hög. Första backen kom efter 8 km och den mäter, enligt STRAVA, 5.29 km. Gott om tid att spräcka fältet och bli trött. 

Philip Landström tog ansvar tillsammans med andra morgonpigga för att hålla fart i backen. Jag kände mig inte tokfräsch så jag höll lägre profil uppför. När vi kom upp så var täten åtta man stor. Gruppen bestod av följande åkare:
Philip Landström, Marcus Streijffert, Tommy Hammarström, Jimmy Bodin, Fredrik Olsson, Jonas Eriksson, Fredrik Malmén och så jag då. 

I slutet av den där stigningen så känner jag att något är fel i bröstet. Tittar ner på min Garmin som då säger att jag har 197 i puls. Min maxpuls skulle jag säga är 192. Så jag har en hjärtrusning utan att det går superfort i gruppen. Jag har haft liknande förut men aldrig i ett lopp så jag låter bli att gå med runt i gruppen och sitter i svansen. Jag säger också som det är till deltagarna att jag har en hjärtrusning men att om det går över och allt känns bra igen så kan jag hjälpa till senare. Rusningen höll i sig i drygt två minuter, sedan kände jag hur allt kändes bra igen och pulsen var nere på normal nivå igen.

Såhär såg rusningen ut i Garmin. Hade problemen fortsatt eller kommit tillbaka så hade jag inte fortsatt köra på men nu återgick hjärtat till normal rytm och jag kunde cykla vidare utan problem. Jag ska kontakta vården imorgon. 

Tillbaka till loppet...

Vi var åtta i täten efter backen och även om det fanns några fler backar som skulle komma så visste jag att nästa stora utmaning blir ett stigparti med både stenar och rötter. Enligt vad jag hade kunnat räkna ut via arrangörens Strava-fil så borde stigen komma efter 32 km och det gjorde den. Jag känner faktiskt igen stigen trots att jag tror att det var 10-15 år sedan jag senast cyklade på den (eller har den varit med även på Finnmarksturen efter att loppet kortades ner från 112 km?)

Jag kom in på stigen som tvåa (perfekt) och när vi kom ut från stigen så var vi fyra i täten som genast etablerade ett bra samarbete med ruskigt hög fart. Egentligen för hög för mig men är man med i leken så får man leken tåla. Nu var det Landström, Eriksson, Olsson och jag som körde på. 

Landström, som hade känts starkast, fick framhjulspunktering och släppte vår grupp. På nästa stigparti, som var betydligt lättare och finare så hade vi i tättrion ändå lite problem så det gick inte full fart framåt. Vi körde på men efter ett tag så såg jag att någon eller några jagade. Det visade sig sedan vara Landström som på egen hand kört ikapp oss efter att ha fyllt på framdäcket med en patron. 

Vi var fyra i gruppen igen men inte långt efteråt så tvingades Olsson att ge sig. Jag kände att i trion med Landström och Eriksson så var jag svagaste kortet men jag försökte spela stark för att de inte skulle skaka av sig mig direkt. När jag gick med över den långa backen efter 9 mil så kände jag att jag nog skulle vara med till avslutningsbacken åtminstone. 

Med runt 6 kilometer kvar så kör jag ner i ett potthål och kedjan hoppar. Jag försöker få tillbaka den och tappar då några sekunder till de starkare cyklisterna precis innan vi går in i den tre kilometer långa backen upp mot målet. Jag får upp kedjan på stora drevet igen men det är skillnad i hur mycket power det fanns kvar i våra ben för jag bara tappar och tappar på duon i backen. Det var väntat och jag kämpar på uppför och in i mål som tredje snabbast på Finnmarksturen Gravel. 

Jag filmade hela loppet också och det kommer snart att finnas på en YouTube-kanal nära dig. 

Stort tack till alla er som hejar, stöttar, peppar, läser och följer. Vi hörs snart igen! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Student, Le Peloton och midsommar-gravel!

Hej, 

Det här inlägget blir inte i kronologisk ordning men jag hoppas att du har överseende med detta. För jag börjar med i morse då jag körde Le Peloton. Men det var på håret att det inte blev av. 

Jag vaknade nämligen 05:54 och samlingen är klockan 06:00. Första tanken var såklart att det inte skulle bli någon morgonträning för mig, sedan började jag fundera på att byta om och cykla rundan i omvänd riktning till jag möter gänget. Eller kanske genskjuta dem någonstans? Sen bestämde jag mig för att jag gör mig redo, slänger in cykeln i bilen och kör ut och hoppar på när jag kommit ifatt..

Så jag gick upp, på toa, hoppade i cykelkläderna och tog en gel till frukost. Pumpade däcken, gjorde i ordning en flaska, la in cykeln i bilen och körde iväg, med hjälm på huvudet, 11 minuter efter att jag hade vaknat upp. Tidigt på förstasträckan så passerade jag gruppen. Hittade en skogsväg att ställa bilen på och hakade på gruppen i slutet av förstasträckan. Kul och så himla skönt att jag verkligen gjorde vad jag kunde för att bli med och inte bara tog en lugn morgon hemma för att träna något på egen hand. 

Le Peloton kör ju landsväg på sommaren (med ett avsnitt grus på sistasträckan) och jag körde gravel. Så det var lite jobbigt idag, det ska jag villigt erkänna. Min sista förning i gruppen blev en spurt bara för att komma fram och förbi. Sen var jag rökt men då var vi vid sista kilometern så jag hängde ändå i bra. 

Jag var med gänget och fikade och sedan så cyklade jag lite äventyr ut till bilen och körde hem igen. 

Att jag körde graveldäck idag är för att jag ska köra gravel imorgon och körde gravel igår. För imorgon så ska vi köra Midsommar-gravel hos mig. För de som vill så blir det en after bike på kvällen också och man behöver inte ha varit med på cyklingen för att vara med på after bike. Hör av dig om du vill vara med på något. Jag har skapat ett Facebook-evenemang och ett heldagsprogram där man kan välja ut sina delar. I skrivande stund så har vi 14 som svarat att de kommer och 41 "intresserade!. 

Här har du Facebook-evenemanget: https://www.facebook.com/events/740134725843053

Med anledning av Midsommar-gravel så var jag igår ute och rekade lite på en tänkt runda. När jag hade cyklat rundan så fick jag korta av den något inför imorgon men nu har jag en bra runda till morgondagen. För mig så blev det nästan tre timmar igår, riktigt skönt att få sträcka ut och köra ett lite längre pass igen. 

Annars så har det varit mycket fokus på firande på sistone. Stora grejen för mig i år har varit fredagens firande av skolavslutning, student och examen. Frida gick ut femman, Filip och Ebbah tog studenten och Emily hade tagit examen. Så vi hade firande med runt 60 gäster och foodtruck här hemma på gården. Himla kul att så många kom och att kvällen verkade bli bra för våra barn och unga vuxna. 

I måndags så fyllde Maria år också så firandet har fortsatt även denna vecka och imorgon är det midsommar. En fin period på detta år. 

Idag är jag faktiskt ledig. Jag tog ledigt så att jag skulle hinna förbereda lite inför morgondagens cykelevent. Samt att jobba lite med Lugnet XCO och Lugnet XCC. Så nu ska jag ta tag i det, stort tack för att du läste och på återhörande snart igen. 

Hoj! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Isaberg gravel

Hej och god morgon på dig! 

I torsdags så körde jag till Åsenhöga för att köra årets första SWE-Cup i gravel. Något som jag sett fram emot att göra denna säsong. Dels att tävla mer igen men också att testa mina vingar lite mer på gravel. 

Om du frågar mig så ligger Åsenhöga jättelångt bort men det beror givetvis på var man bor. Jag åkte ner till Jönköping på onsdag kväll, bodde på hotell där och körde sedan sista knappa timmen vidare söderut till Åsenhöga på torsdag morgon. Med hjälp av bilen så kollade jag lite delar av banan då jag tyckte mig vara ute i tid. Vi kan väl konstatera att jag inte har rätt bil för att undersöka annat än dom allra finaste grusvägarna så det gick lite långsammare än planerat. Ett tag så trodde jag att jag hade fått punktering eller kört sönder något på bilen då det var något som lät väldigt konstigt. Jag stannade och konstaterade att en jättestor gren hade kilat fast sig, hårt, i bilens undersida/bakdel och släpades med mot marken.

Jag kom ändå fram till tävlingsområdet med tillräckligt mycket tid för att hinna stå i kö till nummerlappsutdelningen, ladda min Garmin vid omklädningsrummen och sätta ut min första langningspinne. Alltså en hållare för cykelflaska som man kan sätta längs en tävlingsbana för att ordna med langning till sig själv. Sen ordnade det sig med langning ändå tack vare familjen Käll.

Pga regnrisk så körde jag tyvärr utan GoPro så ni får ingen video från detta lopp. 

Om jag hade haft en video att visa er så hade loppets första 5-10 kilometer visat lidande och släppta klungor. Starten gick och det var som att jag var kvar i Falun. Kämpade och slet men inget hände. Kroppen kändes som dubbelpunka, motvind och tjällossning och jag fick vika ner mig tidigt. 

Efter att ha blivit avhängd flera gånger om så hamnade jag i en grupp och den blev nog runt 8 cyklister stor när vi kom till längsta backarna efter runt 15-16 km. På det 45 km långa varvet som skulle köras tre gånger så totalt 135 km stod på menyn. 

I backen så lyckades jag skaka av mig alla utom en Bure-cyklist, som jag också ville få med mig. Köra gravel solo verkade inte så lockande. Vi jagade ikapp och körde ifrån någon mer. Efter ungefär halva varvet kom vi ifatt en Hymer-åkare. På slutet av första varvet så kom vi ifatt en till Hymer-åkare, han var dock bara med oss några kilometer. Ute på andra varvet så tappade Bure-åkaren både Hymer-cyklisten och mig. Båda var riktigt starka på snabba grusvägarna. Hymer-cyklisten och jag hämtade in någon mer och blev av med dessa också. 

Generellt så hade jag bra ben i banans långsamma partier som grovt underlag och backar. Stundtals så fick jag vänta in Hymer-åkaren. Å andra sidan fick jag slita hund på rulle emellanåt. Vi hade nytta av varandra helt enkelt. På andra halvan av sista varvet så var min tank tom och han var så vänlig nog att vänta in mig till sista långa bakarna med runt 10 km kvar. 

Jag lyckades undvika att tappa någon placering på slutet utan kunde kriga mig i mål på ångorna. Totalt så tror jag nog att jag blev 23:a, startlistan är uppdelad i ålderskategorier och i H40 så blev jag femma. 

Här hittar ni resultat från Isaberg Gravel 2026

Jag är inte nöjd med resultatet men från km 15 till kanske km 115 så tyckte jag att jag körde bra. Att det skulle bli jobbigt mot slutet var inte helt oväntat men jag tyckte ändå att det gick över förväntan med energinivån med tanke på distansen som gav nästan 4½ timmes tävlande. Det var inte igår... Nu var det ju under loppets första 15 km som det var kritiskt att vara bra med för att hamna i rätt grupper osv så jag hoppas att detta var årets sämsta gravel-insats så tar jag nya tag i nästa lopp. 

Banan var något köttigare än vad jag hade väntat mig. Dels lite grova grusvägar med "sprängsten" på ett par partier, någon stigliknande del och lite motionsspår. Den typen av gravel är väl lite vad jag gillar att cykla här hemma också så det passade bra. Ja, inte sprängsten då för det är det väl ingen som gillar. Generellt fin bana. 

Vädret var omväxlande men aldrig speciellt varmt. Men det var rejält med regn, duggregn, uppehåll och solsken lite om vartannat. Temperaturen höll sig kring 10 grader i snitt.

Det var superkul att träffa cykelfolk igen och att tävla mot både nya och gamla rävar. 

Nästa lopp för mig blir Lida Loop på söndag. 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Anmäld till SWE-Cup gravel, nu på torsdag!

Hej och god morgon på dig! 

Igår så kom jag ut på tre timmar och 14 minuter gravel-cykling. Någon slags panik-träning inför torsdag då jag ska köra 135 km SWE-Cup gravel i Åsenhöga. 135 kilometer är långt och mina pass brukar vara rätt korta så det ska bli intressant. 

Just i Åsenhöga så vet jag inte om jag har varit innan heller, annars brukar jag ha varit på de flesta orter där cykeltävlingar går så det blir en bonus att få se lite helt nya omgivningar. Om någon vill samåka eller har en plats i ett rum så hör gärna av er, jag har inget bokat och kör ner själv annars. 

Så träningen igår var en slags förberedelse inför torsdagen men också en stark start på vad som ska bli en bra träningsvecka. Förra veckan blev nämligen inte alls så bra sett till träningsmängd då jag var iväg på konferens onsdag-fredag. 6:46 fick jag ändå ihop så det är ju nästan en timme om dagen i snitt. 

På konferensen så blev det två pass löpning så träningsvärken gjorde sig verkligen påmind i slutet av veckan. Dessutom så höll jag i ett träningspass med kollegorna, riktigt kul att jag fick göra det. Även det gav mig träningsvärk i överkroppen så fredag-lördag där så hade jag träningsvärk på många ställen...

Det är så skönt att vara på en arbetsplats där träning och aktivitet prioriteras in i en konferens. 

I fredags så körde jag lite Zwift på eftermiddagen/kvällen och träningsvärk till trots så höjde jag mitt VO2max till 66. Positiv trend också som jag såklart hoppas att den håller i sig. 

Något sliten efter konferensen kanske? Jag sov i alla fall 9½ timme natten mellan fredag och lördag. Det minns jag inte när det skedde senast. Välbehövligt och skönt. 

I lördags så var jag ut, körde ett generellt lätt pass men med ett varv uppvärmning och ett varv hög fart på Kilenegården på Hammarö. 

Jag klippte ihop några video-klipp från cyklingen i lördags och jag putsade KOM-tiden på cykelspåret:

 

Tillbaka till mer närtid så var det chokladbollens dag igår, jag bad Frida att göra chokladbollar och hon var inte sen på att tacka ja. Playboy-cykeln används och jag är fortfarande lika nöjd och glad över den. 

Cykelstället som jag vann på Billingeracet har också kommit till användning. Nöjd över det också. Här används det vid cykeltvätt. 

Om du missade det så filmade jag Billingeracet som du kan se i sin helhet här nedan:

Ja, det var väl lite av vad som hänt senaste tiden. Nu ska jag jobba och sedan har Frida dans och jag möte med byföreningens styrelse i kväll. Jag ska också börja packa lite inför SWE-Cup gravel (cykelbyxor!) och städa lite här hemma. 

Jag bytte däck från landsvägsdäck till gravel-däck igår innan cyklingen och gjorde då så att det blev slanglöst. Tyvärr så verkar luften läcka lite sakta ur bakdäcket så det där behöver jag lösa... Helst förra veckan. 

Tack för att du läste på återhörande inom kort igen. Tack också till er som gillar och kommenterar mina inlägg, det värmer när ni visar att ni sett och läst. Ni som varit i Åsenhöga och cyklat får gärna skicka era bästa tips och erfarenheter därifrån. 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com