Statusuppdatering gällande mitt ❤️

Hej och god morgon! 

Den 15:e augusti så körde jag Finnmarksturen Gravel. Under loppet så fick jag en hjärtrusning som gav mig maxpuls i drygt två minuter, som ni kan läsa om i det blogginlägget. Efterföljande måndag så kontaktade jag vården. 

Inte bara för att jag hade haft en hjärtrusning ska sägas. 

Vi backar bandet till när jag var 18 (19?) år och var på mönstringen. Där kollades mitt EKG. Hon som kollade EKG testade flera gånger att sätta dit elektroderna på mig men konstaterade att "om det här skulle stämma så skulle du vara död". Så jag fick en remiss till Falu lasarett för att kolla upp hjärtat. 

Specialisten kollade mitt hjärta (jag minns att ultraljud var inblandat) och jag fick förklarat för mig att en impulsbana för signalen till ena hjärtkammaren var av och att impulsen tog en lite längre väg vilket ger någon form av fördröjning. Även om den fördröjningen är liten så syns det på ett EKG men det var inget som skulle vara farligt. 

Spola fram bandet till för två år sedan när jag, 42 år ung, skulle operera min brutna arm. När jag skulle sövas inför operation så fäste de elektroder på mig så jag sa att om ni kollar hjärtat så visar nog mitt EKG något som är avvikande men det ska inte vara något farligt. Det var sannerligen avvikande och vi verkade överens om att det hade kunnat vara bra att ha orsaken dokumenterad i min journal. Då det inte står något om mitt tidigare hjärtbesök på Falu lasarett. "Men det gör vi inte nu utan får göra vid ett senare tillfälle". Sedan sövdes jag och fick metall i armen. 

Jag följde inte upp det där med att kolla upp hjärtat igen för att få det dokumenterat i min journal och vården hörde aldrig själva av sig heller. Så nu när jag fick hjärtrusningen så tänkte jag att det var dags att få det dokumenterat och också själva hjärtrusningen. 

Det var dock inte min första hjärtrusning, ska sägas. Jag har nog skrivit om första gången här i min blogg men jag kan inte hitta inlägget nu. Jag gissar att det är 10 år sedan ungefär och under ett distanspass så kände jag att något var konstigt. Då hade jag en högre puls under ett antal minuter. Jag minns inte exakt puls men det var inte maxpuls utan bara mycket högre puls än den intensitet jag höll.

Sedan var allt frid och fröjd fram till för 2-3 år sedan då jag fick hjärtrusning några gånger under en stressig period i livet. Dessa rusningar kom efter avklarade pass på Zwift. När jag klivit av cykeln och kanske till och med satt mig ner så stack pulsen upp i zon 2 ungefär fast det borde vara en betydligt lägre puls än så. Därefter inga fler kända hjärtrusningar innan maxpulsrusningen på Finnmarksturen. 

Så nu är det dags att få både EKG-avvikelse och hjärtrusning utrett och dokumenterat. Igår så var jag och gjorde ett EKG samt träffade en läkare som fick höra mina hjärt-berättelser och som tittade på EKG-kurvan. Läkaren konstaterade också att jag hade ett avvikande EKG. Jag kommer att få en tid hos kardiologen för att kolla upp hjärtat/EKG lite närmre och jag fick ta några blodprover för att se mina värden inför besök hos kardiologen. 

Jag hojar på som vanligt. Jag är inte speciellt orolig. Det där med mitt EKG har jag troligtvis haft väldigt länge, kanske alltid. Hjärtrusningar, dubbelslag och annat ska vara ganska vanligt förekommande. Mina rusningar håller inte i sig speciellt länge och går över av sig självt. Nu när jag haft det några gånger så känner jag igen det och behöver inte bli lika orolig som man kanske blir första gången. 

Att ha en puls som är mycket högre än den man borde ha är en ganska otäck känsla, tycker jag. 

Jag håller er uppdaterade om vad beskedet blir efter besök hos kardiologen. 

Bilden högst upp i det här blogginlägget är från i torsdags när vi körde Le Peloton. Nu är det september vilket betydde premiär för höstvarianten av Le Peloton. Som körs på grus. Superfin morgon, snabbt och trevligt sällskap samt en soluppgång och ett 50-årsfirande. Toppenmorgon! 

Själv så var jag inte alls toppen, inte på grund av hjärtat, maxpuls eller något sådant utan benen var bara inte på topp. Kanske delvis pga ett race på Zwift halv nio kvällen innan. 

Några fler bilder från Le Peloton. Det finns också en video som jag lagt upp på Facebook: https://www.facebook.com/share/r/1BuoUEXHi1/

I måndags så körde jag Måndagströskel, dessa två bilder är från det tillfället. Jag körde med gravel-däck och det har gått bra vid tidigare tillfällen men nu hade jag 295 watt i snitt efter 45 minuters trampande så jag fick vika ner mig och sitta i svansen ett bra tag. 

Bra pass med andra ord och det var en fin sensommarkväll. 

I tisdags så hade jag vilodag men den dagen var allt annat än händelsefattig. Dels så fick min yngsta dotter tandställning men efter jobbet så hjälpte jag också sonen att flytta till sin första egna lägenhet. I Gävle. Så nu är han installerad där och får närmre till träningarna med innebandylaget. En väldigt stor dag i deras liv och jag är glad att få vara med om dessa händelser. 

Stort tack för att du läser här, om både stort och smått. Jag uppskattar det verkligen. Vi hörs snart igen, ha en fin helg. Hoj! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com

Finnmarksturen Gravel

Hej och god morgon!

Igår så var jag i Grängesberg utanför Ludvika och körde Finnmarksturen Gravel. Ja, Finnmarksturen har återuppstått men nu i gravel-format. Loppet kördes som motionslopp så det var ingen tävling men det betyder inte att deltagarna inte tävlade mot varandra ändå. 

Maria och jag åkte från Skoghall på fredagen och tältade ungefär en timme från Grängesberg. Det var fint och mysigt. Klockan sa att jag hade sovit jättebra men jag delar inte riktigt klockans uppfattning... 

Maria körde sitt första cykellopp igår och det var första gången hon körde gravel också. Jag monterade gravel-däck på hennes landsvägscykel i fredags. Hon fick nog blodad tand för när jag kom i mål så var det bestämt att vi ska köra Dalsland Gravel Race. Jag tror att fru Westman och Maria hade bra inflytande på varandra efter sina cykelloppspremiärer när de väntade in oss herrar som körde 108 km. 

Finnmarksturen gravel var 108 kilometer och innehöll både långa stigningar och ett par stigpartier. Loppet var väldigt välorganiserat, banan var välmarkerad, det såg ut att vara gott om funktionärer och alla var glada och positiva. Det fanns föråkare på MC, polisen var där och det märktes att CSK Ludvika har det här med att arrangera tävlingar i sitt DNA. 

Själva loppet startade med en masterstart i ett par tre kilometer utför. Man fattade redan då att avslutningen skulle bli tuff eftersom man skulle upp för samma berg igen sen. Mastern släppte oss fria och farten var sådär lagom hög. Första backen kom efter 8 km och den mäter, enligt STRAVA, 5.29 km. Gott om tid att spräcka fältet och bli trött. 

Philip Landström tog ansvar tillsammans med andra morgonpigga för att hålla fart i backen. Jag kände mig inte tokfräsch så jag höll lägre profil uppför. När vi kom upp så var täten åtta man stor. Gruppen bestod av följande åkare:
Philip Landström, Marcus Streijffert, Tommy Hammarström, Jimmy Bodin, Fredrik Olsson, Jonas Eriksson, Fredrik Malmén och så jag då. 

I slutet av den där stigningen så känner jag att något är fel i bröstet. Tittar ner på min Garmin som då säger att jag har 197 i puls. Min maxpuls skulle jag säga är 192. Så jag har en hjärtrusning utan att det går superfort i gruppen. Jag har haft liknande förut men aldrig i ett lopp så jag låter bli att gå med runt i gruppen och sitter i svansen. Jag säger också som det är till deltagarna att jag har en hjärtrusning men att om det går över och allt känns bra igen så kan jag hjälpa till senare. Rusningen höll i sig i drygt två minuter, sedan kände jag hur allt kändes bra igen och pulsen var nere på normal nivå igen.

Såhär såg rusningen ut i Garmin. Hade problemen fortsatt eller kommit tillbaka så hade jag inte fortsatt köra på men nu återgick hjärtat till normal rytm och jag kunde cykla vidare utan problem. Jag ska kontakta vården imorgon. 

Tillbaka till loppet...

Vi var åtta i täten efter backen och även om det fanns några fler backar som skulle komma så visste jag att nästa stora utmaning blir ett stigparti med både stenar och rötter. Enligt vad jag hade kunnat räkna ut via arrangörens Strava-fil så borde stigen komma efter 32 km och det gjorde den. Jag känner faktiskt igen stigen trots att jag tror att det var 10-15 år sedan jag senast cyklade på den (eller har den varit med även på Finnmarksturen efter att loppet kortades ner från 112 km?)

Jag kom in på stigen som tvåa (perfekt) och när vi kom ut från stigen så var vi fyra i täten som genast etablerade ett bra samarbete med ruskigt hög fart. Egentligen för hög för mig men är man med i leken så får man leken tåla. Nu var det Landström, Eriksson, Olsson och jag som körde på. 

Landström, som hade känts starkast, fick framhjulspunktering och släppte vår grupp. På nästa stigparti, som var betydligt lättare och finare så hade vi i tättrion ändå lite problem så det gick inte full fart framåt. Vi körde på men efter ett tag så såg jag att någon eller några jagade. Det visade sig sedan vara Landström som på egen hand kört ikapp oss efter att ha fyllt på framdäcket med en patron. 

Vi var fyra i gruppen igen men inte långt efteråt så tvingades Olsson att ge sig. Jag kände att i trion med Landström och Eriksson så var jag svagaste kortet men jag försökte spela stark för att de inte skulle skaka av sig mig direkt. När jag gick med över den långa backen efter 9 mil så kände jag att jag nog skulle vara med till avslutningsbacken åtminstone. 

Med runt 6 kilometer kvar så kör jag ner i ett potthål och kedjan hoppar. Jag försöker få tillbaka den och tappar då några sekunder till de starkare cyklisterna precis innan vi går in i den tre kilometer långa backen upp mot målet. Jag får upp kedjan på stora drevet igen men det är skillnad i hur mycket power det fanns kvar i våra ben för jag bara tappar och tappar på duon i backen. Det var väntat och jag kämpar på uppför och in i mål som tredje snabbast på Finnmarksturen Gravel. 

Jag filmade hela loppet också och det kommer snart att finnas på en YouTube-kanal nära dig. 

Stort tack till alla er som hejar, stöttar, peppar, läser och följer. Vi hörs snart igen! 

Rabatter som du kan få via mina samarbeten: 

10% på cykelkläder från Siroko: https://srko.co/henrikoijer 

5% på e-pumpar från Cycplus: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer

10% på kosttillskott och energiprodukter från Prozis: http://prozis.com/1lPNC 

Koden Henrik10 ger 10% på massageprodukter från Hyperice: https://hypericenordic.com