2017-04-24

Tandläkare, solhatt, samt video featuring Emil Lindgren på Kolmårdsbiken

Hej och god kväll!

Tänkte passa på att blogga lite också idag, varför bryta en trend liksom. Ber om ursäkt för att det inte kom något morgoninlägg, men ibland är jag så pass lat att jag bara bloggar en gång om dagen. Hoppas att ni har överseende med hur jag väljer att spendera min tid?!

Nåväl, jag hade ju inget intressant att skriva om i alla fall. Har väl egentligen inte det nu heller men kan bjuda er på lite ändå. Fick precis en avisering från min kalender om att det är dags att ställa ut soptunnan vid vägen. Apropå intressanta saker.

Planen för idag var att hinna med ett (par) tandläkarbesök. Tandvårdbesök med barnen = Fia med knuff:
Jag vann x2!

Efter tandläkarbesök så åkte jag till jobbet och utförde stordåd. Efter stordåden så hämtade jag barnen. Först Frida, som firade det snöblandade regnet och dom enstaka plusgraderna med solhatt och mjukishund:
Naaaw...

Har dock tomt hus i kväll, så jag tänkte passa på att städa och organisera lite här hemma. Den senaste tiden så känns det som om det bara varit ett övernattningshus där jag liksom bara packat upp, packat, ätit mat och sovit. Det ser förjävligt ut här hemma, rent ut sagt.

Jag har klippt ut en liten video från Kolmårdsbiken som jag hade tänkt dela med mig av i detta blogginlägg, men jag måste nog skaffa mig en megabra dator först för det tar en sådan evig tiiiid.

Fick en kommentar på Instagram om oss "rejsputtar" med tekniska problem, tänkte först svara där men sedan så gick Emil Lindgren in och svarade så bra att jag lät bli. Jag punkterade ju på Kolmårdsbiken. Inte min första punktering och inte heller min sista. Alltså jag hade säkert kunnat klara mig undan punktering genom att köra på säkerhet. Men det där med säkerhet är inte alltid grejen när man jagar bra resultat, då får det liksom chansas lite också.
Som med min punktering. I det här fallet så punkterade jag när jag legat bakom Emil Lindgren i fem minuter. Emil är alltså regerande svensk mästare i långlopp. Det är inte jag. Jag var åtta på Långlopps-SM 2009, men jag hade blivit nia om inte Darvell låtit mig bli åtta. Så Emil och jag har lite olika grundfart, skulle man kunna säga. Emil är heltidsproffs. Det är inte jag. Inte det heller alltså. Emil är dessutom kanske den mest tekniskt skicklige cyklisten i Sverige när det kommer till att cykla stig. Det är inte jag. Emil körde heldämpat och jag körde hardtail. Så förutsättningarna för att jag skulle kunna hänga på honom under sista delen av ett långlopp var ganska dåliga.

Men, jag tyckte det var värt att chansa på att försöka hänga på honom. I värsta fall så skulle jag bli jättetrött och/eller punktera. I bästa fall så skulle jag kunna bli av med dom två andra i gruppen och hur det än gick så skulle jag få testa på att hålla Emils fart i skogen och bara det är ju värt lite chansningar.

Inte den här gången kunde jag alltså hänga på Emil till målet, men det var värt chansningen tycker jag och jag fick testa både mina gränser och materialets gränser. För att utvecklas så måste man pusha gränserna lite och det gjorde jag. Tills luften började pysa ur däcket i alla fall.

Nu har jag skrivit så mycket och länge att videon hann laddas upp på YouTube! Gilla videon, kommentera, dela, prenumerera på min kanal och så vidare. Allt sånt där!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar