Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2017-09-30

Jag vann Hackmora MTB-Uphill!

Japp, idag lyckades jag vara den som cyklade fortast till mållinjen och därmed fick kalla mig segrare på dagens tävling. Det var min första seger i en nationell tävling sedan 2007, dom duggar inte tätt dom där segrarna. Men det är ju så att jag också bara brukar köra riktigt stora tävlingar som Långloppscupen, Cykelvasan och liknande och där räcker jag inte till i kampen om segrarna.

Linda och jag åkte ut till Sågmyra tillsammans med Frida och hennes farmor och farfar. Vi kom dit i tid för att anmäla oss, gå på toa och värma upp lite. Tog ett varv runt den platta delen tillsammans med Jonas "Le Peloton" Pettersson och Jonatan "Jone" Steen.

När vi snurrat det där lugnare varvet så tog jag och hetsvärmde några minuter till. Anmälan på plats gör ju att man inte vet vilka som kommer innan det liksom är dags. Såg väl Jonas Pettersson och Stefan Sunnerberg (vinnare 2013 före mig och också placeringen före mig 2015) som svåraste motstånd.

Direkt i starten så drog Per Kumlin upp farten men när han sedan inte ville gasa mer så var det liksom ingen som tog över. In på första stigen slank jag in som tvåa. Tryckte på lite när vi kom ut på grusvägen igen men det var många med och blev ingen fart där heller. Jag satt på andras rulle hela vägen till nästa stig. Där tänkte jag hetsa lite igen men både Stefan och Jonas gasade så pass att jag nöjde mig med tredje plats. När vi kört dom där första fem kilometerna så började den 2.7 kilometer långa avslutningsbacken.

Stefan gick in i backen och skogen först med Jonas på andra plats och mig på tredje. Där fick jag ge mig 2015, som man kunde se på min film, men i år hade jag tänkt att det fick bära eller brista i den backen. Så jag gav allt och det var verkligen allt. Uppe på över 95% av max och var glad att jag hängde med. Sedan blev det en kort utför följt av ett par hundra meter platt grusväg. Skönt att vara med på rullen där. Jonas drack det han hade i sin flaska och kastade den vid sidan av vägen. Typiskt proffsigt. Grusvägsbacken är riktigt brant och jag var hela tiden över 180 i puls. Kände ändå att jag hängde med och ingen annan ökade. Så med lite drygt en kilometer kvar till mål så tänkte jag göra första försöket. Stefan hängde inte med och Jonas satt kvar bakom honom. Kunde detta gå vägen?!

Med en knapp kilometer kvar så svängde man in i skogen och jag fick ytterligare lucka. En svag utför där jag försökte vila ett par sekunder inför slutbranten. Plötsligt så närmade sig någon bakom mig, vände mig om och såg Jonas komma med Stefan tätt bakom. Tänkte att luckan jag hade ändå skulle kunna räcka. Det är så brant på slutet att det är svårt att ta in tid och om någon tar in tid så kostar det ju jättemycket kraft. Det var i alla fall min förhoppning eftersom jag körde med all kraft jag hade. På den sista tvärbranta stigen så kändes ändå segern hyfsat klar och jag kunde korsa mållinjen som segrare.

Benen var helt slut och jag saknade en hel del syre i kroppen så jag låg på skidåkarvis efter målgången och hämtade andan en stund. En mugg saft senare så började jag bli människa igen.

För att göra det hela lite härligare så lyckades även Linda vara snabbaste dam idag så det sitter två segrare här hemma i TV-soffan nu! Riktigt kul.

Bild från starten, foto: Erica.

Andra stigen, precis innan backen tar vid. Foto: Sågmyra SK

Linda på samma plats. Foto: Sågmyra SK

Lite vingligt på slutet, in mot sista branten. Foto: Sågmyra SK

Lugn och samlad?! Foto: Sågmyra SK.

Linda på väg mot toppen.

Nästan uppe nu. Foto: Mamma Steen.

Syrebrist i systemet efter målgång, foto: Janne J.

Linda på väg mot målet.

Vinstfirande genom high five. Foto: mamma Öijer.

Nöjd kille, foto: mamma Steen.

Här hittar ni fler bilder från Hackmora MTB-Uphill.

Topp fem från idag:
1 Henrik Öijer Falu CK 20:10 00:00
2 Jonas Pettersson La chemise 20:16 00:06
3 Stefan Sunnerberg Kolmården MTB 20:30 00:20
4 Andreas Käll Sågmyra SK 21:23 01:13
5 Jonatan Steen Team Allebike-Serneke 22:10 02:00

Här hittar ni kompletta resultat från Hackmora MTB-Uphill.

Garmin-data:

Dags för race!

Hej och godmorgon från Stennäset!

Idag är det alltså dags för min säsongsavslutning genom Hackmora MTB-Uphill. Ska bli hur festligt som helst, alla gillar väl uppförsbackar?! En som inte gillar backar men som ändå ska till Hackmora i helgen är Per Kumlin, kul med långväga besök! Han skulle springa imorgon och kanske cykla idag. Jag ska cykla idag och kanske springa imorgon. Linda är också här och ska cykla Hackmora idag, blir väl kanske den mest långväga deltagaren i det loppet. 

Eftersom det är anmälan på plats så har jag ingen aning om vilka eller hur många som ska köra. Kul blir det ju oavsett och det är ju bara att köra så hårt det går hela vägen upp till målet. Tävlingen är kort och hård så det finns liksom inte någon anledning att hålla igen. 

Nu ska vi fixa lite med cyklarna, sedan börjar det bli dags att göra sig i ordning för att vända lungorna ut och in. Vi hörs lite senare idag om hur det gick! Ni som följer mig på Instagram kan hänga med på färden via mina stories.

Banprofil för MTB-loppet.

Några favoritbilder från tävlingarna senaste åren.

Här är min video från loppet 2015:

2017-09-29

Förberedelser inför Hackmora MTB uphill

Hackmora MTB uphill 2016, foto: Daniel Olsson

Hej och god morgon!

Frukostgröt och många timmars sömn i natt, en bra start på denna fredag. Idag ska jag, utöver att jobba, tvätta cykeln och köra väckningspass. Återstår att se om jag kör passet på MTB-cykeln eller på testcykeln. Det närmar sig sista förberedelserna inför sista tävlingen för säsongen, imorgon ska lungorna vändas ut och in!

Om det är något jag är bra på när det kommer till cykeltävlingar så är det att kolhydratladda, men till imorgon har en av mina största utmaningar varit att inte kolhydratladda som jag brukar göra. Loppet tar ju bara ungefär 20-21 minuter för mig och i backen på slutet vill jag vara lätt..
204 höjdmeter dom sista 2,7 kilometerna. 7.44% i snitt alltså och då går det ändå utför två gånger. Där det lutar uppåt är det brant. Slutet är brantast och där är det dessutom stig. Ska bli så härligt!

2017-09-28

2x20 min @ 300 watt

Här har jag cyklat i en dryg timme och då har jag ändå transporterat mig 0 meter. Helt värdelöst!

Hej och god morgon!

Igår kväll så körde jag 2x20 minuter på 300 monarkwatt, eller 319 och 317 Garmin-watt om ni så önskar. Jag tyckte att det gick över förväntan, även om det blev rätt jobbigt på slutet. Allra helst så ska det ju kännas lätt att köra 2x20 minuter på 300 watt, men den känslan får nog vänta till i vår. Jag tyckte ändå att jag genomförde passet på ett bra vis. Hela gårdagens pass hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/2008631300

Nu vilar jag idag, kör väckningspass imorgon och så tävlar jag på lördag. Det sista som händer denna säsong. Det ska bli riktigt skönt att ladda om sedan och sikta in sig på nästa år efter att batterierna är fulladdade. Men först, Hackmora MTB Uphill på lördag!

2017-09-27

Jobb, post, pannkakor, Leksands IF och träning

Hej och god kväll från Falun!

Sitter här och kollar på Leksands IF - Troja Ljungby, spännande det där å. Hoppas på blåvit vinst och tre sköna poäng, givetvis. Tidigare idag så var jag faktiskt just i Leksand på ett möte, väldigt trevligt och motiverande. Alltid kul att få vara med att diskutera och komma med tankar och idéer tillsammans med väldigt kompetenta personer.

Se så fin namnlapp jag hade fått.

Kom hem, hämtade Frida och vi tog direkt en tur med cykeln för att hämta posten. Som hon hade längtat efter det. Slogs på hemvägen från Leksand av hur fina höstfärger vi har ute nu. Bara att njuta!
Nu ska vi se...

Hade länge ingen aning om vad jag skulle göra för middag åt tjejerna (Filip sover över hos en kompis), så till slut blev det pannkaka av alltihop....

Nu börjar det bli kväll, om en stund ska Frida läggas, sedan väntar läggning av Ebbah och när barnen sover så ska pappan köra Monark. I kväll blir det långa intervaller, troligtvis tjugor. Av ren bekvämlighet, givetvis.

Lite så har min dag sett ut, hur har ni haft det?

Ljuset i tunneln

Där kom det. 

Den där välbehövliga positiva feedbacken från ett träningspass, en känsla av bra tryck på pedalerna och en positiv signal att ta med sig. Förrgårdagens blogginlägg hette ju mörker och jag hade haft en kass känsla på monarken. Igår höll det på att gå åt samma håll. Linda och jag pratades vid rätt länge på kvällen, precis som alltid. Men så var det väl dags för mig att gå ner i källaren och bränna av ett pass också. Jag hade förberett allt men tog ändå tid på mig att dra igång. Påtaglig monarkångest. Jag ska ju älska den där monarken har jag bestämt mig för, men det är inte alltid helt lätt. 

Funderade på att skita i träningen. Började komma på motiveringar till att inte köra men lyckades på något vis i alla fall övertala mig själv om att värma upp ordentligt, så kanske jag skulle komma in i det. På med en riktigt bra cyclocross-tävling på datorn, intensiv musik i högtalaren och så var det väl bara att börja trampa. Den största tröskeln är ju alla steg fram till att jag börjar trampa. 

En stegrande uppvärmning och pulsen låg väl ändå rätt bra på varje nivå? Benen kanske var okej ändå, även om huvudet var gnälligt och psyket inte är på topp? Garmin-datorn sa att dagsformen var +4, bra siffra och alltså borde jag kunna prestera.

Jag gick ut ganska hårt i första intervallen. Tänkte att då hade jag något att falla tillbaka på och om jag skulle bli så stum att jag inte fixade passet så hade jag ändå kört stenhårt. Fixade ändå intervallen ganska så bra och den landade på 390 watt, eller 376 monarkwatt. Okej, det där kommer ju att kosta längre fram, tänkte jag. Planen var egentligen att släpa mig igenom på 360 monarkwatt bara för att ha gjort ett okej pass. Om första gick på 376 så borde väl den andra också göra det? Mycket riktigt, benen överlevde och nu hade jag två bra fyror i benen. Började också känna mig väldigt stum, men det är väl så det ska vara. Tänkte att om jag bara överlever den tredje intervallen så har jag bara en kvar sedan och man kan alltid köra den sista intervallen. Lyckades med nöd och näppe ta mig igenom den tredje intervallen, också den på 376 monarkwatt. Sista intervallen var ju bara den sista intervallen och nu behövde jag inte hålla igen på något. Gick ut hårt för att liksom se om jag fixade en ökning, det gick ju alltid att falla tillbaka något om det blev för jobbigt. Tog mig ända fram till sista minuten, nu gällde det bara att överleva. Sista halvminuten skulle jag ju aldrig ge mig i och då kunde jag lika gärna kräma ur det sista. Landade på 388 monarkwatt i den där sista intervallen och ett totalt snitt på 379. När hände det senast, liksom? 

Eftersom min blogg också är min träningsdagbok så kan jag säga att 379 watt var årsbästa på 4x4 min. Det var faktiskt det bästa sedan det där passet på 383 monarkwatt i mars 2016. Det är faktiskt så att det borde ligga någonstans runt Femte-sjätteplats totalt bland mina 4x4-pass. Rekordet är 392 watt, sedan så har jag också kört på 388, 385 och så 383. Garminwatten idag sa 390, 392, 392 och 400. Passet borde också vara ett höstrekord för 4x4 då alla mina bästa noteringar tagits på vårkanten.

Inte fy skam. Tack för det, kroppen!


2017-09-26

Mörker

Hej och god morgon!

Kvällspass på monarken igår. Trött kropp, kass känsla och tungt på alla sätt och vis. Nya tag idag!

Säsongen varar bara denna vecka ut, sedan är det dags att runda av cykelsäsongen 2017. Nu ska jag försöka komma med bra ben till Hackmora-helgen. Eventuellt så kör jag både cykel och löploppet.

Nu kör vi tisdag!

2017-09-25

Ut på tur, aldrig sur?

Hej och god kväll!

Såg ni världscupen i cyclocross igår? Om inte så kan ni se damernas lopp här och herrarnas lopp här. Det var första gången någonsin som jag såg cyclocross-åkare i världseliten åka med camelbak. Många hade också flaskställ med flaska på cykeln då dom tävlade i amerikansk värme. Ska bli skönt att få tillbaka världscupen till Europa igen så det blir någon ordning.

Igår var det inte bara världscup i cyclocross. Linda och jag var ute på en superlätt cykling i skogarna mellan huset och Stångtjärn. Jag loggade det inte som träning, men om jag skulle ha gjort det så hade det nog gått under trivsel/teknik. Vi var tydligen på jakt efter en fotogenisk flugsvamp. Ett ganska tufft uppdrag skulle det visa sig. Mellan svampspaningarna så övade vi lite teknik på skogshojarna också, alltid bra att slipa på färdigheterna.

Självklart tog vi en del bilder och avslutningsvis så körde vi kanotslalom...

Idag är det dags för träning på allvar igen, testcykeln i källaren står och väntar på mig. Åh, så skoj det ska bli!


2017-09-24

Bilder från Västgötaloppet MTB 2017

Hej och god kväll!

I morse så publicerade jag ju ett inlägg med en massa bilder som Linda tagit. Jag fick också denna från Håkan Friman:

Västgötaloppet har publicerat 127 läckra bilder som Anders Claesson tagit för One More Family också:


Läckra bilder, vet ni vart det finns fler? Tipsa gärna!

Bilder och resultat från Västgötaloppet MTB 2017

Hej och god morgon!

Tillbaka i Falun igen efter en lång och intensiv dag igår. Vaknade tidigt, åt frukost och gjorde mig i ordning för loppet. Linda skulle ju som sagt inte köra så det blev fokus på bara mina behov. Linda ställde istället upp som langare och fotograf. Langning hade jag också snikat till mig av från Cykloteket Racing team. Stort tack till er för superbra langning!

En lite knepig, smal och intensiv start gjorde att jag ville förvissa mig om att stå långt fram i starten. Hade ju kört förstaslingan dagen innan så jag visste vad som väntade. Redan efter tre kilometer så var vi bara åtta man kvar i tätgruppen. Ett gäng till anslöt. Man svängde utför på en grusväg och över en bro. Där kom Michael Stjernquist med en kamikaze-attack på innern. Hann tänka: "hoppas det där går bra..." innan han gled omkull och slajdade på metallnätet som låg mitt på bron. Precis framför mig. Friskt vågat, inget vunnet. Han fick nog ont, jag klarade mig från att också vurpa men blev liksom lite hindrad. Tappade dock inte så många meter och lyckades ansluta igen. Vår grupp som varit åtta, blivit typ 15-20 blev nu 10 igen. Jag tänkte att jag sitter med här till backen efter drygt 6 kilometer kommer. Så blev det. I backen så stack sex man iväg, tre blev lite avhängda, sedan jag och bakom mig kom Mattelin och Wennergren ifatt.

Vi blev en trio som jagade en trio och samtidigt var jagade av ett gäng. Någonstans ut på loop 2 (som hette loop 1) så blev vi en stor grupp om placeringarna 7-17 ungefär. Vi kom till en backe efter ungefär 24-25 kilometer. Där gick Fredrik Ludvigsson fram för att höja farten, jag hade sett att han var på gång framåt så jag gled med honom. Det blev ju svinjobbigt och jag fick släppa förbi ett gäng innan krönet. Utför på stig och jag slet lite med mjölksyra upp över öronen. Vi blev några som sladdade. Jag började tappa metrar. Hamnade ensam. Bakom mig hade jag Marcus Johansson och jag kände att tempot i gruppen framför var inget jag skulle jaga ifatt på egen hand. Benen stumma som stockar. Väntade in Marcus och tog sällskap med honom för att ha någon att hålla fart med. Ensam är oftast inte stark på långlopp. När vi kom in för varvning igen efter ungefär fyra mil så kom en grupp ikapp oss. Fredrik Lagerkrantz var först att ansluta till Marcus och mig. Vi hängde på. Fredrik ville ha draghjälp men både Marcus och jag var rätt rökta vid det laget. Resten av gruppen kom så ikapp oss, jag försökte hänga på och överleva. Fredrik och Johan Hellman gled iväg. Bakom dom två så bildade Jakob Björklund, Anders Eriksson, Joel Karlsson och jag en kvartett. Benen var rätt slitna, men inte värre än att jag kunde gå med. Tog någon förning inledningsvis och kände väl att fler än jag i den kvartetten hade sett sina bästa stunder under det loppet.

Med två till två och en halv mil kvar av dom åtta milen så bestämde jag mig för att bara åka med. Jag var liksom helt rökt och men jag ville ändå ta en så bra placering som möjligt. Ju längre jag kunde åka med övriga tre, desto större borde ju luckan bakåt bli. Med lite tur så skulle vi kunna hämta in någon som punkterar eller går in i väggen också.
Vi passerade Fredrik Ludvigsson som knappt hade styrfart. Vackert! En stund senare passerades Jesper "slangen" Svensson. Nu hade jag tjänat två placeringar tack vare övriga tre i mitt sällskap. I en lerig backe tvingades jag hoppa av och springa när övriga cyklade. Det gjorde rejält ont i benen och jag tappade ganska många meter på dom övriga. Hoppade upp på cykeln och försökte veva igång igen. Visste att jag var tvungen att komma ifatt om jag skulle få snålskjuts in mot mål. Ensam skulle jag inte vara stark. Så jag tvingade mig ifatt med alla krafter jag hade. Varje skogsparti kändes som om det gällde liv eller död ungefär. Under sista milen blev det ett antal fartökningar men jag lyckades gå med varje gång. Började då känna att jag kanske kunde ta någon av dessa herrar också in mot slutet. Sitter man på rulle i ett par mil så borde ju ändå benen återhämta sig något, i förhållande till de övrigas ben.

Med ett par tre kilometer kvar så började Joel slira lite. Jag tog mig förbi för att inte riskera att tappa Jakob och Anders. Anders hade varit jättestark. In på dom sista stigarna och Jakob får en lite lucka, jag tar mig förbi Anders och kommer i princip ifatt Jakob när det är dags för sista kurvan och spurten. Har dock offrat allt dit och har inget mer att öka med så han hade inga problem att spurta hem femtondeplatsen. Jag blir alltså sextonde. För tredje gången detta år.

Det var slit från start till mål igår och sextonde var det bästa jag kunde göra. Måste vara nöjd med det även om huvudet såklart vill mer än vad kroppen kan prestera, men så är det ibland.

Det var väldigt lerigt igår och vissa partier av banan körde man flera gånger, det var inte helt lätt. Jag visste samtidigt att på en så lång bana och med så mycket lera så gällde det att kriga hela vägen och försöka göra så få misstag som möjligt, alla skulle få det tufft.

Jag blev 10:a i cupen för två år sedan, 17:e i fjol och 16:e i år. Hade siktet högre, men för mig gäller det att få till några fler fullträffar för att det ska gå. Att punktera bort sig på lopp är inget som lönar sig men är samtidigt något som tillhör sporten. Nästa år, då jävlar!

Här hittar ni resultat från Västgötaloppet MTB 2017

Utöver ett bra jobb som langare så tog också Linda en del kort som sagt, här kommer ett gäng:
7:an, 8:an och 9:an efter en mil. I gruppen bakom sitter jag med.

Michael Olsson, Emil Lindgren och Lucas Eriksson har skapat sig en lucka vid 31 kilometer.

Dom jag inte kunde hänga med när Fredrik Ludvigsson höjt farten i den där backen..

Några till som jag inte hängde med.

Där kom jag.

Gruppen som jagade, och efter ungefär 4 mil kom ifatt mig.

Erik Åkesson får langning av mamma Sofia.

Jennie.

Två Swix och två Allebike. Troligtvis placeringarna 5-8 här efter 61 kilometer.

Allebike-killarna blev 1-2-3 genom Lucas Eriksson, Michael Olsson och Emil Lindgren.

Alexander Wetterhall på en sjätteplats, fick medalj.

Vinnaren av SWE-cup landsväg, Edvin Wilson blev 7:a.

Emil tog ett dopp i dammen.

Trött men nöjd!