2017-09-16

Race report, bilder och resultat från Epic Israel etapp 3

Linda skriver:
Dag tre och nu började vi få in rutinen på det här med uppstigning, frukost, etapplopp. Igår låg vi ju jämt med ledarparet i början och var så klart sugna på en etappseger idag. Båda var pigga och kände att vi lika bra kunde ge vad vi hade. 

I startfållan stod vi ju placerade långt efter tätparet, men när starten gick avancerade vi ändå bra och plockade placeringar hela tiden. Ganska snart skymtade vi dem så i en uppförsbacke framför oss. Vi jobbade oss i kapp och sedan började fighten. Tjejen i laget var den klart bättre av dem och var starkast uppför. På platten växeldrog de istället. Om vi fick kämpa för att hänga med uppför kändes det lättare på grusvägarna. Jag var ivrig och ville om då jag såg att de såg stressade ut av att ha oss där. Henrik sa flera gånger att vi skulle hålla deras rulle, medan jag hellre ville upp och försöka gå ifrån. Visste att jag inte skulle kunna ta dem i de brantaste partierna. Vi visste ju också att när vi nådde toppen skulle det börja gå utför och de andra dagarna hade vi varit snabbare i de partierna och Henrik ville spara på krutet tills dess. 

När vi sedan gick in i ett parti med lösa uppförsbackar efter cirka 35 kilometer såg vi dem få lucka. Strax därefter vände vi neråt och vi anade att vi hade dem där framför oss. I detta skedde måste vi också haft Åsa och Nellie precis framför oss, men såg dem aldrig. 

Nedförskörningen idag var på kilometervis med anlagda cykelleder. Jag kunde bara kapitulera då min teknik inte riktigt räckte för att hålla farten tillräckligt hög. Kände att jag hade svårt att få fäste med mitt Thunder Burt jag satte på efter punkteringen igår och när det släpper i kurvorna håller jag gärna inte en utan två fingrar på bromsen. Får väl erkänna att jag blev rejält frustrerad där ett tag. Att behöva förlora på bristande teknik och med pigga ben. Kan kanske ha muttrat något om att den typen av byggda stigar var för typer som hade integralhjälm....

Väl nere höjde vi farten igen och körde in med bra fart under målportalen 11 minuter efter vinnarna. Min snittpuls idag landade på 156, långt under vad jag har på långloppen hemma då jag snarare ligger runt 175-180 slag per minut, så det fanns en mer pangpang kvar. 

En andra plats i mixklassen idag och även tvåa i totalen. Som team gör vi ett otroligt bra lagarbete, har dessutom fantastiskt roligt så detta gav definitivt mersmak. Själv funderar jag över vad det är som gör att jag dels presterar bättre för varje dag som går, men också varför jag kan prestera så mycket bättre här, både tekniskt och styrkemässigt, än hemma. Bra fart i benen nu och den där formen jag delvis saknat, men vetat fanns där, har visat sig här nere. Känns härligt! 

Nu har vi en kväll kvar härnere för att tidigt imorgon bli hämtade och körda till flygplatsen för vidare resa hem. Enligt vad vi hört kan säkerhetskontrollen här nere vara ett äventyr i sig. 

Henrik skriver:
Jag tror att både Linda och jag blev lite extra peppade igår av att vara före det där bättre mixed-laget ett tag, även om vi sedan tappade en del. Men vi tappade ändå betydligt mindre än på första etappen, trots att gårdagens andra etapp var mycket längre och tuffare. Så vi var nog bägge två ganska laddade för att försöka ge dom en match idag. Som totalledare fick dom stå längst fram i den fållan som innehöll topp 10 i herrelit samt totalledarna i dom fyra andra klasserna. Sedan var det en ganska stor fålla innan vår fålla. Så vi hade väl nästan 150 cyklister mellan oss och dom vi skulle jaga. 

Staten gick och vi kom iväg bra. Det var en U-sväng in på ett smalare ställe och en vattenpassage inom dom första fem kilometerna, där blev det lite trängsel och kö. Vi tappade kanske några sekunder men tog oss ändå snabbt igenom. Någon kilometer senare så kom vi faktiskt ifatt tätduon i mixed-klassen. Nu var det kamp! Vi tog oss förbi dom någon gång, dom tog tillbaka ledningen och så där höll vi på ett tag. Ungefär halva tävlingen faktiskt. Tävlingen idag var "bara" 65 kilometer, rena sprintetappen. När ungefär halva tävlingen gått så fick dom en lucka på oss som vi inte riktigt kunde täppa. Det paret var faktiskt så starka att dom bara var 37 sekunder efter Nellie och Åsa idag.

Det var riktigt kul att ha den där täta kampen idag, även om det blev lite mer avslagen cykling på slutet. Det var dock så sjukt fina stigar i någon form av bike park där. Kilometervis med snabba och slingriga utförskörningar. Vi var dock väldigt nöjda även om det inte räckte hela vägen fram till seger idag. Vi tog oss runt detta tuffa etapplopp utan några större problem och samlade andraplatser på hög. Vi hade kul tillsammans och jobbade bra som team också. 

Nu sitter vi på en buss på väg mot Tel Aviv med ett gäng fransmän, en holländare, en belgare, två spanjorer, tre schweizare och en smågalen bussförare. Belgaren och holländaren körde i lag denna tävling och vann den sista etappen och totalt. Åsa och Nellie blev för övrigt fyra idag och trea totalt.

Resultat från idag: https://www.epicisrael.org.il/?section=280# Om ni bara ser topp-5 så klicka på texten precis under topp-5.

Ny dag, men samma helikopter. Någonstans längst framme står ledarparet i vår klass också.

Tänk om de lagt det här i starten på ett svenskt långlopp....

Ledarparet i grön-svart framför oss. Ksmpen är igång.

Jättebrant backe som sedan blev svinbrant backe.

Going down.





1 kommentar: